Alla dessa gubbar

Just nu: sån trötthet mot gubbar överallt. Skräniga högljudda gubbar som tar plats.
Läser ansökningar, bara manliga sökande.
Ser krönika från lokalTV om det gångna året. Inte en kvinna med.

På krogen skrattade de högst och kräver sin plats.

Kollar filmer och tv-serier och horder av män eller manliga karaktärer formligen väller över mig allt som oftast i huvudrollen. Pingus mamma har långa ögonfransar och stryker och lagar mat.

Really? Måste till och med en animerad pingvin könsmärkas och passas i våra roller?

Dessutom: allt detta hat mot kvinnorna som anmält Assange. Denna hetsjakt. Påpekar du detta är du dessutom mot yttrandefriheten och mot Wikileaks. Jag blir så trött.

Tänker på Polanski som dömdes till våldtäkt (ja han befanns vara skyldig. Det vet vi ännu inte om Assange är.) men det ändå är synd om, för han gör ju så bra film. Det lidande, missförstådda geniet.

Alla dessa gubbar.

Girl power!

Jag har bestämt att jag ska bli sån där med coolaste t-shirtarna. Idag har jag den här. Köpte den nyss och älskar den!

Det är så logiskt alla fattar utom du

Läser en del om prataomdet och tänker på det där med logik. Många gånger betraktas (våldtäkts)offer inte som trovärdiga för att de inte agerar logiskt. Som offer ska du gråta, slåss, kämpa som ett djur och efteråt ska du vara slagen i spillror. Du utsätts ju för ett trauma och så reagerar man då. Agerar du inte på detta sätt är det inte logiskt och agerar du inte logiskt är du inte ett riktigt offer. Yes, logiskt om logik.

Fast människor är inte logiska. Vi är irrationella, känslomässiga och får tunnelseende. Vill ni ha exempel? Kolla till exempel på dokysåpor. Här odlar deltagarna myten om hur logiska de är.

-Jag röstade ut hen för att hen varit oärlig. Hen har i själva verket inte alls varit oärlig utan har bara ett sätt som deltagaren inte gillar.

-Jag röstade ut hen eftersom hen klarar sig bäst hemma. Hen kommer inte alls klara sig bäst hemma men alternativet råkade vara bästa kompisen och den vill man inte bli av med.
Titta gärna och försök hitta exempel.

Men vi är sånna. Vi rationaliserar i efterhand. Vi är inte maskiner. Bara för att någon inte beter sig på det sätt som verkar logisk betyder det inte att det är fel. Det finns mer eller mindre vanliga sätt att bete sig som offer, men inget som är fel.

Så är det

Nu har jag varit ledig en vecka. Ändå är jag lite avundsjuk på pojkvän som är ledig hela nästa vecka också. Jag jobbar ju.

Fast det är ganska skönt att jobba då. Jag lär ha lugn och ro och få jobba ifred. Och få sjukt mycket vuxenpoäng över att säga så...

Efter

Så har jag gått och skaffat twitter också. Vilka här använder twitter? Skriv gärna era namn så söker jag upp er.

Viktiga filmer i tonåren

När jag stod och diskade häromdagen (viljen grej nu när man har diskmaskin, då slipper man diska lika ofta!) kom jag att tänka på Robin Hood Prince of thieves. Alla i klassen såg verkligen den! Och låten Everything I do (I do it for you) blev ju en sån klassiker. När jag hör den nu kastas jag liksom tillbaka till den där klassfesten när vi nästan bara lyssnade på den.
En annan klassiker är ju Titanic. Den såg också alla. Somliga blev besatta och såg den hur många gånger som helst. Låten My heart will go on fick vi översätta på engelskan.

Vilka filmer minns ni? Och vilka blir klassiker för dagens ungdomar?

Egoboost

Fest med jobbet för ett litet tag sen. Himla kul och vilken egoboost. Dels fick jag höra att jag var fin och snygg ett antal gånger och det är ju inte fel.

Men gladast blev jag ändå över kollegan som flera gånger sa att jag var en av de bästa hen jobbat med. Att hen tyckte jag var fantastisk och satte lika värde på alla och ja, det var många superlativ. Görkul tycker Kattis!

Längtar

Jag längtar efter kvällen innan julafton. När vi klär granen, mamma gör julskinka och vi tjaffsar framför Bingolottos uppesittarkväll. Jag längtar efter spänningen och glädjen jag känner över att få dela ut och få julklappar. Jag längtar efter att få se julgranskulor och ljus gnistra. Att inte behöva tända lampor när man kliver upp utan bara sätta i kontakten till julgranen. Jag längtar efter att kliva upp sent, ta på mig mysbyxor och se domherrarna i syrenhäcken utanför. Jag längtar efter att få krypa ner i systers säng, att retas med henne när hon är trött och ska sova.

Jag längtar efter den där jullovskänslan.

Snart ledig

En vecka kvar att jobba innan jag tar en veckas ledigt. Och det märks att det börjar bli dags. Jag är ganska sliten. Jag och pojkvän orkar knappt laga mat och vi orkar verkligen inte städa, handla eller träna. Igår var vi inte ut ur lägenheten ens. Vi hittade lite soppa i kylen som vi värmde på och det var väl tur det!

Ynkon

Jag känner mig passiviserad och slut. Försöker tänka på dansen ikväll för att pigga på mig men då blir jag mest trött av att veta att jag kommer hem ca 22 på kvällen. Jag kanske skulle köpa nåt götta på fikat? Jesus jag skulle kunna somna på skrivbordet.

Så tänker jag på dig. Och då skäms jag över att jag är trött. Det här är väl en viskning i vinden mot för hur du har det.

Snygg bloggare

Oh så gulligt. Allas vår favorit-serietecknare och Plåstras mamma Malin har gett mig en Beautiful Blogger-award, vilket innebär ära och att jag ska dela med mig av sju saker om mig själv.

1. Jag är fixerad av mina naglar. Stryker på dem, tittar på dem, pillar på dem. Jag vårdar dem inte alls utan klipper dem milimeterkorta men det hindrar mig inte att närstudera dem och mönstret på dem. När jag har spännande mönster på dem (till exempel det häftiga kedjemönstrer jag nu har på vänster ringfingernagel) brukar jag gilla att visa dem för andra. Till exempel pojkvän. Han är dock rätt ointresserad.

2. Jag har precis börjat kalla min pojkvän för lilla betahane.

3. Jag har aldrig kört moped.

4. På dagis ville ha alltid ha kjol, men fick inte eller i alla fall sällan. Undrar hur jag hade blivit om jag hade fått?

5. Jag jobbar mycket med bekräftartekniker, ni vet som motsats till härskarteknikerna. Du kommer ofta höra mig säga ”precis som hen sa tidigare.” Det är inte för att jag älskar att upprepa mig. Det är för att jag strävar efter att stötta andra och därmed hoppas att de gör så med mig.

6. Jag hatar när folk inte kan reflektera över sig själva. Är alltid allt alla andras fel? Guess what, nej! Se din egen roll i ditt liv och sätt det i ett sammanhang.

7. Jag dagdrömmer/fantiserar alltid i paketlösningar. Är det nyttig mat är det raw, tillverkat från scratch, tillsatsfritt osv. Är det julgötta är det knäck, kola, lussebullar, kanderade äpplen, brända mandlar osv. Det är rätt svårt att nå upp till dessa paketlösningar. Är det bara jag som gör så?

Jag är för lat för att själv dela ut nåt. Skämmes!

Äntligen över

Totalt utmattad har jag sovit ca 24 timmar på två dagar. Så himla skönt och jag börjar känna mig normal igen. Något som var extra jobbigt under fredagen var (förutom begravningen alltså) att pappa fick ett samtal av läkaren. Han har ju fått diabetes och nu visade det sig att hans njurar (som redan är skitdåliga) tar massa stryk av diabetesmedicinen. Jag frågade pappa vad det innebär men han visste inte själv. I mitt huvud bubblade genast mormors dialys upp till ytan och sekunden efter kom jag att tänka på donation. Fy fan, pappa är inte ens gammal :/ Han har i alla fall tagit diabetesen på allvar och lagt om kosten helt och börjat med promenader. Tack vare detta har han gått ner i vikt och fått bättre värden.

Jag hoppas nu att han ska fortsätta med detta så han får sluta med medicinen.

Begravningen var rätt fin och jag fick gråta. Men det är jobbigt och jag blir verkligen både fysiskt och emotionellt helt slutkörd. Minsta småsak får mig att nästan bryta ihop.

Det är tur att jag har fina saker att lägga fokus på. Jag är redo. Släng in mig i matchen så ska jag göra mitt bästa (även om det nog inte är mycket att hurra över i början).

Sparka mig, eller kanske krama mig

Missade aerobicen idag pga att jag blev tvungen att jobba över. Kommer hem och äter choklad. Väldigt konstruktivt Kattis. Vad var det du skrev om träning och mat i söndags?

Känner mig spröd. Blev ledsen idag när jag pratade med mamma och hon sa att katter måste ha mat framme jämt. Att de måste få mat 6 gånger om dagen.

