I've been ogled!

Just nu känns det som att jag har massor att göra. Så pass så jag känner mig lite förlamad och helst vill lägga mig och sova, vilket jag absolut inte får göra då jag radan har skaffat mig "vända-på-dygnet-tendenser". Just nu ska jag bara smälta min gröt så jag kan springa lite.

Igår var jag och pojkvän och åt och tittade på hockeyn på en sportbar. Jag åt bland annat friterad ost (åh jag är så anorektisk!) och drack en cider så där mitt på en torsdag. I övrigt blev jag oglad (som i engelskans ogle) av hysteriska gubbar som jag ilsket blängde tillbaka på. När en av dem sedan masar sig fram (ok han var inte en gubbe utan ca 35 och trodde han var hetast i stan) för att fråga oss om det gick bra för Frölunda och håna oss tände jag till.
- Frölunda? Och upp med det sarkastiska ögonbrynet.
- Eh oj. Färjestad. Eh jag skojade bara.
Själv hade jag tagit på mig "åhduärenidiotochintevärdmintidmeränattsnörpaihopläpparna"-min. Så han linkade iväg.
De tittade inte ens på matchen utan la ner all tid på att försöka ragga upp de två servetriserna. Lodisar! Ogla mig på det sättet!

Nej nu borde magen vara redo för en kortis. Sen ska här förberedas inför imorgon.

Elände

Jag känner mig eländig. Mycket eländig. Jag har sökt en hel del jobb sen i slutet på januari. Jag har även fått gå på några intervjuer. Sen kommer väntandet och hoppet och slutligen telefonsamtalet när de säger att någon annan fått jobbet. Ett till sånt fick jag idag. Det tär faktiskt och jag känner mig eländig och oönskad just nu. Att jag dessutom inte ens vet om jag kommer få a-kassa när (ja nu skriver jag när) jag blir arbetslös i juni är ju inte så jävla kul heller.
Men jag kommer ju vara arbetslös och får skylla mig själv. Alla arbetslösa får skylla sig själva. Det finns alltid jobb att få. Därför gäller det att tvinga alla arbetslösa att söka så många jobb som möjligt enligt regeringens fina modell.

Äh hela skiten gör mig bara så besviken och ledsen så nu orkar jag inte skriva mer trots att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här.

Film i helgen

På fredag går en favoritfilm på tv, nämligen Con air som börjar 21.40 på tv 3. Den är full av festliga oneliners som: Why didn't you put the bunnie back in the box.
eller den klassiska: Define irony...
En studie i den hegemoniska maskuliniteten eller grabbighet om man så vill.
Och ni som inte kommer på festen tycker jag ska se Magnolia som börjar 21.15 på SVT 2 på lördag. En solklar femma och Tompas (Tom Cruise) bästa rollprestation. "Respect the cock, tame the cunt".

Själv ska jag snart traska iväg till tandläkaren. Görläskigt. Det är inte smärta eller vad de kommer göra med mina tänder som skrämmer mig. Nej det är vad hela kalaset kan tänkas kosta som får mina knän att skaka. Fy nu blev jag riktigt nervös på riktigt.

Ynkel och ynkon

Igår var jag ynkon (eller ynkel? Jag kommer inte ihåg vilken av dem jag är). Vi tvättade en riktig monstertvätt. Utöver det var jag bedrövad då jag ätit uruselt och sket i att springa. Efter tvätten pallade jag inte mer utan sjönk ihop i en liten hög på mattan och gnylade om ballerinakakor, titta på Supernatural sent och att Pojkvän gott kunde sjukskriva sig för att vara hemma med mig. Inte direkt kaxig. Jag visste även att ingen tyckte om mig, att jag var ful och att bloggen är dålig (the horror, the horror (gissa film och vinn en drink)). Pojkvän ihärdade dock att det vore dåligt av honom att sjukskriva sig. I stället hämtade han en kudde och filt till mig. Sen låg jag där på golvet i uppskattningsvis en timme. Till slut kravlade jag mig upp och plockade undan min del av tvätten. Men jag känner mig fortfarande ganska ynklig. Det kommer krävas en kraftsamling för att masa mig iväg och springa sen.

Vem har egentligen stulit all min energi?

