Man hinner med mycket på en helg

Jag hälsade på farmor i helgen. Hon är så liten och smal nu. 158 lång har hon tidigare vägt drygt 60. Nu sa hon att hon vägde 44 kg. När vi kom låg hon och sov. Vad ska man göra? Men jag väckte henne. Jag kan ju inte åka igen utan att hälsat. Så skulle hon kanske sitta och vänta hela dagen på att vi skulle komma. Hon blev i alla fall glad. Även om det var lite tafatta hälsningar i början. Hon hade inte riktigt stenkoll på vilken av systrarna som hälsade på och hon frågade även om pojkvän (eller fästmannen som hon kallade honom). Jag fick svara att vi varit tillsammans i strax 7 år och att hon har träffat honom flera gånger. Det gick bra att prata och hon verkade som sagt glad. Jag hyser ändå dystra tankar om att hon kan ha en depression. Hon äter inget, visar inte mycket känsloyttringar, beter sig på ett passiviserat sätt osv.
Min lilla farmor som har betytt så mycket för mig.
Jag kände mig glad när vi var där men när vi gick därifrån höll jag på att krascha. Gråten i halsen och mycket tankar.

Några timmar senare var vi i Linköping och myste. Kast mellan sogr och lycka går fort ibland.

Det var minst sagt en händelserik helg. Då måste jag så klart ta mig en lugnare när nästa kommer.