På nåt dumt sätt trodde jag inte att jag skulle påverkas så mycket. Farfar har inte betytt lika mycket för mig som farmor. Men det sitter liksom i kroppen.

Angst

Usch jag har ångest inför veckan. Det känns jobbigt att plocka fram kläder för morgondagen. Jobbigt att plocka upp tvätten. Jobbigt att jag sköter maten och träningen mindre fint just nu och jobbigt att jag inte har någon bokserie att läsa. Det känns jobbigt att försöka komma på nåt mat inför morgondagen och jobbigt att vi behöver handla. Det känns jobbigt att veta att jag ska hoppa på ett tåg på torsdag. Framför allt känns det jobbigt med begravning på fredag. Jättejobbigt.

Boktipset

Lånade Våtmarker, Flugornas herre och Alkemisten. Har läst ut Alkemisten under kvällen och jag måste säga att boktipset börjar bli lika bra som filmtipset. Boktipset visste att jag inte skulle bli överförtjust. Jag blev inte frälst i budskapet, tyckte inte språket var fantastiskt eller härligt och blev inte alls fast. Det visste boktipset.

Fab!

Helgdags

Nu är det dags att ta helg. Jag ska ta och lägga mig och min fab-t-shirt i sängen och njuta av lite bok. Fan, nu kom jag på att jag inte läser nåt just nu. Utom Runners world. Där ligger jag lite efter så jag läser igen mig.

Kanske skulle åka till bibblan och låna nåt kul?

Lamplycklig

Att en sån liten grej gör mig så glad, men jag älskar verkligen denna lampa som jag impulsköpte igår. Den blir en symbol, en fyr i mörkret. Jag tänker behålla den uppe heeela vintern!

Ja jag vet att fotot är sunkigt men you get the picture!

Tänka till

Körde en övning på jobbet igår där man ska skriva ner lite saker. I en grupp var det ingen som ville skriva. Några försökte få en annan i gruppen att ta den rollen men hen ville verkligen inte. Först tyckte jag det var lite småfånigt men sen tänkte jag, tänk om hen är dyslektisk? Så jag skrev åt dem.

Det är jag lite stolt över.

Man kan ju springa jämt

Läste ansökningar igår och det var en person som hade skrivit att hen höll på med säsongsbundna aktiviteter som skidåkning och löpning. Jag log lite. Jag kommer (knappt) ihåg att det fanns en tid när jag tänkte att man bara kunde springa när det var barmark. Det känns väldigt avlägset. Numer älskar jag vinterlöp. Det är så mysigt att ge sig ut och springa i snön. Jag springer hellre i -5 än 25 grader. Det är Så mycket enklare.

Emotional cripple

Jag kan inte sova och vill inte äta mat. Det finns alltså mat färdig, den är bara att värma. Men jag Vill inte. Däremot mackor och resterna av kladdkakan, eller fiberlakrits...

Det vore väldigt mycket enklare om jag bara grät.

Samvetet

Ack samvetet. Det ligger som en blöt yllefilt över mig. Kvävande, tung. Varför hälsade jag aldrig på? Varför hittade jag alltid ursäkter? Varför hann jag aldrig? Blev han ledsen över det? Saknade han mig? Undrade han var jag var?

Jag säger för mig själv att det inte märktes, han kom ändå inte ihåg. Han var så risig. Då spelar det ingen roll. Det var för det bästa att jag inte kom.

Men filten smiter åt.

En enda gång...

Ynkon

Det är mycket på jobbet just nu. Förra veckan blev dessutom en person i mitt jätteprojekt sjuk. Så med vänsterhanden försöker jag sköta de arbetsuppgifterna också, utöver mina egna. För några timmar sedan ringde mamma och berättade att farfar har dött. Under hela hösten har jag väntat på det samtalet. Ändå känner jag hela ansiktet stelna och domna när jag får beskedet. Domningen sprider sig i hela kroppen och jag lägger märke till konstiga pirrningar och spänningar i axlarna som bildas på 3 sekunder.

Jag blir inte direkt mer effektiv nu.

Undrar om den här begravningen blir en lika stor gråtfest som när farmor begravdes?

Redan de gamla grekerna...

Finns det nåt som är bra för allmänbildningen är det...:grekisk mytologi. Vill du verka smart, lär känna din grekiska mytologi.
Det är ju verkligen ingen slump att tjejen i Inception heter Ariadne till exempel. Det var ju hon som hjälpte Therseus ur Minotaurens labyrint.
Eller att mentorn i Matrix heter Morpheus. Hela Martix är förresten smockat av referenser till grekisk mytologi.

Vill du impa på killar som läser? Då tipsar jag om Gibson. Alla killar verkar gå igång på Gibson. Fantasy brukar kunna vara poppis men inte lika mycket som Gibson.

Vad tycker ni är bra allmänbildning eller brukar imponera med?

Man ska inte vara snål med träning

och Poledance är sannerligen inte billigt. Men man SKA inte vara snål med träning så jag bränner pengar på det och blir lycklig när jag tänker på att jag faktiskt blir bättre. Jag skulle kunna lägga ännu mer. Lätt!
Hellre pengar på träning än på kläder.

Jag investerar ju i mig själv!

Cold november rain

Men alltså mörkret. Jag och det försöker bli sams. Igår kämpade jag verkligen för att komma ut och springa medans det ännu var ljust, men pojkvän måsta ladda telefonen så då hann det ju ändå bli mörkt innan vi kom iväg. Visst är det fint, men jag behöver ju ljus! Inte konstigt att folk i norden får SAD. Jag börjar själv se genomskinlig ut.

Jag har i alla fall fullföljt första veckan med armhävningar. Hang in there Kattis.

Torsdagslycklig

Idag har jag fredag. Jag är nämligen ledig imorgon. Över detta är jag så lycklig att jag nästan skuttar omkring med hopsasteg i korridoren. Jag ser fram emot en fredag med sovmorgon och läsa i sängen. Som grädda på moset (mmm grädde) är jag dessutom snygg idag. När jag visade upp mig för pojkvän imorse gick konversationen så här:

-Kolla vad het jag är.
-Ja, faktiskt. pojkvän höjer ögonbrynen och ser förvånad ut.

Tack för den!

Jag bjuder på lite bilder så här på låtsasfredagen.

Spana in byxorna. Det är manschesterbyxorna jag pratade om förut. Som ni kanske minns sa jag att man måste se röven för att uppskatta dem, så ni får väl den också.

Och bästa t-shirten!


Så, lugn och fin nu ;)

Mörker

Detta tjocka novembermörker. Jag försöker hålla mig fast i och trösta mig med att det snart vänder och blir ljusare. Det är bara två månader kvar. Men det känns hopplöst. När det vänder tar det ändå evigheter innan man märker någon skillnad.
Jag tänker med avund på förra året så jag hade min solresa mitt i mörkaste december. Varför bokade jag inget sånt i år?!

Nu harvar jag runt i lövsörja och regn och suckar trött och saknar ljus och värme. Nu regnar det också och jag har ingen regnjacka. Varför bor jag egentligen i Sverige?!

Köttfritt på måndagar

Igår var det meat free Monday och jag gjorde en jättegod soppa med inspiration från Renée Voltaire.

1 majrova
0,5 kruka basilika
1 dl mandlar
2 paprikor
1 dl soltorkade tomater
1 tsk honung
1 msk Lantbuljong (RV)
1 klyfta vitlök
4 dl vatten

Häv allt i en kastrull, mixa och värm upp. Vill du äta Raw så låter du bli att värma upp. Götta! Superenkelt och snabbt!

Meditativt

På söndag kommer jag äntligen iväg. Ut i hösten, ut i mörkret. Löper och tittar på stjärnorna. Benen trummar i lagom takt och jag tittar på gatljus som reflekteras i mörka vatten. Tittar på pojkväns steg. Det känns meditativt.

Så kommer Jizz in my pants på Kattisnano.

Skor

Vi har börjat med skotema på Poledancen. Första veckan sneakers, följt av gummistövlar, högklackar och idag är det världens bästa tema: tofflor. Jag blev så löjligt glad och kunde inte bestämma mig...flippflopps (uppklädda), flippflopps (snygga med klack), mina härliga scholl heaven, vanliga som jag har på kortare turer...men bestämde mig tillslut för monstertofflorna! Hur mycket kommer jag inte äga med dessa?

Idag är jag lila

Idag bär jag lila för att visa att jag stödjer hbt-personer och visa för dem att det blir bättre.

Vi ungdomar

Jag har precis suttit på fikat och lyssnat på tanterna prata om hur de festade förr i tiden. De har berättat om hur de festade vilt och hittade på diverse tokigheter. Sedan började de prata om hur "vi ungdomar" inte kan släppa loss på samma sätt. Vi festar tydligen inte alls på samma sätt. Jag försökte säga att de kanske släpper loss på andra sätt men de trodde att det nog beror på att vi har mindre erfarenhet och känner oss otrygga.

