Jag är så trött på hur våldtäkt porträtteras i filmer/tv-serier. Har ni tänkt på hur många gånger "offret" ljuger och alltså visar sig inte vara ett offer? Börja tänk på det, för det är jävligt ofta.
Hur många brottsoffer som t ex har blivit rånade ifrågasätts på samma sätt som våldtäktsoffer? Hela idén om att kvinnor kan hetsa upp män så de inte kan behärska sig (men det måste ju vara fantastiskt roligt killar, att inte kunna behålla kontrollen över sig själv) och därmed får skylla sig själva är så tröttsam. Likaså att varje kvinna som på något sätt blivit utsatt för vad hon uppfattar som svek skriker våldtäkt som hämnd. Skulle jag hämnas på någon skulle jag knappast välja att anklaga dem för våldtäkt. Snarare rån, misshandel eller skattefiffel. Då skulle jag i alla fall slippa berätta om jag drack en cider, hade push up och om jag är oskuld eller inte.
Samhällets behandling av våldtäktsoffer är skrämmande.
Boktips: Flickan och skulden - Katarina Wennstam
Better safe than sorry
1 day ago
3 comments:
Du har ringat in ett av mina störningsmoment. Jag hatar hur manusförfattarna gör sådär i filmer och tv-serier. Det är ju skitvanligt att man hör tvivel när någon kvinna gör en anmälan. Folk bara "hon skämdes säkert bara", "Hon är sur på honom", "Hon vill inte verka slampig"... åssåvidare.
Instämmer till fullo med det skrivna! Jag fattar inte att inte fler män reagerar på en manssyn som är minst lika illa som kvinnosynen.
malin: ja de borde skämmas. De hjälper ju till att bibehålla en förkastlig kvinnosyn! Usch.
linda: ja det är en gåta. De kanske inte tänker så mycket på det?
Post a Comment