Ibland experimenterar jag (tänk experiment a la House som lånar pengar av sin vän eller varför inte Pär i Big Brother som tog bort alla gafflar för att se vad som skulle hända). Oftast är det pojkvän som utsätts för experimenten. Det kan till exempel röra sig om pappersinsamlingen.
Hm, tänker jag. Det är i princip alltid jag som tar ut den. Jag undrar hur lång tid det tar innan pojkvän tar ut den om jag låter bli? Så drar jag mig tillbaka och observerar. Ofta slutar det med att jag måste fråga pojkvän on han har noterat den fulla insamlingen. Det har han inte. Då frågar jag om han funderar på att ta ut den nu när han ser att den är full. Jo det skulle han kanske göra. Sen observerar jag hur lång tid det tar. Nu har jag ett annat experiment för mig och det här känns lite viktigare än att se hur pass fort pappersinsamlingen bärs ut. Och den här gången tänker jag inte påpeka att det är ett försök.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Mitt senaste experiment rörde sig om att överraska varandra: Jag tyckte att det hela tiden var jag som kom på saker att göra (förutom att kolla tv och gå i affärer vilket han gillar men inte jag) och när jag klagade så sa pv:n att så var inte alls fallet utan han kom också på saker alternativt så hade vi så fullt upp ändå att det inte fanns något behov att han kom på något. Under några månader slutade jag därför att komma med förslag på saker. Det var tråkiga månader... det var dessutom bara jag som tyckte att vi hade tråkigt... Men han hävdar fortfarande att han kommer på saker och överraskar mig. Suck suck.
Jag brukar prata med min sambo i stället för att utsätta honom för experiment. Funkar inte det så sätter vi oss ned och kör en veckoplanering om vem som gör vad och när. Svårt att sätta in just överraskningar i veckoplaneringen kanske, men inte omöjligt... eller nödvändigt?
kram
katta (vars relation är alldeles åt helvete emellanåt men man kan ju alltid försöka låta klok på internet)
exet: Haha din durecellkanin ;)
katarina: Det är ett medvetet pedagogiskt grepp. (låter vikig) Jag utsätter dessutom många i omgivningen för dem. Tror att många omkring gör så fast de kanske inte ser dem som just experiment.
Oj. Läskigt. Utsätt inte mig för experiment bara, jag kommer att bli skeptisk och få toksvårt att slappna av då.
Själv så lovar jag dig att du har total fribiljett med icke-experiments-garanti. Dvs tänker jag något om/kring dig så säger jag det. Som du kanske märkt. :)
Post a Comment