Övning

Igår vad dagen d. Dagen då jag genomförde övningen. Vad jag körde på? En övning som heter Hitta heterot. Det gick faktiskt ganska bra och jag är nöjd med både min och deras insats. Däremot tycker jag det är roligt att vuxna människor blir jättefnissiga av att prata om sånt. Men bättre fnissiga än sura.

100 armhävningar

Träningsutmaningar är alltid roliga. Det senaste är att jag tänkte köra programmet till one hundred push ups. Det går lite tid, krävs ingen utrustning, mycket bra träning och det är gratis. Hoppa på ni också vet jag! Så kan vi peppa varandra!

Men nu ska jag baka äppelpaj.

Hösten är snart vinter

Igår var det mörkt när jag cyklade hem från jobbet och det var mörkt imorse när jag cyklade till jobbet. Nu är det den mörka årstiden. Tack och lov har höstångesten lagt sig. Jag längtar till och med efter lyxiga citrusfrukter och glögg. Däremot blir jag lite nedslagen när jag tänker på mörkret. Förra året hade jag en lång resa med sol och värme att se fram emot som lättade upp det. Det har jag inte i år. Jag har försökt fått pojkvän att boka en resa men det experimentet går dåligt (som de flesta av mina experiment med honom).

Vill ni ha bild, eller är det bra ändå?

Jag har ju fått ilägg gjutna sedan mitt knä började vrånga sig. Iläggen är perfekta i ett par skor men i det andra paret jag springer i funkar de inte alls. Jag får skavsår. Nedanstående blåsa kallade jag blåsan from hell. Men det var fel. Blåsan from hell har jag nu. Härmed ger jag upp de skorna.

Föreställ er att blåsan har spruckit och huden har skorvat ihop sig ner mot hälen. Detta lämnar övre delen av blåsan som ett öppet sår. Vill ni se?

Tänker du på mig

Två år efteråt. Jag är inte längre ett öppet sår. Mer som ett stramande ärr som känns obehaligt att trycka på. Ändå kan jag inte låta bli att undra...tänker du någonsin på mig? Nämner du mig i konversationer? Eller är jag utsuddad, förträngd, bortglömd?

Men varför spelar det egentligen nån roll?

Jobb och sånt

Jag skulle egentligen ha varit på intervju i veckan men valde att avboka eftersom jag dels inte är säker på att jag vill ha jobbet (fegis, då kan man i alla fall gå på intervjun, men jag var lat) och dels för att jag blir erbjuden att vara kvar här. Jag ser faktiskt himla stor utvecklingspotential här och jag vill gärna mogna in i min yrkesroll. Jag är ändå rätt ny och med mitt jätteprojekt har jag varit upptagen mest hela tiden. När det tar slut kan jag jobba med massa annat. Hur som helst är det skönt att se att jag har möjligheter.

För övrigt har jag blivit kallad ängel idag, enbart för att jag var tidigt på jobbet och kunde skicka en fil till en kollega. blivit kallad Power point-expert, för att jag kunde lägga till en ny bild och hjälpt en kollega med att skapa en maillista. Jag ser inte mig själv som en expert men ja, ibland undrar man ;)

Bra övning

Ni som kan så mycket...
Jag skulle behöva en öving som jag kan genomföra med en grupp på mitt jobb. Vi blir typ 25 stycken och kan hålla på i ca 20 minuter. Är det någon som har nåt tips eller förslag? Det får gärna vara sådant som får dem att tänka till kring fördomar men alla förslag mottages tacksamt!

Produktiv

Jag bakar bröd och muffins. Pojkvän gjorde ett jättelass av makaronilåda. Rätt produktivt så här på en söndag.

Vi har fått upp garderoberna nu också. Vi köpte spegeldörrar och igår kväll fick jag se när Osiris upptäckte dem. Han gick fram och tillbaka framför dem och kikade sedan efter sidan på garderoben. Han försökte hitta katten han nyss såg gå där. Sötaste grå!

I början när han kom till oss brukade han ju skrika åt helfigursspegeln i sovrummet. Han är en fin själ, om inte den skarpaste kniven...

Fredagsglad

Dags för en lugn helg hemma. Vi behöver bland annat få upp garderoberna vi köpte i fredags. Jag har dock passat på att bjuda in vännerna på middag. Jag tänker trerätters, jag tänker höstmys och skratt. Känns helhärligt!

Innan dess ska jag dock hinna med ett träningspass. Jag vill prova några saker som vi fick göra på dansen igår. Vi fick köra en övning som jag sett MMA-folk göra och jag är taggad på att göra det med pojkvän. Han ville med ut och springa idag så det ska nog gå att övertala honom. Så kan jag stå lite på händer och prova bakåtkullerbyttor efteråt.

Poledance = Kärlek

Det är så himla roligt med Poledance. I vanliga fall har jag ju kört på onsdagar men nu är det först imorgon när jag avancerar upp en nivå. Och det känns så länge till dess. Jag kan liksom inte hålla mig. Jag vill dansa nu! Jag vill prova att hänga uppochned. Jag vill sträcka på mig och få till vackra linjer. Spänna musklerna för att klara av svåra trick.

Det är lite roligt att börja med något helt nytt och dyka rakt in i det. Försöka bli bra på det. Nu är jag sugen på att börja med även annan dans för att bli bättre. Det vore ju roligt att prova balett. Jag känner plötsligt att jag vill stretcha för att bli smidigare, jag som aldrig tidigare har brytt mig om att jag är osmidig.

Från fantastiska Pole Art

Bara ett problem, som vanligt, hur ska jag hinna träna allt? Hur ska det gå med min mara egentligen?

På konferens kan man få se många saker...

Vacker utsikt från en liten ö man springer omkring på.

Ett litet hus vid stranden som man kan basta i, om man tänkte på att ta med sig badkläder.

Och slutligen, världens coolaste kran?

Bästa helgen

Är det så att när jag har haft en bra helg kommer söndagsångesten med större kraft än tidigare? Jag har i alla fall haft en superbra helg med IKEA-besök (nu är det värsta avklarat!) systermys, Mad men-marathon, Pole-uppvisning och som avslutning världens mumsigaste söndagsmiddag. Obehaget över att jobba på måndag gick nästan att ta på och klumpa ihop till en liten boll. Det kändes som en omöjlighet bara att tänka på att behöva ta cykeln till jobbet. Till råga på allt väntade mig en helt ny arbetsuppgift, rätt tråkig som jag inte kan. Åh vad jobbigt att börja en vecka med det.

Lyckan idag när jag insåg att det var nästa vecka arbetsuppgiften måste påbörjas var påtagligt. Gud vad skönt! Nu kan jag börja med den under veckan i stället.

Sverigedemokraterna

Alltså det här med Sverigedemokraterna...de vill ju inte att invandrare ska integreras utan assimileras i vår svenska kultur. Vad är vår svenska kultur ställer jag mig då frågan? Är det från och med 1950? Vad händer med den starka influensen från USA? Hur ska de agvöra vad som är en svensk kultur i ett land som ingår i en globaliserad värld och alltid har tagit grymt mycket influenser från andra kulturer och språk. Vad ska man assimileras in i?

En dag på jobbet

Här beställer man en trycksak från "den fina grafiska byrån", får ett förslag som man petar i, får ett nytt förslag, som man petar ännu mer i och får slutligen ett förslag som får en att vilja gråta och spontankräkas samtidigt. Vad gör man då, när man inte är en grafiker eller har flashiga grafiska program? Man slänger ihop en skiss i Powerpoint.

Ridå.

Kattis känner Kattis bäst

Har jag stenkoll på min kropp eller vad. Känner den där bekanta värken i magen som går in i ryggen. Plockar upp menskoppen och går in på toa. Jajemän, mensen har kommit, men inte en droppe i trosorna. Rular jag eller vad!

Snyggaste strumporna

Avdelningen grattis Kattis

Ungefär 100 år efter alla andra upptäcker jag ballerinaskor. Köpte ett par jättesöta i Belin (med liten kilklack) som jag nu är förälskad i. Mina fötter ser så söta och nätta ut i dem och jag kommer på mig själv med att belåtet kika ner på dem. Eftersom det är kilklack kommer jag upp lite (superviktigt!) men de är ändå superbekväma att gå i.

Kolla vilka söta. Nya manchesterbyxorna har jag också på mig. Men dem kan ni inte uppskatta hör för ni måste kunna se min snygga röv för att göra det.

Intervju

Igår kväll kom jag på att jag skulle på anställningsintervjun idag.
-Dammit! tänkte jag som struntade i att tvätta håret eftersom det skulle passa bättre att tvätta det idag.
-Ja men i en hästsvans syns det inte att håret är flottigt och dessutom är det propert.

Sen plockade jag undan tvätten och la fram kläderna. Nya manchesterbyxorna (älsk!) och en t-shirt som jag på detta sätt slapp lägga in i lådan.
-Dammit, det där ser ju inte tokbra ut. kom jag på när intervjun hoppade tillbaka in i huvudet. Japp det var bara att plocka ut en lite mer uppklädd utstyrsel.

-Åh jag måste tänka ut en strategi också. Vad ska jag säga? bara att försöke fundera lite på det.
Jag har definitivt en mer avslappnad inställning till intervjuer nu mot för nåt år sedan.