Stolkärlek

Åh jag har saknat min skrivbordsstol! Nu kan jag lyssna på musik attackhögt (ta det grannjävlar) snurra runt, posera (stripposer är da shit) och sjunga högt. Precis HUR bra som helst!
Appropå strippor...tittar ni på sopranos? Där finns några usla strippor I tell ya. De bara spankulerar ju omkring på scenen. Hela poängen med strippor är ju att de ska svinga sig omkring på stången så man tappar hakan. Inte åma omkring sig sådär.
Nu ska jag snurra lite mer på min stol!

Jävulsgrannar!

Så var det det här med grannar. Jag hatar grannarna som bor under oss. De är idioter. Just nu lyssnar de på (dålig) musik så jag inte kan höra radion här uppe. De har fester på konstiga tider, till exempel klockan 02.00 en söndag. Då drar de på musiken svinhögt och står och applåderar och skriker och tjoar på varandra.
Hey jag är ett fan av lekar men snälla, lek inte hela havet stormar klockan 2 på natten. I sånna fall får ni fan flytta till ett hus! Dessutom röker de i trapphuset.
Extra irriterande är dessutom att de aldrig verkar kunna bestämma sig. De sätter på musiken högtsomfan, lyssnar 5 minuter och så sänker de. Jag lugnar ner mig och tänker att nu är det i alla fall över. Då höjer de igen och kör på. De har dessutom balkongdörren öppen så att det ska höras extra bra! Åh jag skulle kunna hugga nån med kniv nu!

Annat är det med en annan granne. Han lämnade ut en lapp om att han skulle fira kinesiskt nyår och att om de spelade musik för högt var det bara att säga till. Hur sött och omtänksamt som helst! Jag tror dessutom den grannen har satt upp lappar om att apgrannarna inte ska röka i trappuppgången.
Onda är var de är och de får mig att tänka onda tankar. Jätteonda tankar!

Hypad glass blev det inget av

Efter mycket hypande var jag sugen på att prova Ben and Jerrys glass. Jag kollade upp ett ställe som skulle sälja undret i min stad och pratade hela dagen om hur vi skulle köpa glassen. Man kan ju räkna ut med ena knät vad som hände. Vi traskar dit, jag finkammar hela affären. Inser att de inte alls säljer Ben and Jerrys. Blir upprörd och letar igenom affären en gång till. Ingen glass alls. Eller jo, så kallad fulglass. Butter släpade jag med mig Pär till lillica där de till min förtjusning hade 4 små olika smaker av Häagen Daaz för 40 spänn. Muttrandes insåg jag att det är vad jag får nöja mig med så jag köpte den. Så nu vet jag fortfarande inte hur den där satans hypade glassen smakar. Apa!

Har ni ätit våfflor idag? På Maria bebådelsedag. Eller dagen då hon blev på smällen som jag förklarade för Pär. Det har vi och så rårörd jordgubbssylt till. Mmm gott.

Den lilla svarta.

Jag har köpt en klänning idag. En "den lilla svarta" i ganska glammig version. Stort. Stort för Kattis. Så mycket som jag har shoppat den senaste månade har jag väl inte gjort på hela förra året. Och då vill jag påpeka att jag inte har shoppat mycket. Jag suger bara på shopping helt enkelt.

Bond på TV just nu. HIV-Bond som jag kallar honom.

Tips på god glass: Häagen Daaz Stravberry Cheesecake.

Nu är jag flyttad också. Jei!

Världsförälder

Tittar ni på Hello Africa? Det gör jag. Jag måste erkänna att jag har tyckt att jag har för lite pengar för att ge till organisationer som unicef. Jag får studielån och det är inte mycket. Jag vet inte om jag får a-kassa om jag blir arbetslös efter utbildningen. Men banne mig, nu blir jag världsförälder. Jag kan inte titta på 3 åringar som lever på gatan eftersom deras föräldrar har dött i AIDS längre. Kan inte jag undvara 100 kr per månad i min privilegierade tillvaro vill inte jag vara med längre.

KattisTerminator

I morse slogs jag. Inte på riktigt. Men i drömmen var jag som värsta terminatorn. Förutom att jag var verbal och fruktansvärt spydig. Terminators är ju inte så himla pratsamma av sig. Får jag säga det själv, och det får jag ju, var jag stencool. Dock var jag lite på väg över styr. Speciellt på slutet när jag sa något sarkastiskt till en tjej som var rädd eftersom jag stod med en spade över henne precis skulle till att klyva henne. Hallå, man måste ju förstå flickstackarn att hon var rädd då. Men cool var jag! Jag kanske skulle starta en fanclub?!

