Jag och snikon

Förr i tiden var jag ett stort fan av vissa pulverpastasåser. Jag tyckte de var mumma. Speciellt skogssvampsåsen (mmm svamp!) Allt eftersom har de dock försvunnit ur mitt liv utan att jag har tänkt på det. Jag äter dem inte längre helt enkelt. Inte saknar jag dem heller. Jag vet att jag kan göra så mycket godare själv. Nu håller jag dock på att tömma skafferiet och där hittade jag en ost och broccolisås. Snikon (betyder att vara snål. andra varianter på ordet är ynkon=att vara ynklig) som jag är bestämde jag mig för att tillaga den. Jag stekte lite lök och skinka till och det var helt ok.
Någon timme senare ligger jag i sängen och känner mig totalt utpumpad. Det är fruktansvärt jobbigt att gå de två metrarna till Smilla (datorn) för att kolla vad jag fått för icq. Att hålla ögonen öppna är ungefär vad jag orkar med. Jag är så utslagen att när telefonen ringer frågar Y om jag sov. Nä, men så gott som.
Listig som jag är lyckades jag efter tre timmar (snabbt som fanken alltså) räkna ut att det skulle kunna bero på maten.
Vad drar jag för slutsatser av det här? No more pulverpastasås for me! Det är alldeles för lite näring i för en hårdtränande (Obs. sagt med ett stort måtta ironi. Obs.) kvinna som mig. Dessutom gör jag mycket godare såser själv. Den där snikon borde allt lära sig en läxa!