Nu har själva intervjun varit och det kändes som det gick bra. Rekryteraren verkade tycka att jag skulle träffa kunden och själv tyckte jag att det var jättekul att få prata om mig. Men jag vet fortfarande inte hur jag ställer mig till jobbet. Jag fick ju inte veta så mycket idag. Mest prata om mig.

Måste tänka lite på exkollegans kloka frågor.

Det är värre än efter OS. Mycket värre.

Jag är så deppad. Dels över att Alliansen har mer mandat än de rödgröna men framförallt för att SD nu är med i riksdagen. Jag vill inte att ett rasistiskt, homofobt och utestängande parti ska påverka politiken.
Och alliansen, rent personligen tjänar jag i denna stund på deras politik. Jag får sänkt skatt, jag är inte arbetslös eller sjuk. Men guess what? Jag betalar gärna mer skatt, för jag tror att sjukdom och arbetslöshet kan hända vem som helst. Jag vill att vi ska hjälpa varandra. Jag vill att starka ska hjälpa svaga, för vet du, nästa gång kanske det är du som får hjälp.
Dessutom tjänar ingen på deras obefintliga miljöpolitik. Nej idag är det dystra tongångar.

Vad tror ni?

Häromdagen fick jag höra ”att det inte kan vara bra” att dricka så mycket vatten som jag gör. Självklart kan man dricka för mycket vatten så man spär ut salter i kroppen, men kan tom dö av för mycket vatten. Hur mycket dricker jag då? Kanske ca 2 liter utöver det jag få i mig i kosten och jag tränar ganska mycket. Känns inte som ett jätteproblem va? Jag vet däremot att om jag dricker mycket mindre än det lätt får ont i huvudet, blir grinig och sur.
Jag funderar lite på var den inställningen kommer ifrån. När jag har pratat om människor som genomför en Ironman, springer coast to coast i USA kan det hända att folk säger att det är onaturligt, eller inte är bra. Men vad är för mycket? Vad är onaturligt? Vem bestämmer det? Och varför vill människor gärna säga det?
Jag säger inte att alla ska springa genom hela Sverige, men jag blir imponerad när jag hör om människor som har gjort det. Varför blir vissa imponerad när andra avfärdar det som onaturligt och sjukt. Själv tänker jag på att det här är skapande av mentala spärrar. (Ex. På högstadiet tyckte jag det var svinlångt att springa 5 km och en mil?! Herregud, så långt åker man ju bil! Nu har jag upptäckt att en mil faktiskt inte är så farligt.) Men varför har vi det behovet? Varför måste vi begränsa oss själva?

Fiiint.

Ibland är det så här vackert. Så såg det ut igår när jag cyklade hem från jobbet. I morse var det dock regn. Men jag verkar inte tycka att det är så jobbigt längre. Det verkar vara så att klyschan Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder stämmer. Hemligheten när man cyklar: Keps under hjälmen. Då slipper man slask i ansiktet.

I helgen

I helgen ska jag ta tag i mitt hem igen! Då ska jag se till att vi gör ett ryck och målar lite grejer, slipar färdigt stolen, köper golvlister och kanske kanste till och med att jag släpar oss till IKEA.

Hörrni, jag behöver ju råd om hur jag ska göra med jobbet/chefen. Nån mer än sis måste väl ha en åsikt?!

Vad tycker ni?

Ni vet mitt jätteprojekt, eller jag antar att ni har hunnit glömma bort det, men jag jobbar i alla fall med det än. I vilket fall som helst har jag jobbat en del med upphandlingar i det projektet och faktiskt lärt mig ganska mycket. Vår kontakt i stödorganisationen som hjälper oss föreslog att jag skulle börja jobba som upphandlare. Jag skrattade stort och sa att jag kanske skulle ta hens jobb. Hen sa då att de skulle annonsera ut tjänster snart. Jag skrattade igen och tänkte att hen skämtade.
Så efter semestern får jag ett mail igen med en fråga om jag sökte jobbet. Men va? Jag? Jag kan ju inget om sånt där? Eftersom jag är på en tillfällig tjänst (som med extremt stor sannolikhet blir fast) slängde jag i alla fall in en ansökan. Jag la inte ner så mycket tid på den och var ganska öppen med att jag inte på något sätt anser mig vara fullärd inom ämnet (haha blotta tanken är ju komisk) men försökte så klart sälja in mig.
Förra veckan fick jag ett uppföljningsmail där jag skulle svara på lite frågor eftersom jag hade gått vidare i rekryteringen. Nyss ringde dessutom rekryteringsfirman och ville ha mig på intervju.
Herregud. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till jobbet. Jag vet inte riktigt vad det innebär. Vill jag byta detta jobb mot det? Det är ju coolt och säkert utvecklande, men jag älskar ju mitt jobb. Och chefen? Ska jag säga att jag ska på intervju (så de håller fast i mig) eller ska jag avvakta och säga efteråt när jag känt lite mer (så de inte blir osäkra på mig). Chefen vet redan att jag blivit rekommenderad att söka jobbet. Men det är kul! Det finns ju egentligen Inget som talar för mig :D

Jag hoppas han inte har det

Mina föräldrars mat- och motionsvanor får mig alltid att sucka och sänka huvudet. Båda två skulle behöva börja träna och gå ner i vikt. Mamma har lätt för att lägga på sig (japp, precis som jag) och är väldigt glad i mat och götta och tränar inget utom promenader. Pappa har problem med knät (japp det berömda släktknät som jag också verkar ha fått men är fast besluten att bekämpa!) och kan därför inte träna sånt han tycker är kul som korphockey och korpfotboll. Till råga på allt har han sedan jag flyttade hemifrån blivit en riktig sockergris. Nu verkar det som han eventuellt har fått diabetes!

Tänk om jag fick bestämma över dem. Jag skulle lägga om deras matvanor och sätta dem på träning. Pappa skulle få gymma och mamma simma. Jag är dessutom helt övertygad om att de både skulle må bättre och tycka att det är kul!

Jag vill ju att de ska leva länge och må bra!

Åh det var inte bra Kattis

Att precis ha fisit på sitt kontor när VDn en liten stund senare sticker in huvudet. Jag hoppas h*en var så långt bort att h*en inte märket nåt :O

Åh vad bra jag är!

Jag är över 30 år. Jag har alltid sett mig själv som ganska stel. Jag är inte speciellt gymnastisk. Jag har inte stått på händer sen ja, kanske högstadiet? Jag har inte stått i brygga sen jag var typ 10? Igår skulle vi både stå på händer och i brygga. När instruktören skulle visa bara ställde hon sig på händer. Jag spärrade upp ögonen och backade lite. Det såg så enkelt ut när hon gjorde det. Men jag? Hur fan ska det gå!
Jag gick fram mot vägen och siktade och tänkte nu gör jag det…och kunde inte.
Siktade igen, men precis när jag skulle sätta i händerna ångrade jag mig. Jag betedde mig som en vägrande häst. Jag försökte igen, satte faktiskt i händerna...och kände mig som ett muppo när benen åkte direkt tillbaka till golvet utan ha nuddat väggen. Jävlar, det ska gå!
Tack och lov var en tjej jättesnäll och hjälpte mig. Jag satte i händerna, gick upp och så tog hon mina ben och la dem mot väggen. En gång till och sen fattade jag. Jag är fortfarande inte stensäker på att komma upp, men skapligt. Det bästa? Senare under kvällen vann jag tävlingen om vem som kunde stå på händer längst!

Det fick mig att tänka på det där med hinder, mentala spärrar man bygger för sig själv. Det här var en för mig. Jag trodde att jag inte kunde. Men i stället för att låta det bli ett oöverstigligt hinder försökte jag, verkligen försökte i stället för att bara låta bli, och upptäckte att det faktiskt gick. Då blir hindret plötsligt en vägbula.
Senare såg jag några tjejer som likt mig inte kom upp. Jag hoppas att de fortsätter och försöker, för det går! Allt går! Man måste bara våga köra!

I bara farten upptäckte jag att jag kom upp i brygga också. Helt sinnessjukt.

Hård morgon

Igår trodde jag det var lördag när jag vaknade. I natt drömde jag att jag åkte till Australien. Då är det hårt att vakna och inse att jag måste kliva upp och jobba. Som tur är kan jag trösta mig med dubbelpass i Pole dancing idag. 4 timmar. Jei!

Men brunchrapporten då?

Ska vi prata lite om film? Eller egentligen menar jag nog låt oss prata om musik.
Jag har precis tagit mig samman och laddat ner spotify till jobbdatorn. Jag var tvungen till det eftersom jag såg att pojkvän lyssnade på musiken till 28 dagar senare. Då måste jag också. Inte för att jag måste göra som han utan för att jag kom på att musiken är så bra. Låten In the house - in a heartbeat är så bra. Man kan verkligen höra att allt går åt helvete. Nu lyssnar jag på den och frossar i ångest.
Häromdagen såg vi Kick-ass och då höll jag på att svimma av lycka när låten Omen var med. Den är så sjukt bra. Vad vill jag säga? Jag vet inte, jag fastnade i musiken. Vad gillar ni?

