Jag kommer aldrig att glömma!

Jag hatar hamburgare. Jag äter inte hamburgare om jag inte absolut måste. Och en viss kedja med rödgul logga avskyr jag innerligt och djupt.
Men häromnatten drömde jag om den delikataste hamburgare som finns. Det fick mig att minnas. Nu är det dock så länge sedan jag åt en så den är bara ett minne av ett minne *anlägger en vördnadsfull min värdig Days of our lives*. Namnet den bär är Louisiana burger och inköpsstället Roskilde festivalen. Innan jag åkte dit första gången hade jag hört rykten om den. Rykten som jag avfärdade som överdrivna. Jag hade fel. För er som inte har varit på festivalen åker man alltid ner några dagar innan det börjar och under dessa dagar är man utlämnat till maten som finns att köpa på Campingen. (För övrigt bra mat.) Men sedan, när festivalområdet öppnar breder en oändlig vy av delikat mat ut sig. Bäst av detta var Louisiana burger. En vän svälte sig över ett dygn för att så fort festivalområdet öppnade störta in och köpa en burgare det första han gjorde. Jag var chockad. Men sedan kom insikten.
Nästa festival svälte även jag mig. Jag ville kunna uppskatta den första burgaren totalt och fullt. Men misären var total. Louisiana burger var borta. Kvar fanns en blek kopia som i det närmaste var ett hån. Festivalen kändes förstörd i flera timmar och jag kastade många ondskefulla blickar på ståndet som tagit Louisiana burgers plats.

Antagligen kommer jag aldrig mer få äta en burgare som den igen. Det enda jag kan göra är att lova att inte glömma. Att låta minnet leva vidare genom att berätta. Att berätta att det finns så mycket bättre burgare där ute än vad snabbmatkedjorna vill få er att tro! Det finns hamburgare med underbart, hembakat bröd. Med fantastiska små kryddiga pickles. Med biffar som är gjorda på riktigt kött. Med grönsaker och sås som är som en liten bit av paradiset.

Jag ska aldrig glömma min: Louisiana burger