Jag har inte hört något om en tenta!

Blä för fönster

Jag har precis genomfört en av de menlösaste städsysslor som finns: Fönsterputsning. Varför det är menlöst? Jo för det börjar ju alltid regna kort därefter. Alternativt kommer någon på den eminenta idén att trycka sin flottiga panna, hand eller näsa emot fönstret. Denna någon kan även vara jag av misstag. Dödstråkigt är det och det tar dessutom fram den pedantiska sidan hos mig så jag står och pillar med småfläckar. Nej putsning är inte min kopp te.

Tenta? Vad för tenta???

Om träningsvärk och pappa

Jag var på core fortsättning igår och jesus vilka avancerade grejer vi fick göra. Nu har jag träningsvärk. Jag tänker alltid på min far när jag har det. Han är en speciell man. Han hävdar alltid att han inte har haft träningsvärk sedan han var barn. Och nej han sitter inte bara hemma. Han gör typiska gubb-machogrejer som hockeybockey och korpfotboll. Ändå detta påstående att han inte har haft träningsvärk på 40 år. Han brukade alltid driva med mig och min syster när vi var små och sa att vi hade träningsvärk. Vad vi då fick höra var att vi inte var tillräckligt tränade och att han minsann spelade fotboll flera timmar dagligen när han var liten (ungefär då brukade jag säga att han väl fick äta grus till frukost också). Men nu till poängen. Kan det verkligen vara så att han verkligen inte får träningsvärk? Det känns ju helt osannolikt. Och om han nu får det, varför har han fått för sig att riktigt vältränade människor aldrig får det (och därför måste ljuga om det för att framstå som vältränad)? Även om man är supervältränad finns det väl alltid nån liten muskel som går att utmana lite extra. Ja han är som sagt en speciell man.
Själv har jag som sagt träningsvärk nu. Ändå anser jag mig vara vältränad. Vart är väl världen på väg?

Jaja jag ska skriva på hemtentan. Den går framåt kan jag i alla fall glädja alla med.

Less

Den som kan skriva färdigt min hemtenta, bra, får 500 kr!

Jag och snikon

Förr i tiden var jag ett stort fan av vissa pulverpastasåser. Jag tyckte de var mumma. Speciellt skogssvampsåsen (mmm svamp!) Allt eftersom har de dock försvunnit ur mitt liv utan att jag har tänkt på det. Jag äter dem inte längre helt enkelt. Inte saknar jag dem heller. Jag vet att jag kan göra så mycket godare själv. Nu håller jag dock på att tömma skafferiet och där hittade jag en ost och broccolisås. Snikon (betyder att vara snål. andra varianter på ordet är ynkon=att vara ynklig) som jag är bestämde jag mig för att tillaga den. Jag stekte lite lök och skinka till och det var helt ok.
Någon timme senare ligger jag i sängen och känner mig totalt utpumpad. Det är fruktansvärt jobbigt att gå de två metrarna till Smilla (datorn) för att kolla vad jag fått för icq. Att hålla ögonen öppna är ungefär vad jag orkar med. Jag är så utslagen att när telefonen ringer frågar Y om jag sov. Nä, men så gott som.
Listig som jag är lyckades jag efter tre timmar (snabbt som fanken alltså) räkna ut att det skulle kunna bero på maten.
Vad drar jag för slutsatser av det här? No more pulverpastasås for me! Det är alldeles för lite näring i för en hårdtränande (Obs. sagt med ett stort måtta ironi. Obs.) kvinna som mig. Dessutom gör jag mycket godare såser själv. Den där snikon borde allt lära sig en läxa!

Bimbostyle

I lördags var jag ut och svängde mina lurviga. (Orka raka benen på vintern, det är dessutom bara bra med lite päls). Jag hittade ett nytt dansmove: tvinna håret runt fingret, truta med läpparna, åma omkring och blinka stort med ögonen. Mycket roligt, mycket ironiskt och tydligen mycket populärt. Jag fick plötsligt massa killar klängandes på mig. En knuffade jag verkligen bort och blängde på. Jag gav honom nästan onda ögat! Tur att de flesta ger sig efter att man genom att ignorera dem i 15 minuter visat att man inte är intresserad. Det enda jag sörjer med kvällen är att de inte spelade Madonna. När de i stället spelade booten Anna och dansgolvet förvandlades till en hoppande pöbel skrek jag:
- Flee, flee for your life till M. och insåg att nu var mina dansanta timmar till ända.

