Stoppa tidstjuvarna

Jag går inte på det här. Det måste vara något fel någonstans. Varför hinner man aldrig med allt man har planerat att göra när man är ledig? Jag tror stenhårt på tidstjuvarna i Momo. Och när jag kommer på en av dem så ska jag jävlar i min själ rallarsvinga efter dem så de flyger till höger och vänster. Det är deras fel att hela dagen bara försvann till tvättande och lite filmtittande idag. Jag som skulle ha sprungit. Ni kommer väl ihåg det? Att jag skulle springa en gång i veckan. Tjena.
Jag tror jag får ta julklappspengarna och köpa mig en personlig tränare.

Och det är ju pinsamt att jag hela tiden tänker controll+x eller controll+v i stället för äpple+x, äpple+v.

Classy Kattis

Man vet att man är scheten och matnojig när man fantiserar om potatisgratäng och panpizza hela vägen hem på tåget. Man vet också att man borde söka hjälp när man sedan köper både pizza och kycklingfilé med potatisgratäng, samtidigt.
Nej, jag åt inte upp allt samtidigt men det kändes himla bra att ha det igår (och att dessutom ha kvar idag också). Mmm panpizza och potatisgratäng! Dessutom avrundade jag dagen med att lägga mig innan 21. Det är jag det, classy all the way.

Lyckades även med bedriften att stuka tummen på boxen idag. Tur att det inte var foten! Och tur att det var absolut sista sekvensen så jag kunde köra hela passet. Nu spelar det ju ingen roll att jag har en tumme som är menlös och nästan obrukbar. Det är ju i princip som vanligt.

Jag brukar inte ge nyårslöften men i år ska jag ge ett. För min egen skull och för miljöns ska jag börja köpa ekologisk mat. Tidigare har jag tänkt att jag inte har råd men nu när jag har jobb och lön så har jag absolut det. Inga ursäkter. Nu är det äpplen som inte håller i ett år som gäller. Då kanske jag kan ruttna som jag ska sedan när jag dör.

Mac vs PC

Alltså det här med PC och Mac. Hemma sitter jag med en fin liten Mac mini som är så bra så bra. På jobbet har jag givetvis fått en PC och den är mindre bra. Vi fick direkt en dålig start när den visade sig vara högst ofrivillig på att ta fram statistik som jag ville ha. Sen har den skött sig, efter att den blev omformaterad och allmänt uppkittad.
Idag har den dock varit på vrången. Den har hängt sig helt en gång och låst diverse program. Macen krånglar sällan och nu sitter jag här och längtar efter den.

Och för att citera en låt som jag haft på hjärnan (men med något modifierad text) hela dagen: All I want for christmas is a mac at work!

Effektiv, eller?

Det känns som jag har varit helt galet effektiv på jobbet idag. Antagligen har jag inte det. Troligtvis är det för att min hjärna har dåligt utvecklade coping-strategier som jag uppfattar det så. Jag har ju inte riktigt hunnit utveckla sådana än utan känner mig lätt överväldigad.

Det känns även som jag har varit galet effektiv hemma den senaste tiden. Det stämmer däremot. Det krävs planering, planering, planering för att hinna jobba 40 timmar, åka tåg 10-12 timmar, träna i alla fall 3 timmar och slutligen sköta allt som behövs hemma på en vecka. Jag prioriterar, delegerar och överlever.
Men nog ska det bli himla skönt med julledigt!

iiihhh

Som vanligt dagen efter kibox: fingrar som vibrerar och darrar när jag håller dem över tangentbordet.

Jag är i förväntansfull. Jag är uppjagad. Jag är så gott som i extas.
För första gången på cirka 7 år har jag nämligen börjat läsa en bok av Jordan som jag inte redan tidigare har läst. Jag har snålat och sparat och läst annat emellan men nu ska jag äntligen, äntligen börja med denna. Jag är så uppjagad att jag nästan kissar på mig.
Brandon Sanderson har blivit utnämnd till den författare som ska skriva färdigt WoT. Någon som har läst honom? Jag vet då en person som tänker jaga ut och leta rätt på alla böcker av honom som hon kan få tag på. Räcker upp handen.

Kan man räkna att nästan dagligen springa lite till eller från tåget som kontinuerlig löpträning?

Kallt kontor

Jag sitter på jobbet och fryser. Jag har inte alls lika kallt som Sara har på sitt kontor men nog drar det här. På utsidan av fönstret ser jag en isros som skvallrar om utläckande värme. Jag dricker te för att värma mig och har svårt att få i mig vatten eftersom det är kallt. Y säger att jag fryser för att jag inte har underhudsfett. Jag skrattar och säger jodå. Vore det så skulle jag väl alltid frysa. Igår till exemplet kunde jag inte ligga under täcket för att jag var så varm och då har vi ändå fönstret öppet. Och hemma tassar jag omkring i t-shirt och utan strumpor.