Ångest, eller?

Poledance, folk verkar ju ha en idé om vad det är, trots att man kanske inte har sett det. Somliga tror att det är strippning, vilket inte stämmer. Nu har vissa på jobbet kolla på att jag börjat med det och jag får lite panik att det ska sprida sig. Tänk om de har helt fel idé! Tänk om de tänker att det är stripp! Tänk om de börjat tänka på mig som oseriös/oprofessionell!

Samtidigt tycker jag ju att det är himla kul och står för det. Jag skäms inte över det. Men ja, lite läskigt är det ändå...

Blådvärg och grådvärg

Det här väntar mig när jag kommer hem från jobbet.

Två par hungriga ögon som uppfodrande stirrar på mig när jag befinner mig i köket.

Regn

Det verkar alltid regna på mornarna nu. Varje morgon när jag ska cykla till jobbet får jag torka av sadeln. Idag regnade det fortfarande när jag vaknade. Jag åt min gröt, drog på mig regnkläder och tänkte "Gud vad bra, nu får jag en chans att skölja rent löparkepsen som är lite sunkig" och tog på den under cykelhjälmen. Så kände jag mig nöjd över att jag tänkte positivt. Lagomt till jag anlände framför jobbet slutade det att regna. Då kändes det lite fånigt att vara så inpackad.

Lattjo

Jag har precis bokat en härlig helg. Det blir Pole Art. Två nätter på hotell. Ice Bar och shit vad kul det ska bli. Jag är jätteladdad och vill att det ska vara redan nu!

Höst

Finnkampen är slut och jag har börjat med strumpor igen. Det är officiellt höst.

Vad man kan göra en fredag

Man kan slå på en jävligt bra danslista och dansa runt. Man kan öva på att krypa i vardagsrummet. Man kan ta en katt och dansa runt med den samtidigt som man sjunger med i Sexy bitch. Man kan öva på poser framför hallspegeln. Man kan slänga lite snyggt med håret.

Jag säger inte att det är det jag har gjort, men man kan göra det.

Intervaller

Igår sprang jag intervaller. Serena Williams program som består av 5 minuters uppvärmning följt av 3 intervaller a 4 minuter med några minuters återhämtning emellan. Shit pommes frittes vad jobbigt det är! Jag gillar egentligen mit 4, 3, 2, 1program mer men Serenas program är jobbigare och ger nog mer. För första gången sen jag vet inte hur länge lyckades jag äntligen få ett tempo som snittade under 5 minuter / km. Hurra!

Idag är det fredag. Snyggfredag! Jag känner mig görsnygg idag och vill hitta på nåt skojigt!

Kattis hjärta träning

Idag känns det bättre, dock inte bra. Pojkvän är i onåd men verkar ha svårt att förstå varför eller prata om det. Blä! Sånt tar så mycket energi. Jag tröstar mig med poledancingen om två timmar (och passar på att undra lite hur det ska gå för mitt stackars sår som inte ens har hunnit läka än). Det är sån himla tur att jag har träningen, tänk vad lycklig den gör mig ändå!

Och jag hinner till och med läsa lite innan!

En sån dag

Usch jag sov så dåligt i natt. Vaknade vid 3 och hade svårt att somna om. Sov oroligt och drömde mardrömmar som fick mig att gråta och vakna på helt fel sida av sängen. Vaknade till regn. Himlen har samma inställning till dagen som jag. Vill bara åka hem och lägga mig i sängen och läsa och kanske äta en glass eller två.

Nästan långlöp

Jag har precis varit ute och sprungit. Över en timme och mer än 12 km och inga ilskna knän som säger ifrån. Så himla skönt! Jag börjar äntligen komma upp i vettiga tider och längder. Jag börjar få tillbaka den där härliga löparkänslan och snart kan jag långlöpa igen! Det är så underbart och härligt att jag får tårar i ögonen.

Det firar vi med en pizza från den enda bra pizzerian i stan (som lyckligtvis ligger ca 20 meter från vår nya lägenhet. Ett snilledrag eller misär att flytta hit :D)!

Dagens köttsår

Och snart är det after work, lycka!

Skada

Det var alldeles för länge sen ni fick se nåt läskigt så jag lägger upp bilden på min hand sedan gårdagens Pole dance. Vi fick träna på att snurra runt med bara en hand och jag måste ha varit livrädd för att ramla ner så jag höll mig fast så vissa skinnbitar valde att stanna kvar på stången.

Jag har dessutom ett sår på handleden som man inte ser. Jag bär dem med stolthet!

Jag har blåmärken på benen också, men what else is new. Det har jag ju alltid.

Är inte klockan 18 snart?

Det regnar idag och är grått och dystert. Det regnade i alla fall inte när jag cyklade till jobbet. Men jag är ganska munter ändå. Jag ska inte tjata om höstångest, oroa er inte. Nej jag är minsann glad, för idag är det dags för lektion 3 i PD och jag längtar!
Jag har äntligen fått mina böcker, de 3 som fortsätter i serien "A song of ice and fire" av Georg R R Martin.
Dessutom ser jag fram emot bönburgarna vi ska äta till middag idag.

Resa

Jag sparade semesterdagar om jag skulle få höstpanik, jag känner ju mig själv. Sitter därför och funderar på en resa. Vad rekomenderar ni i november? Jag vill ha varmt (minst 25) och bad men inte bara en solstol att trycka i.

Höstpanik

Jag vet inte varför jag har så svårt för hösten, men jag har så svårt för att släppa sommaren. När jag väl har accepterat att det är höst tycker jag den är fin och härlig. Men oj vad svår vägen dig är. Vore jag en häst skulle jag vara en nervös jäkel som konstrade och vägrade massor med gånger.

Och jag är så inte redo för hösten i än.

Poledancing

Jag har börjat på Poledancing!

Jag har ju alltid varit fascinerad av strippor. Alla coola saker de kan göra med stången, hänga upp och ned, svinga runt. Jag har INTE varit så intresserad av själva avklädningen. Poledancing är rörelserna, men inte avklädningen. Strålande! Och det är jobbigt må ni tro. Just nu har jag ett brännmärke på handleden sedan dagens (120 min) pass. Men jag bär det med stolthet! Och kämpar jag på så kanske jag kan hänga upp och ner jag med...

Prova ni också vet ja!

Lappar

En kollega har busat med en annan, till min stora lycka. Jag var tvungen att knäppa kort.

Tillbaka

Nu är jag tillbaka. På jobbet och på bloggen. Hemma är det skaplig ordning. Det är mest gästrummet/datarummet som är kaosartat. Och mitt huvud. Jag sov nästan inget inatt och känner mig förvirrad på jobbet. Vill mest läsa.
Men det känns helt ok att vara tillbaka. Om bara höstångesten ville försvinna. Ingen höst än!

Flyttfärdig

Själva flyttandet är klart. Det har det varit ett tag. Det var bara det att jag och pojkvän rymde till Berlin en vecka (drygt) så det har inte hänt så mycket.

Semestern i år skulle vara miljövänlig och därför åkte vi tåg ner. En nätt resa på 17 timmar ca men det gick bra. På nedvägen hade jag och pojkvän en lyxhytt för bara oss två. Då hörde jag grannen i hytten bredvid spy som en räv. På hemvägen delade vi med 4 andra. Tysken under mig snarkade som ett tröskverk. Det var mycket rustikt.

Berlin var en mycket hyvens stad som jag kan rekommendera. Men jag ska nog inte skriva mer nu. Jag tror jag ska sova i stället. För trots den trevliga och rustika resan sova jag inte så mycket. Nu väntar i stället ett kärt återseende med min älskade säng!

Och btw, kollade till gamla lägenhetens flyttstädning förut. Så jäkla värt det!

Tidsschemat håller nog

Tro det eller ej, men nu är i nästan allt klart i lägenheten! Det är lister kvar i sovrummet. Vi tänkte fylla i med fog på vissa lister i hallen där det är en liten lucka vid väggen (kan och bör man göra det, nån som vet?) och så ska vi kanske lacka det nylagda golvet. Men annars är allt klart! Klart! Klart!

Vi har redan påbörjat operation flytt och hade idag hjälp med att städa ur köket inför den. Tack älskling! Imorgon blir det till att bära massa tunga saker. Tänk sängar och dylika saker.

Schleten

Det är 2 dagar kvar på jobbet innan semestern. Det är två dagar kvar innan vi tänkte flytta. Två dagar till då hellst allt i lägenheten ska bli färdigt. Jag firade genom att kliva upp tidigare och måla en vägg imorse. Jag snittar strax under 6 timmar sömn de senaste 5 dagarna och kommer antaglien fortsätta så några dagar till. Jag vet att många klarar sig på det men egentligen är det alldeles för lite för en sömntuta som mig.
Men, fokus på målet. Borra ner huvet och spurta. Pannben pannben pannben. Jävlar vad peppad jag är!

