Wednesday, June 4, 2008

Åh den ljusnande framtid är min

Det börjar bli tid att begrunda framtiden. Vad vill jag? Var vill jag bo? Var vill jag bo nu och var ser jag mig själv om några år? Jobbet kommer så klart också in. Vad vill jag jobba med i framtiden? Hur vill jag jobba nu? Hur tänker jag lägga upp mina planer för att nå den framtiden? I det här behöver jag även koordinera in pojkvän så han bör lämpligtvis tänka över samma frågor och så måste vi prata om det.

Det här är ju jättebra när jag tycker det känns jobbigt att bestämma om jag ska ta bilen till Kyliekonserten, om jag ska ta tåg eller om jag ska försöka fixa boende en natt. Då är det skitbra att helt byta läge och i stället tänka på hela livet. Not.
Men det är ju faktiskt någonting jag borde tänka över. Även om jag inte måste bestämma mig exakt nu utan kan låta saker forma sig. Men tänka på det bör jag.
Härligt. Jag bokar genast in en tid. Tror ni en timme räcker?
Mental note: boka tid med pojkvän att prata framtid.

Och det här med vart man bor. Det påverkas ju av vänner. Det är lite samma sak som gymnasievalet. Man ska inte välja något för att ens kompisar gjorde det. Men kom igen, vem blev inte färgad av dem?
Klart jag sneglar på vart jag har mesta och bästa vännerna när det gäller sånt här. Det farliga är bara att de också är mobila. De är ena hala jäklar. Slippery bastards. Bäst ni håller er undan annars tar jag fram storkrattan, krattar upp er och stopper ner er i den berömda sänglådan. Den där man har alla sina vänner.

3 comments:

qylva said...

Ja det är mycket om och men när framtiden ska stakas ut.
Det viktigaste är ju ändå att du och pojkvän hittar en lösning som passar er bäst.
Sen vill man juh självklart vara nära vännerna, men hamnar man på olika håll så gär däven det att lösa.

Katarina Bildström said...

Jag belv inte färgad av mina vänner när jag valde gymansium. Kände inte en själ när jag började. Bra vänner får man alltid, bara man försöker vara trevlig. Det kan till och med vara utvecklande att omstarta vänskapshårddisken och få lite nya kort i leken. Du skulle klara allt mycket bra, oavsett om du väljer att röra på dig eller stanna, tror jag.

Malin said...

Tänkte som Katarina när det gällde gymnasiet, kände ingen väl på programmet jag valde. Men när man är stor och ska välja stad är det väl helt förståeligt att välja någonstans där ens vänner finns, det skulle då jag vilja göra! Det är jobbigt att börja om och börja om hela tiden och försöka skaffa nya vänner.
Det var lättare när man bara kunde gå till gungställningen och fråga Får ja va me dig? ;)