Ibland är det hårt...

Ibland är det hårt att vara en Kattis. Som till exempel när en flytt ska styras upp och det visar sig att hyran av en jävla bil skulle landa på ca 3000 (en bil är allt som behövs då det rör sig om så lite grejer) och det är enda alternativet. Punga ut och se glad ut liksom.
Då förbannas föräldrarna som är fastvuxna i födslostaden och aldrig skulle kunna tänka sig att hjälpa till. Hallå, föräldrar borde måsta göra sådant! Liksaså förbannas det faktum att både jag och pojkvän är billösa och troligtvis kommer vara det resten av livet. (ja jag är bitter nu!).
Så ni med hjälpsamma föräldrar eller bil. Tänk på vilken lyx det är ibland.
Själv tänker jag på att det blir en lyx att ha flytten avklarad i alla fall. För visst kommer det gå. Bara inte på det sätt jag hade önskat.
Hallå, är det inte dags att ta tag i det här med teleportering snart?!