Flyttstäd

Flyttstädningen bekymrar mig inte det minsta. Jag har ju jobbat med sånt tidigare och gjorde därför ett noggrant övervägande och bestämde mig (inom loppet av 5 sekunder) för: Jag köper den tjänsten.
Det kommer vara så värt det! Flyttstädning är så sjukt jobbigt och man vill ju bara fokusera på själva flytten. Dessutom slipper man nojan för att det inte är tillräckligt bra. Alldeles nyss ringde jag och bokade in. Det går framåt även på andra områden.

Spegellös

Alltså den här flytten... Att jag sålde min helfigursspegel verkar ha lett till att jag tappat taget om kroppsuppfattningen. Jag tror att jag lagt på mig, hoppas så klart att jag inte har det, men vet inte säkert. Att jag inte har tid och ork att träna så mycket som jag vill och mår bra av borde dock ge en fingervisning av hur det ligger till. Blä.
Men snart är det slut. Då är i alla fall tidspressen borta. Bara en vecka kvar! Sen får jag återgå till min härliga träning. Då börjar jag dessutom komma upp i vettiga längder i löpningen! Snart köper jag dessutom en ny spegel.

...och ett steg tillbaka

Sista veckan innan semestern och det ser ut att bli ruskigt hårt. På fredag börjar vi flytta och lägenheten är inte klar än. Vi ska måla för brinnande livet och på onsdag kommer en firma och ska slipa vårt vardagsrumsgolv. Igår spenderade vi 8 härliga timmar med svetten rinnandes. Jag var vid ganska gott mod då jag lyssnade på 5 boken i The Dresden files. Bra skit! Och jag är väldigt glad att det verkar som vår lägenhet är en varm en. Planen är inflytt på lördag.

Vi har grundmålat nästan överallt. Idag börjar vi lägga riktiga färgen.

AK tyckte att köket nästan såg färdigt ut på förra bilden (den med kaklet). Det gör det inte nu!

Ett till steg framåt.

Nu har de satt kakel!

Nåt nytt

Jag upptäckte precis att de har börjat med pole dancing här i stan. Jag måste ju prova på! Gud vad kul!

Tapetlöst

Det gick bra att få ner tapeterna. Nu är det mest målning kvar. Golvet i vardagsrummet slipas nästa vecka och sen ska vi flytta in. Hoppas köket blir färdigt under veckan så vi kan måla järnet!

Bra gjort Kattis!

Ny cykel

Japp. Då har jag börjat fundera på att köpa cykel igen. Jag får ju snart jättelångt till jobbet (inte direkt, men längre) och tänkte därmed cykla. Jag vill ju också ha en cykel så jag kan vara med i lite kortare lopp och i allmänhet leva det friskus liv jag vill leva. Vad säger ni? Tror ni en hybrid av något slag vore nåt för mig? Vet ni några bra ställen att handla på?

Är vi färdig snart?

Vi har dragit ner fondtapeten i sovrummet. Frågan är om vi var smarta, men nu gjorde vi i alla fall så. Nu måste vi få bort resten av tapeten också. Håll tummarna för att det går bra!

Kolla, vi har fått en dörr i köket nu! Snart kanske vi tom får ett handtag!

Vi har provat lite olika färger i hallen. Vad det blir får ni se när det är färdigt. Vilken cliffhanger!

Blåsan from hell

Det var länge sen jag la upp en vacker bild nu. Den här skönheten manifesterade sig under gårdagens löptur.


Jag trodde jag hade fått in en sten i skon men ingen sten fanns att finna. Efter lite analyserande har jag kommit fram till att det nog beror på den inbroderade storleken på strumporna som måste ha skavt emot när fotbädden tryckte dem mot hålfoten. Mycket märkligt då jag inte fick på andra foten eller någonsin har fått det tidigare. Jag får prova igen och se om det uppstår.
Jag har i alla fall opererat och kan meddela att ingreppet var lyckat. Nu får vi hoppas att komplikationer inte uppstår.

Två steg fram, ett steg bak

Renovering…går det framåt eller bakåt? Så här såg köket ut för någon dag sedan. Spisen med häll är på plats och handtagen är uppmonterade. På golvet ser ni massa sågspån och skyddspapp som jag la dit när jag tvättade och målade taket.
Nu väntar vi i alla fall på att snickaren ska fixa (eller se till att saker fixas, som el och vatten) massa saker innan vi kan göra något. Vi försöker i alla fall bestämma oss för hur vi ska måla kök, hall och sovrum. Jag tror att vi nästan har bestämt oss. Pojkvän ska hämta lite prover idag.

Raw

För övrigt är jag lite nyfiken på rawgrejer just nu. Gjorde världens godaste raw-bollar igår och är så sugen på i princip allt i Voltaires bok som jag nyss köpte. Har någon av er ätit mycket raw? Har ni kanske tips?

Pulsträning

Pulsträning är ett riktigt bra sätt att veta hur man ska träna. Tränar jag för hårt? Är jag för slapp? De funderingarna slipper du med pulsträningen, förutsatt att du vet ungefär vad som är din maxpuls.
Du vet den där formeln Maxpuls = 220-ålder? Den stämmer oftast inte. Maxpulsen måste man testa fram. Den är medfödd och kan inte tränas upp. Min egen maxpuls tex ligger en bit över 190, kanske 195? Jag har inte testat fram den helt säkert.
Ett bra sätt att testa om du vill satsa på din pulsträning är att göra ett lactatest. Är du lite tjurskallig kan du dock testa fram din maxpuls själv.

För att kunna mäta maxpulsen gäller det att komma upp till maximal arbetsintensitet utan att du samlar på dig för mycket mjölksyra, så benen stumnar.
Värm upp ordentligt. Spring sedan i ca 2 minuter så fort du kan, jogga i en halv minut, spring 2 minuter till i maxfart, ta pulsen. Det bästa är att avsluta den sista intervallen med en lång seg backe, så har man större chans att komma upp i maxpuls.
Det borde ge dig en bra känsla för din maxpuls. Så planerar du träningen utefter den.

Alla pass ska ju inte vara likadana!

Löpning, I love you man!

Jag kan springa igen! Sedan jag fick mina fotbäddar gjutna har jag långsamt men stadigt kunnat öka på mina stapplande löpsteg. Jag känner mig lika smidig som en stolpe och jag springer kort kort, men jag springer. Det känns så otroligt skönt! Nyss var jag ute en sväng i linne och shorts. På sluttet blåste jag till och med på lite och det är så härligt!
Första gången jag kom hem efter att ha klarat 10 min på löpband utan smärta i knät och skulle berätta för pojkvän började jag gråta.

Träning, en kärlek för livet hoppas jag!

Pust

Hej vad livet går. 180 på jobbet och 180 på fritiden!

Jag hade trott att den här veckan skulle vara lugnare än förra men så blev det inte. Jag springer från möte till möte och försöker göra 100 saker samtidigt.

Sen kommer jag hem och så är det samma sak.

Människor som renoverar värsta huset måste ju ha sega jobb?

Jag blir utbränd bara jag tänker på det!

Nu tar jag i alla fall helg och ska försöka vila upp mig. Återkommer.

Det går framåt.

Äsch vad sjutton. Jag sitter uppe länge så blir det gjort. Statusrapport:

Så här såg det ut för ett tag sedan. Snickaren rev sedan hela väggen och byggde en ny.

Mycket bråte att släpa bort. Jag tror jag utvecklar både betonglunga och kol!

Och så här såg det ut hinna något hunnit sättas upp.

Här har lite köksgrejer hunnit komma upp, nya väggen ser ni till höger och golvet är rensat. Synd att ni inte kan se min eminenta spackling.

Jag roade mig med att riva ut heltäckningsmattan och stycka upp den i två. Jävlar vad jobbigt. Sen körde pojkvän den plus massa annat till tippen.

Nu är det förberett för att lägga golv. Nu ska vi bara köpa ett. Förslag anyone?

Så här kan det gå när man rustar. Pojkvän hugger sig i pannan. Jag får blåsor på tummarna. Tänk att jag tillslut har blivit en sån; en sån som rustar!

Så här ser det ut när man sågar golv. Machopoängen bara sprutar!

Idag blev golvet färdigt i hallen och köket.

Och här är köket som det såg ut igår kväll.

Isa mår bra

Idag var det dags att ta Isa till veterinären för att göra en ultraljudsundersökning på hennes hjärta. Jag satt med hjärtat i halsgropen och andades ljudligt ut när veterinären sa att hennes hjärta såg jättefint ut. Sjukdomen kan dock utvecklas senare så han tyckte att vi skulle komma tillbaka om 2-3 år och kolla igen, men det här minskade riskerna betydligt. Åh vad skönt att höra. För övrigt var snuppschen fantastiskt duktig vid undersökningen och förtjänade mycket beröm. Inte att bli väst åt av brorsan när hon kom hem, vilket var vad som skedde. Hon luktade tydligen konstigt och han var inte alls sugen på att hänga med henne.

Isa vet att hon måste sitta för att få sin mat.

Imorgon lägger jag upp lite bilder på lägenheten!

Golv

Förresten håller vi på med lägenheten för jämnan nu. I veckan är det tänkt att vi ska lägga golv så igår rev vi och hade oss. Det var ganska kul. Fast jag fick två blåsor på tummen. Då tyckte jag synd om mig själv.