Men snart kommer festen och då blir det mer dans. Jag har bestämt mig för att ha färgtema med min favoritfärg: svart :D
Och så vill jag att alla som kommer tar med eller skickar lista på 3 favoritlåtar så alla får höra åtminstone några låtar de gillar.

Dagiskattis

Jag hittade min dagisbok häromdan. Med dagisbok menar jag en anteckningsbok som dagispersonalen skrev om mig i (ex K håller pennan i vuxengrepp och tycker mycket om att rita. Hon behöver mycket stöd och beröm). Där stod bland annat att jag kunde vara bråkig vid måltiderna. Det är jag fortfarande. Och kan vi inte komma överens om att:
- Men tänk på alla barn som svälter! inte är ett bra argument för att äta mer?! Vem vill äta mer när de får höra det? Blir de svältande barnen lyckligare över att jag äter mer? Skulle inte tro det va.
Nåväl, när jag läste lite ur boken för pojkvän skrattade han och sa att jag låter som jag är nu. Kanske inte totalt chockerande med tanke på att det rör sig om samma person. I vilket fall som helst var det intressant att läsa. Jag fick liksom en kontext.

Nu ska jag däremot ner på stan och köpa choklad. Det finns nämligen ingen finchoklad hemma (bara fulchoklad) och jag MÅSTE ha Valrhonas Guanaja choklad hemma.

P3

En kille från radion intervjuar folk på stan och följande konversation utspelar sig mellan honom och en tjej:
- Skulle du vilja byta kön för en dag?
- Nej.
- Varför inte?
- Killar säger att det finns många nackdelar med att vara tjej men jag tycker att det finns många fördelar också. Jag trivs väldigt bra med att vara tjej.
- Vad är det för fördelar?
- Jaaa, det finns mer variation i kläder till exempel.

Därför kan hon inte tänka sig att byta kön för en dag. Herre min je.

Jag sitter och (försöker) skriva hemtenta. En fråga är jättekul, en ganska och en är dödens. Som vanligt är jag mer intresserad av allt annat. Tur för mig att de slutade visa Tyra på kanal 5. Jag är nyss hemkommen från nyttiga fiket där jag åt en kanongod kycklingfilé med pitabröd och mumsig sallad till (bla bulgur med linser). Det stället rekommenderas verkligen.
Kom igen nu Kattis, fokus!

Inte bra alltså...

Fy den här veckan har verkligen inte varit bra matmässigt. Jag har noll inspiration i köket och är bara intresserad av att smocka i mig onyttigheter. Idag hittade jag till exempel en blockchokladkaka i skåpet som jag gick loss på. Görskabbigt!
Det är lustigt att sånt här verkar gå i cykler. Ibland går det jätte lätt och allt flyter på och man tränar och äter jättebra och det är inte ens det minsta svårt. Sen plötsligt vill man bara ligga i soffan och äta kexchoklad. Jag undrar vad det beror på.
Jag har till och med tänkt på semlor och pizza. Och då har det gått långt för att vara mig.

Dumhöfter

Jag hatar mina höfter! Var sjutton ska de vara så breda för? Jag har en katt och vill inte föda några barn! Jag ska banne mig mejsla bort dem. Hur svårt kan det vara?!

Uppföljning

Det är fler än jag som gråter blod över att aldrig med få sätta tänderna i en Louisiana burger. Pojkvän blev så extatisk över inlägget att han mailade och frågade:

Hi!

The last time I visited your festival I was suprised to the see that me and my friends favourit food - The Louisiana Burger - was no where to be found.
You hade some other burger but that was nothing compared to the original. Even today I have still not tasted a better burger, so my question is:

Will the "real" Louisiana burger ever return to the Roskilde Festival?

Och svaret:

Hej Pv
 
Yes, Louisiana-burgeren var suveræn godt, men jeg må desværre skuffe dig, for den kommer ikke tilbage på Roskilde Festival.
 
Af forskellige årsager stoppede samarbejdet med den forening, der havde Louisiana-burgeren.
 
Men der er masse af anden kvalitetsmad på festivalen. Vi har i alt ca. 90 madboder og omkring 150 forskellige måltider at vælge imellem.
 