Nu ska jag för första gången i mitt liv köpa en resväska. Fast inte så kul att betala för den :P

Lugn och fin

Nu har jag lugnat ner mig. Pojkvän lommade omkring hela dagen och såg allmänt eländig ut. Dels beroende på en bakfylla utan dess like och dels på Kattisilskan som är en kraft att räkna med. Jag fick till och med en bukett med tulpaner. Dessa fnös jag i och för sig åt innan vi hade pratat ut om saken. Men idag ställde jag fram dem på borden och log lite när jag tittade på dem.

Så en vecka kvar till jul. Jag har bara mamma och pappas julklappar kvar. Bra gjort!

Ilsken Kattis

Hur artade sig kvällen igår? Jo efter julpysslet gick jag hem. Orkade inte laga mat utan åt lite dinkellimpa och började läsa en ny bok. Klockan 21.15 ringer en ifrån pojkväns företagsfest och vill att jag ska komma. Jag tackar vänligt men bestämt nej och säger att jag kanske hade velat följa med med lite mer varsel. Klockan 22 ringer mobilen igen och i displayen står pojkväns namn. Det visar sig dock vara chefen som tycker att jag ska komma bort och som säger att de saknar mig. Jag fortsätter att säga nej och är vid det här laget väldigt irriterad över att vara någon slags festmaskot som ska bjudas in likt ett desperat sistaminutenknull utan minsta tanke på varsel. Om de så gärna ville ha mig där hade de väl kunna hört av sig tidigare (Jag var ju faktiskt i vanlig ordning danssugen). Han lyssnar dock inte alls på vad jag säger och för att slippa ber jag att få prata med pojkvän (som alltså fortfarande inte ringt själv). Han visar sig vara tämligen omöjlig att kommunicera med. Skrik och tjoande i bakgrunder gör mig dessutom rusktigt osugen på att fortsätta prata så jag lägger på och stänger av mobilen och återvänder till sängen för att läsa.

Klockan 3.30 vaknar jag. Ingen pojkvän hemma. Argt inser jag att jag dessutom börjar bli orolig. Motvilligt ringer jag honom och blir ännu argare/oroligare när han inte svarar. Fem samtal och jag tittar på 60 minutes mitt i natten. Lägger mig och läser eftersom jag mer och mer får mentala bilder om en nedslagen/ankrad/rånad pojkvän.
Klockan är närmare 5 när han rumlar in och smyger ut till soffan för att lägga sig. Han märker inte att jag har lyset tänt och jag känner ilskan pulsera. Och ja, den bränner faktiskt än.

Pojkvän i onåd

Vad är det för fel på min pojkvän? Igår skulle han komma till mitt kontor och vi skulle kolla på en bil.
-Ring mig så fort du kliver upp. säger jag.
-Och ring bilfirman på direkten.
Hela dagen går jag omkring med mobilen och småkikar på den och tänker att snart, snart ringer han. Har jag varit ifrån mobilen springer jag in på kontoret och kikar att jag inte har missat något. Dagen börjar gå mot sitt slut och ca 14.30 ringer jag upp honom.
-Hur länge har du varit uppe?
-Otydligt svar.
-Har du ringt bilfirman?
-Nej jag har inte fått tag på dem.
Jag svär åt telefonen när jag lägger på.

Idag skulle han iväg på julbord klockan 13. Schysst tänker jag. Då kan jag fixa julklapp med honom och julpyssla med bästa y. Han säger att han ska ringa och berätta om det går vidare eller ja, berätta vad som händer liksom. Nu är klockan 20 och vare sig telefonsamtal eller mess har nått mig. Själv är jag jävligt irriterad för jag vet att han kommer att komma hem full och glad och säga att han inte tänkte på det (alternativt ringa drängfull och vilja att jag ska komma ut).

Och inte fan äter man väl julbord i 7 timmar?! Idag ringer jag banne mig inte!

Jag är verkligen inte den som måste prata med varandra flera gånger på telefon om dagen. Jag tycker faktiskt inte speciellt mycket om att prata i telefon. Men när jag ska få reda på något, då vill jag det. Varför kan han inte bara ringa när han har lovat?

Sockerchock

Igår bestämde jag att jag inte ska äta massa sockriga saker i veckorna utan hålla mig till helgerna och inte fuska. Jag stod emot chokladkolans frestelser och var så stolt. Kommer till jobbet och ska ställa in min matlåda och fylla på vattenflaskan. På bordet brevid står: glögg, russin, pepparkakor, juleskum, wienernougat, lussebullar samt en gigantisk (tänk en kub som är en strax under en meter bred) korg med godis.
Tjena.

