Det där med vänskap. Det är smärtsamt att inse att man inte är lika viktig för någon som man har varit. Man har på något sätt blivit utfasad ur varandras liv. Att ha varit kanske den viktigaste personen i någons liv och så plötsligt är man det inte. Jag hanterar sånt dåligt. Jag blir besviken och arg om vart annat. Det vill säga det är högst osannolikt att jag med ett sådant beteende kan få personen att tänka:
-Men Kattis är ju så trevlig. Hur kan det komma sig att vi har glidit ifrån varandra?
I stället blir det antagligen:
-Men den där hemska surisen. Jag låtsas som ingenting så slutar hon nog att tjata.
Usch vad tråkigt. Det var inget kul alls att tänka på. Som sagt. Jag hanterar det dåligt.
Snyggt men fel
14 hours ago
3 comments:
Så behöver du aldrig tänka med mig, för även om jag inte hör av mig så ofta som jag borde så betyder du alltid mest för mig!!
Jag känner igen mig
hahaha... jag har varit med om samma sak. Det är ju just de vännerna som säger "Du är viktigast i mitt liv!" som snabbt klänger sig på någon annan och säger samma sak till dem, helt plöstligt. Det handlar mer om personlighetstyperna än vad det handlar om dig.
Post a Comment