Med venlig hilsen/Kind regards

Jag dör! Jag veeet att det finns annan god mat.
Kolla även in den här länken. Så kanske ni förstår att den är så mycket mer än en burgare och att jag inte är galen. Inte totalt i alla fall.

Jag kommer aldrig att glömma!

Jag hatar hamburgare. Jag äter inte hamburgare om jag inte absolut måste. Och en viss kedja med rödgul logga avskyr jag innerligt och djupt.
Men häromnatten drömde jag om den delikataste hamburgare som finns. Det fick mig att minnas. Nu är det dock så länge sedan jag åt en så den är bara ett minne av ett minne *anlägger en vördnadsfull min värdig Days of our lives*. Namnet den bär är Louisiana burger och inköpsstället Roskilde festivalen. Innan jag åkte dit första gången hade jag hört rykten om den. Rykten som jag avfärdade som överdrivna. Jag hade fel. För er som inte har varit på festivalen åker man alltid ner några dagar innan det börjar och under dessa dagar är man utlämnat till maten som finns att köpa på Campingen. (För övrigt bra mat.) Men sedan, när festivalområdet öppnar breder en oändlig vy av delikat mat ut sig. Bäst av detta var Louisiana burger. En vän svälte sig över ett dygn för att så fort festivalområdet öppnade störta in och köpa en burgare det första han gjorde. Jag var chockad. Men sedan kom insikten.
Nästa festival svälte även jag mig. Jag ville kunna uppskatta den första burgaren totalt och fullt. Men misären var total. Louisiana burger var borta. Kvar fanns en blek kopia som i det närmaste var ett hån. Festivalen kändes förstörd i flera timmar och jag kastade många ondskefulla blickar på ståndet som tagit Louisiana burgers plats.

Antagligen kommer jag aldrig mer få äta en burgare som den igen. Det enda jag kan göra är att lova att inte glömma. Att låta minnet leva vidare genom att berätta. Att berätta att det finns så mycket bättre burgare där ute än vad snabbmatkedjorna vill få er att tro! Det finns hamburgare med underbart, hembakat bröd. Med fantastiska små kryddiga pickles. Med biffar som är gjorda på riktigt kött. Med grönsaker och sås som är som en liten bit av paradiset.

Jag ska aldrig glömma min: Louisiana burger

Betala för att låna böcker

Det här är väl bland de värre saker de har föreslagit.
Äh men det är väl klart att man ska betala för att låna böcker. Kunskap är makt och den ska man banne mig betala för (och vi vill ju inte att underklassen ska läsa för mycket). Jag tror jag smäller av.

Mer silver.

Jag har ju nästan klagat på att jag inte ens har sett silverfiskarna den senaste tiden, men imorse när jag åt min gröt fick det faktiskt vara nog. Då är det en rackare som springer upp på väggen! What the hell?! Det där kan inte ens Batman! (åh de håller på med uppföljaren nu. Åh vad jag ska sukta efter Bale). Jag satte gröten i halsen och insåg att jag inte kan spraya väggen med hårspray. Mitt vanliga knep om de beter sig otrevligt och rör sig fort. Men till slut mötte den sitt öde. May he rest in peace.

Btw har jag en extremt dålig hårdag idag.

Pluggspurt

Nedräkning för tid kvar i baracken. Det innebär även att det är nedräkning inför den stundande hemtentan. Läraren har dessutom rykte att ge ut monstruösa frågor, men jag längtar ändå. Jag är så pepp inför den här sista terminen! Det känns som jag har så mycket energi som jag bara vill plöja ner i det hela och sen få bli färdig för att slutligen hitta ett jobb. Jag vill ha ett jobb mer än vad jag vill något annat. Nu jävlar är det spurt som gäller!

Crepes, mumma.

Jag lagar crepes och lyssnar på Madonna. Det känns som en bra kväll. För att pimpa crepsen och göra dem matigare och nyttigare har jag haft i grahamsmjöl, rivna morötter och linfrön. Nu svingar jag pannkakorna i luften och känner mig som en superkock. Självklart fyller jag dem med svampstuvning! Mmm svampstuvning.

Idag pratade vi om alkohol och droger i skolan. Jag blev lite chockad när en tjej i klassen inte trodde att folk använder droger.
- Men det är väl inget problem liksom?
Öh, jo! Det är väldigt utbrett. Antagligen känner hon många som använder något.

Men nu, Crepes och Madonna. Trevlig helg gott folk!