Idag spacklade jag. Det var kul. Spacklet påminde mig om grädde eller mousse eller nåt. Jag var så nära att ta ett litet smakprov. Mycket roligare att spackla! Vill ni se bild hur långt vi hunnit nu eller känns det dötråkigt? Typ det räcker när det är färdigt (suck jag blir trött bara av att tänka på när vi ska bli färdiga...hösten?).

Åh!

Vet ni, igår sprang jag! 3.5 km men det gjorde inte ont! Sjukgymnasten säger att jag kan lägga på 500 meter per vecka nu så länge det inte gör ont. Har några ljuvligare ord någonsin yttrats?

Tur att det finns substitut

Tänk om jag inte hade haft min övriga träning: spinningen, styrketräningen, de olika jymporna. Jag hade varit en vidrig människa, nu när jag inte har löpningen menar jag.

I fredags var jag på jympa och började prata med en gubbe. Han berättade om sitt knä som han har nån skruv i. Tidigare hade han löpt marathon men nu kan han inte springa. Han berättade om sorgen över att inte kunna springa och jag nickade och berättade om mina fantasier om intervaller.

Det var så fint med gemenskapen som löpningen gav oss, trots att vi inte ens är löpare just nu.

Just nu har jag fått ett ryck och håller på och packar. Det blir visst bara böcker och DVD:er. Vem visste att de kunde ta så stor plats? Och alldeles nyss kom jag på att jag har ett aerobicpass inbokat imorgon. Det är vardagslycka!

Skitknät

Förbannade jävla skitknä! Kommer det någonsin att bli bra? En km och det börjar göra ont. 500 meter på det och det gör ont. En liten bit till bara för att vara säker. Och det här ska jag behöva duscha för?

Ge hit lite torkade bananer för fan!

Ångest är min arvedel

Isas pappa dog häromdan endast 4 år gammal. Ena stunden låg han i knät och gosade med husse. Två timmar senare hittade de honom död i hallen. En obduktion visade att han hade hjärtfel. Det här fick jag ett mail om av Isas uppfödare.
Jag håller på att noja ihjäl mig! Igår när jag kom hem stod hon inte direkt innanför dörren som hon brukar göra. Jag fick panik och sprang in i vardagsrummet där hon sömning satt på sitt klätterträd.

Jag har i alla fall bokat tid hos en specialist som ska kolla om hon har samma fel. Det är tydligen 50% risk att hon har det. Åh kära gud, låt min älskling vara frisk!

Framåt

Det går framåt med lägenheten. Köket är helt utrivet, vi har släpat ut betong men har alla trägrejer (skåp) kvar. Snickaren har byggt den nya väggen och börjat sätta upp köket. Det är lite kul att komma dit och titta när man ser skillnad faktiskt.

Så här såg det ut för några dagar sedan.

Rolig helg

Imorgon är det Stockholmmarathon. Men i stället för att springa ska jag bära betong och plankor. Åh vad kul, not :P

Mer coaching

Humlan skrev en kommentar med frågor. Det blev så långt svar, så här kommer det.

Skitbra att anmäla sig till lopp och ha något att träna emot. Gud vad kul! Under timmen låter väl som ett utmärkt mål. Jag har ingen aning om hur mycket du kan men jag skriver lite här så får du ta till dig det som passar.

Ett fel som jag gjorde i början var att jag alltid sprang samma runda på samma sätt. Lösningen? Intervaller! Det vanligaste felet att göra i början är att man springer för långsamt när man ska springa snabbt och för snabbt när man ska springa långsamt. Man ligger liksom och grottar i nästan samma tempo jämt.
Ett förslag på upplägg skulle kunna se ut så här.

Dag 1: Vila
Dag 2: Snabb distans (det här är ungefär det tempo du vill hålla på milen, kanske en aaaning långsammare) i 7 km (eller vad som passar, du kanske vill köra kortare).
Dag 3: Vila
Dag 4: Intervaller. Du kan köra backintervaller. 70-20, 400 meters, 1 km osv det finns HUR många intervaller som helst att köra. Vill nån veta mer om intervaller tar jag gärna det i ett eget inlägg. Själv började jag med 4,3,2,1.

Ser ut så här:
Värm upp med lugn jogg i 10 min. Under 4 minuter ska du öka tempot. Du ska springa ungefär på 70% av din förmåga. Sakta ner och jogga (men lite snabbare än uppvärmingen!) i 4 minuter. Öka 3 minuter, det ska gå snabbare än i första. Sakta ner i 3 minuter osv. Sista minuten ska du springa nästan allt du kan. Efter det är det nedjogg i 10 minuter.
Du är alltså ute i 40 minuter men det är egentligen bara 10 minuter som är jobbiga men oj vad det gör skillnad! Jag lyssnar på Serena Williams intervallprogram (köpt i itunes)(jag lyssnar alltid på musik, eller bok, när jag springer) så säger hon till när jag ska springa. Men man kan ju göra egna program med hjälp av att klippa musik.

Dag 5: Vila
Dag 6: Långdistans. Här ska det gå sakta! Du ska kunna prata utan problem. Varför inte lyssna på en ljudbok? Tänk att det viktiga är tiden du är ute, inte sträckan du springer. Varva gärna med gång om du vill. Se till att vara ute i en timme.
Dag 7: Surprise me!

För att inte bli som jag, lägg gärna in styrketräning i veckan. Core är viktigt och för tjejer verkar styrketräning av ben vara det. Tänk på att ta ett ben i taget så du inte blir ojämt stark.

Annat du kan köra: Jympapass av olika slag, återhämtningsjogg (långsamt), fartlek (lek med farten. Spring snabbt, långsamt om vartannat osv).

Mat: Jag tycker långsamma kolhydrater är toppen. Jag älskar min fullkornspasta osv. Fibrer (som ju finns i fullkornsprodukter) gör att du håller dig mätt längre. Protein håller dig också mätt längre. Mmm ägg! Innan träningen ska du ha grundat bra. Ska du springa på morgonen är det viktigt vad du äter kvällen innan. Ska du träna på kvällen är det viktigt vad du äter till lunch. Fyll gärna på med mellanmål. Tänk protein och långsamma kolhydrater så kroppen kan lagra in glykogenet.
Efter träningen är snabba kolhydrater bra för att påskynda återhämtningen(men det är inget man egentligen behöver tänka på om man tränar 3-4 ggr i veckan). En rostmacka med marmelad är alltså super direkt efter ett långpass. Viktigt att tänka på att även fylla på med riktig mat inom 1-2 timmar efteråt.

När jag kör morgonlöp kan jag också bli ruskigt hungrig. Ofta tar jag ett glas juice (snabba kollisar) innan jag sticker ut för att inte vara tom. När jag kommer hem käkar jag liiite mer än vanligt. Ska jag träna på eftermiddagen också lägger jag till lite snabba kolhydrater (typ lite honung på gröten eller youghurten).

Generellt gäller väl att tänka på att du ska ha kvalitét på maten. Det ska finnas näring i grejerna du äter, inte bara kalorier. Många studier visar att ekologisk mat innehåller mer näring så det tipsar jag om. Jag tycker också att du ska studera innehållsförteckningar. Ju kortare desto bättre. Kom ihåg att löpare behöver extra mycket järn. Älska gröna grönsaker som broccoli och spenat!

Men du, ta inte alla nya grejer på en gång. Det viktiga är att träna och ha Kul!

Knäföljetongen

Sjukgymnasten igår igen. Han tittade, klämde, inspekterade och undersökte. Han sa åt mig att prova springa nästa vecka och så fick jag ytterligare en övning samt lite riktliner. Tänk om jag kan börja springa nästa vecka. Vilken superlycka! I lördags lyckades jag hitta ett spinnpass som var 90 minuter och alltså påminner om ett långpass. Jag var gråtfärdig första låten. Alla dessa timmar när jag tränat och visualiserat att jag springer och känner mig så stark. Så ingen löpning på länge länge. Men snart, Kattis. Snart!
Då slipper jag stå på gymmet och sukta efter löpband.

Mat och löpcoachning

Humlan vill ha löp och matcoachning. Hur ska jag kunna ge det tänker jag? Vad vill ni ha?
När det gäller träning passar jag på att tipsa om Linnas träningsskola. Linna är bra på att täcka det mentala. Att sätta upp guidlinjer jag tror man behöver för att komma igång och hålla på. Läs gärna den.
Själv är jag lite mer pang på rödbetan.

Vad hjälpte mig i början? Jag kände mig för och la inga pengar alls på löpning i början. Allt eftersom jag har fastnat har jag nördat in mig och köpt fler, mer och dyrare grejer. Fråga mig gärna så kan jag tipsa om vätskebälten, pulsklockor och dylika saker. Men egentligen började jag inte ens med löpning. Jag började på F&S.
Jag började också regga min träning. Det kan du göra på Piggelino eller Funbeat. Funbeat är bättre tycker jag. När jag såg min träning svart på vitt gå upp och ner, öka och minska, blev jag extra taggad. I början reggade jag även promenader. Det fick mig att komma igång och få in en rutin. Och rutinen är viktigast av allt!