Akta jag går sönder!

Jag har precis insett att det finns människor som verkar tycka att jag är skör. Att man måste tassa lite på tå runt mig. Vilket känns lite märkligt. Är jag spröd? Jag tänker inte på mig själv som vare sig spröd eller hård. Vad jag däremot hatar är att inte veta. När jag inte vet tänker min hjärna snabbt ut alla hemska scenarion. Sen tänker den ut ännu värre. Det verkar vara ett sätt för den att förbereda sig. Sen ju längre tid som går desto mer galen blir den. Ni vet som i High Fidelity: No woman in the history of the world is having better sex than sex you are having with Ian... in my head.
Så jag kanske är skör ändå. Jag kanske kan madrassera mig?

Tjocksmockar

Icq-konversation mellan mig och pojkvän:
Jag: i helgen ska vi gå på stan och leta klänning!
Pojkvän: åååhh laddad?
J: jag försöker *slår mig själv hårt på kinderna, skriker och dricker kiss*
Pv: varför dricker du kiss? hahaha
J: men för att jag såg en sketch där Göran Kropp gjorde det :P

Var tionde svensk lider av fetma (ett BMI på över 30).
Varannan man och var tredje kvinna är dessutom överviktig (BMI på över 25). Fetma är ett stort problem. För mig som är så intresserad av friskvård är det lite av ett mysterium att det kan vara så här. Hur kan ett folk äta sig till döds? Jag förstår det verkligen inte.

Utmanad

Jag aka "Tjejen som skrev så rolig lunarstormdagbok att jag alltid läste den även om jag inte kände henne" har blivit utmanad av Tomas. Fantastiskt roligt att bli utmanad av någon jag inte ens visste läste bloggen!
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Så nu kör vi:
1. Jag har tävlingsinstinkt. So far so good. Det här visar sig dock genom att jag ibland tävlar med folk som inte ens vet att vi tävlar. Låt mig ge ett exempel. Jag är ute och går och får syn på en människa ca 100 meter framför. Jag bestämmer att jag ska gå förbi denna människa innan vi gått förbi huset 300 meter framför. Sen går jag av bara fan (fast det gör jag iofs alltid). Det snopnaste är när människorna viker av från vägen. Då försöker jag beräkna om jag skulle ha "vunnit" ändå. Mitt största minne på den här fronten är när jag, i motionsspåret, gick förbi en tant som joggade. Bosaaaaa, I rule!

2. Jag tycker att det är slöseri med kött att bara begrava människor. Folk borde få välja om de vill ge bort sitt kött när de dör. Vaddå vi äter ju lamm, gris, ko ja allt möjligt sjukt. Kött som kött säger jag. En något radikal åsikt kan tyckas.

3. Ibland slår jag på musik, drar ner persiennerna och dansar järnet själv.

4. Jag snyter mig ett oändligt antal gånger i en pappersnäsduk. När det är så mycket att hela är blöt så tar jag en annan och låter den första torka, sen använder jag den igen. Ja jag är äcklig, men du måste inte hångla med mig så lugna ner dig. (utom du då pojkvän)

5. I min garderob hänger ett blodigt förkläde. Och ja, det är riktigt blod. Mycket dessutom. Liksom inte bara lite som droppar då man råkar skära sig i fingret när man hackar lök.

6. Jag kan inte slötitta på reklam. Endera går jag upp och gör något annat eller så argumenterar jag högt med tv:n och försöker få till stånd en dialog. Funkar inte speciellt bra. Det jag helst vill debattera med den är stereotypa könsroller.

Jag utmanar: Qylva, Sara, Malin, Katarina, Ulrika och Björn.

När jag är arg är jag egentligen ledsen

Nu känner jag mig som en nagellackstjej eftersom jag pratar om Sex and the city igen, men äh, jag är trygg i min identitet som konstig. Igår i alla fall konfronterade Aiden och Carrie problemet Big (helt plötsligt känner jag mig inte längre så trygg längre...måste bevisa att jag inte är en tjejtjej (kom ihåg att mannen är norm och därför är det lite fjolligt och negativt att vara tjejtjej)...jag tycker det är äckligt med långa naglar och klipper mina knappt synliga. Puh...så). Aiden säger att han inte vill att hon ska träffa Big mer, aldrig igen. Carrie säger att det inte går, han finns i hennes liv. Sen kramas de och inser att de måste lösa problemet.
Själv svär jag högt och skriker att jaha, för henne går det minsann bra.
Klassiskt, jag är jättearg. Och jag vet ju att i det här fallet betyder min jätteilska att jag är jätteledsen.

Sov du lilla Kattis

I morse klev jag upp tidigast. Så tidigt att det snarare var sent. Närmare bestämt 3.20. Och som vanligt när jag ska upp så tidigt kunde jag knappt sova. När jag sedan ska spendera nästan 3 timmar på ett tåg tänker man ju att man borde kunna få åtminstone några minuters sömn där.
Inte en sekund sov jag. Folk runt omkring mig (nåja, det var inte speciellt många på tåget men de som var där) somnade hur enkelt som helst och sov hur bra som helst. Själv satt jag med uppspärrade ögon som inte gick att stänga. Det är bara att inse, jag är usel på att somna. Förra året hade jag dessutom nästan en månad när jag verkligen verkligen inte kunde somna. Jag kände mig som Edward Norton i Fight Club och tittade på repriser av Big Brother klockan 3 på morgonen. Det var i och för sig en onormal period men ni ser ett tema.
Det tar nästan alltid lång tid för mig att somna.
Hjärnan hoppar frenetiskt mellan olika saker behandlandes ämnen som recept på linssoppa, att jag borde skriva ett mail till min gamla favoritlärare från högstadiet och säga att han är den bästa lärare jag haft till saker som jag läst under dagen.
Ni vet hur de säger att om man inte har somnat efter 20 min ska man gå upp och göra något annat? Skulle jag göra det skulle jag få sova typ 2 timmar per natt. Max.
Igår frågade jag pojkvän vad hans trick är för att somna. Han brukar tydligen lägga sig på det sätt som han brukar somna i och vänta.
Skulle jag göra det skulle jag få liggsår. Jag bränner antagligen lika många kalorier på att snurra runt i sängen som jag gör under övriga dagen.
Det är tur att jag är jävligt bra på att sova när jag väl somnat. Då är jag bättre än någon annan jag känner. Fast jag skulle nog hellre vara duktig på att somna. Så jag slipper sitta som ett freak på tåget bland alla andra som sover. Med uppspärrade ögon som inte går att stänga.

Sinovakärlek

Det verkar som min kropp desperat saknar Kattisträsk. Så desperat att den sparar på sig slem för att så smånging om omsluta hela mig. Bihålorna är ett favoritställe att spara i. Jag har alltså inte ont i halsen, ingen feber men huvudvärk och får lite yrsel ibland. Då måste man väl kunna träna va?
Min räddare i nöden är Sinova. Små piller som ser radioaktiva ut men hjälper. Så har du bihålor som är lika mongo som mina, ät sinova. För det är ju faktiskt inge hett att gå omkring och känna en konstig lukt för att senare inse att det är lukten av ditt torkande snor/slem du känner.



Nu är det förresten bokat med fest. 31 mars är det datum som gäller. Är det någon som har ett bra tips på tema eller så? Dåliga tips vill jag inte ha!

Cool!

Åh :D

Att slita eller inte slita

Tittar ni på Sex and the city? Eller förresten, ta vilken serie med smala snygga tjejer som helst. Nu använder jag dock Sex and the city som exempel.
Ni har sett hur Carrie ser ut. Magrutor, inget underhudsfett, långa smala ben. Hur hon håller sig i form? Käckt piper hon fram att hon inte "work out". Nej hon shoppar sig i form!
Vi tittar i stället på hennes matvanor. Det är middagar ute, efterrätter, pizza, strips och så klart vid vissa tillfällen McDonalds (håller tillbaka en kräkning). Hur går detta ihop frågar jag mig?
Svaret är att det kan det ju inte göra. Man kan inte strunta i träning, äta kalloririk mat och ändå vara pinnsmal. Hon måste helt enkelt träna i smyg, eller tänka noga på vad hon äter. Men då återstår frågan: Varför är det coolare/bättre att vara smal och vältränad utan att göra något för det? Är det inte mer imponerande med en människa som jobbar hårt och har disciplin och därmed är i form än en som skuttar omkring och glor på skor samtidigt som den äter strips?
Jag blir i alla fall mer imponerad av någon som jobbar för det de har än någon som bara råkade ha tur vid genlotterit. Även om jag så klart ibland önskar att jag haft lika tur.