Vad skulle jag ge mig själv för råd om jag fick prata med oträningsvana Kattis?
Inga ursäkter! Om Barack Obama har tid att träna har jag det.
Sluta se problemen och hitta möjligheter. Det här är en inställning i huvudet. Börjar du tänka på det så får du se.
Det ok att inte träna en gång. Men lura inte dig själv om varför du gör det. Passa på att njuta av din träningsfria tid.

Mat då? Jag tror inte på snabba fixar. Själv började jag med att byta alla vita varor mot fullkorn: pasta, ris, bulgur, cous cous och bröd fick bli hårdbröd. Det var enkelt för mig och lätt att hålla. Även här är rutinerna a och o. En pizza blir ingen tjock av.

Hm jag ska fundera lite mer på vad jag ska skriva. Under tiden, är det något speciellt ni undrar över?

Helg

Åh äntligen är det helg! Jag tror jag ska fira genom att lägga mig strax. Innan 22, på en fredag.

Bättre

Idag känner jag mig lite mindre disktraselik. Antagligen är det för att jag igår hann sova en sväng i sängen innan jag stack på box. För övrigt sista boxen för terminen. Jag får panik. hur ska jag klara mig utan i 3 månader?! Jag tycker 3 veckor är mycket. Idag kom förresten vårt kök. Jag antar att alla här inte har hört om incidenten så jag berättar:
Pojkvän skulle sms:a snickaren när köksdelarna skulle komma. Iphonen tyckte dock att det var ett märkligt ord och rättsstavade till...könsdelar. Pojkvän lägger inte märke till det utan skickar belåtet iväg messet. Först flera timmar efteråt upptäcker han och sms:ar snickaren igen. Han hade tydligen fått sig ett gott skratt.

Schleten

Det där jag skrev om jobbet förut, det gäller än. I fredags var jag ledig, jobbade ändå på tåget ner. Idag tog jag hem en upphandling för att hinna läsa hemma. På onsdag åker jag bort (med jobbet) och planerar att jobba på tåget (antagligen kvällen också). Jag jobbar över hela tiden.

Jag behöver energi. Åh vad trött jag är. Säg att ni tycker om mig fast jag är tråkig, ful och som en gammal disktrasa! Jag är verkligen ynkon för tillfället.

Frustration

Jag blir frustrerad. Vissa på jobbet skrattar bara lite när jag berättar (efter att de har frågat) hur besviken och ledsen jag är över knät och att jag inte kan springa. De tycker det är jättetokigt att säga så. Så kan ju ingen känna på riktigt! Det är ju bara jobbigt och hemskt att springa!

Jo! Det kan jag! Om du inte kan förstå så låt mig vara ifred. Låt mig ha en fas där jag får sörja det här.

Nåväl. Jag verkar i alla fall kunna sälja platsen. För pengarna ska jag köpa alkohol. Cider och/eller vin. Sen ska jag sitta i en park och följa pojkvän via sms och bli lullig!

Skit också!

Det gick inte bra. Det gick extremt obra :(
Knät kändes av lätt hela vägen och vid 2 km gjorde det ont. Vid 3 km avbröt jag.

Jag blir så frustrerad! Jag har ju sett fram emot både Göteborgsvarvet och Stockholmmarathon. I år skulle det ha blivit 5:e gången jag sprang GV. Nu får jag sitta och titta på när pojkvän springer. Jag har visualiserat dessa lopp när det har gått bra. Försökt kapsla in känslan för att kunna plocka fram den när det behövs. När det har känts jobbigt att träna har jag tänkt på mina lopp och plötsligt...tomt. Eller inte ens tomt. Smärta som gör att jag inte får ha dem kvar.
Det är ju nu det är härligt! Det är ju nu belöningen för vinterns slit kommer.

Jävla helvetes apskit!

Jo, vill du köpa min startplats, hör av dig.

Håll tummarna

Idag ska jag prova att springa (för första gången på hundra år). Går det bra springer jag GV i helgen så håll tummarna att jag inte märker av knät alls.

Åh vad jag hoppas att det går bra!

Supernatural

Så himla bra det är!

Långledigt.

Det är långhelg och jag är ledig fyra dagar i rad! Jag är så till mig så jag nästan kissar på mig! Jag har muffins som jag kalljäser över natten och jag ska sooova imorgon. På fredag får vi tillgång till lägenheten.
Annars då, har ni några bra förslag på vad jag kan hitta på? Jag måste distraheras från att jag inte kan springa.
Förslag häråt tack!

Frustrerad

Åh jag är så irriterad och frustrerad. Det är skitmycket på jobbet just nu (och några månader bakåt samt nån frammåt) och jag känner hur jag börjar bli irriterad. Jag orkar inte längre. Om någon kommer med en till jobbig arbetsuppgift som jag måste städa upp i vill jag bara skrika. Jag jobbar och jobbar och jobbar och det minskar aldrig. Högen med saker som borde gjorts igår eller ännu hellre förrgår bara växer. Jag känner mig otillräcklig.

För fan, kan det inte bli sommar och lugnt snart?

Vilse

Idag gick ett lopp jag hade tänkt springa.
Ute lyser solen och det är fantastiskt. Jag tänker att det är nu det är som härligast att löpa. Man har tröskat igenom vintern med halka, mängder med kläder och tung luft att andas. Nu lättar det. Men jag springer inte just nu.
Jag känner mig lite vilse utan löpningen. Jag har tappat fokus och rutiner. Jag slirar, trots att det inte är vinter.
Jag måste intala mig själv att jag fortfarande är en sån som tränar. En som äter balanserat. Det är inte kört.
Jag måste kämpa för att hitta nya rutiner och glädje.
Jag måste hitta tillbaka.

Hur gör man för att hitta det? För att hitta sin glädje?
När jag var ny med löpningen, när jag precis upptäckte den, sprang jag i skogen. Jag återupptäckte årstiderna och jag njöt av min kropp.
Idag åkte jag till skogen. Jag pluggade i min ljudbok och jag gick så fort jag kunde och såg mig omkring. Skogen var tjock av vitsippor och blåsippor. På vissa ställen fanns tussilago. Jag såg mig omkring och log.

Jag hittar nog tillbaka, även om jag är vilse just nu.

Moget

Så här ser det ut om man (jag) tycker synd om sig själv för att knät gör ont och man (jag) inte kan springa. Då blir man (jag) en sån som svullar godis på kurs. Konstruktivt? Knappast. Men vem orkar vara konstruktiv jämt?

Rapport

Nu har jag träffat sjukgymnasten och det kändes bra. Han hade en teori om varför jag har. Han tror att jag har en inflamerad ledkapsel pga att jag pronerar och det "bröt ut" när jag ökade min träningsvärk i höstas. Det låter mycket rimligt när jag tänker efter och stämmer dessutom bra överens med att hela mig släkt (på pappas sida) har problem med samma knä. Det här är det som gäller:

• Käka ipren i 10 dagar
• Inte springa under den tiden
• Stretcha framsidan av låren (ny övning)
• Träna knästabilitet (jag ska få övningar vid nästa tillfälle vi träffas)
• Gjuta fotbäddar att ha när jag springer
• Inge Stockholm marathon

Håll tummarna för att det här hjälper nu! Jag känner livet återvända till mig.

Är det inte torsdag snart?

Jag har fått en tid hos en sjukgymnast nu. Jag har inte gått via nån hälsocentral eller nåt. Hur hamnar man egentligen hos en sjukgymnast? Jag tänkte att jag ringer väl så får hen säga vad jag ska göra. Nu fick jag i alla fall tid på torsdag och tro mig när jag säger: torsdag kan inte komma snart nog. Jag vill få reda på vad som är fel på mig, nu! Jag vill inte vänta en sekund. Det känns lite som att leva i ett vakuum.

Tröstar mig själv med lite bilder på saker som gör mig glad.

Fina vårblommor. Jag älskar blå- och vitsippor!

Tuppar, vilka coola djur. Jag skulle vilja ha höns. Tror ni det funkar på balkongen?

Vacker solnedgång sedd ifrån Knubbe.

Ynk delux

Jag har precis klivit gråtande ur duschen.
Mitt knä har ju som ni vet krånglat. Därför var det med viss försiktighet jag idag bestämde mig för ett långlöp. Jag hade längtat så och kände mig laddad. Redan efter några hundra meter började knät ge sig till känna. Jag tänkte att det kanske skulle försvinna efter ett tag och sprang på. Icke. Efter 3 ynkliga km insåg jag att det inte skulle det och fick vända om och besviket gå hem. Jag vill ju inte att det ska bli värre. Hela vägen hem gick jag med gråten i halsen och ville bara komma hem. Hoppades att jag skulle vara ensam hemma så jag fick gråta ifred.

Varför så upprörd? Dels känns det inte som knär blivit bättre, snarare tvärt om. Dels är det snart dags för mina lopp. Bland annat Göteborgsvarver och mitt stora mål den här säsongen: Stockholm marathon. Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig så maktlös. Därför gråt i duschen.