Än så länge är jag stark och har hållit mig till mitt päron. Tur att godiset tar slut snart i alla fall (så säger ryktena). Jag trivs inte med mina nya hyresgäster och ska svälta ut dem!

Finnig och dan.

Min hy har försämrats märkbart av olika anledningar den senaste tiden. Dels är det vinter och då börjar den direkt trilskas och utveckla torra partier, men dessutom har jag mycket lättare att få finnar! (Misstänker att det är för att jag slutat med p-piller). Jag är förtvivlad. Förtvivlad, ful och finnig (oh allitteration). Så nu har jag funderat och kommit fram till att jag kanske ska överväga att köpa ordentliga rengöringsprodukter (alltså inte tvål) och ansiktskräm (alltså inte storpack nivea kroppslotion som jag köper på Willys). Det kanske kan hjälpa?
Jag tror även att senaste tidens smockande av massa götta (ex lussebullar både igår och idag på möten, sen götta när jag inte orkade laga mat hemma) har en gynnsam effekt på utvecklande av acne. Usch!

Den eviga diskussionen

Igår uppstod den klassiska diskussionen: Dagens ungdom och hur slapp och ouppfostrad den är på jobbet. Det gnälldes på piercings, tatueringar, facebookande, uttöjande piercingar och toppluvor inomhus. Min chef höll på att smälla av när jag sa att jag inte kan förstå varför man blir så upprörd av det. Till min stora glädje slapp jag i alla fall vara den som påpekar att det här är en sak som har ältats ända sen Sokrates dagar och att mänskligheten ändå inte torde ha förfallit så mycket sedan dess.
Det är en spännande handling i alla fall. Det här att skapa gemenskap genom att trasha ungdomen.

Idag är jag vardagssnygg i mina stövlar. I alla fall på väg till och från jobbet. På jobbet glider jag omkring i tofflor, så klart.

Undrar om det är någon som tänker lussa på mötet idag?

Sur

Åh vad sur jag är. Hela dagen igår gick jag och smålängtade efter step-passet som jag skulle gå på. Så kommer jag iväg lite sent ifrån jobbet, springer till tågstationen och när jag kommer fram upptäcker jag...att tåget är 40 min sent. Jävla skit. Ingen träning för Kattis.

Att läsa om elände

Två veckor till jul och det regnar. Julstämningen känns avlägsen. Jag känner mig stressad och fattar inte hur jag ska hinna med allt. Men fy sjutton så skönt det ska bli med alla lediga dagar!

Idag började jag läsa "En riktig våldtäktsman" av Wennstam. Pojkvän har svårt att förstå varför jag läser böcker som får mig att bli arg eller må dåligt.
Jag tänker genast på Bs gamla chef som sa att han ville se film som han inte kände något för. Visst är det skönt att se sådan film ibland, men nog behöver man även bli berörd, om så kanske inte varje gång.
Ibland vill jag ha lättlästa böcker och ibland behöver man läsa och en hemsk verklighet. Jag tänker lite på samma sätt som jag gör med mat. Skiten finns där även om man inte låtsas om den. Och ibland behöver man friska upp minnet om det.
Samtidigt förstår jag pojkväns tänk om att man inte behöver frossa ner sig hur mycket som helst.

I vilket fall som helst tipsar jag om Katarina Wennstams böcker.

Mitt trehundrade inlägg

Blir ett där jag som Björn så fint uttryckte det "visar pattarna". So here it goes.

Här är då västen (seee myyyy vest se my vest, made of real gorilla chest...).


Och här är en "vanlig" tröja.

Nu är alltså frågan: Får västen mig att se bystigare ut?

Nya skor

Ja mina skor ja. Efter att ha gått omkring hela dagen och halvsjungit
Somliga går med trasiga skor. -Ja det gör jag.
Säg vad beror det på. -Inte vet jag. (alltså Lillemans version) bestämde jag mig för att det fick vara dags att köpa nya. Sagt och gjort. Efter bankrådgivningen skippade jag spinning och rusade runt på stan, hejvilt provandes skor överallt. Efteråt var jag tvungen att äta lite chokladkola för att känna att världen inte är emot mig.

Och nu är jag stolt sparande 300 kr i pensionsfonder varje månad samt har flyttat mitt vanliga sparande till en lågriskfond. Måste bara komma ihåg att göra en stående överföring dit också.

Kommer ni förresten ihåg mitt pedagogiska försök att få pojkvän att städa badkaret? Det visade sig inte funka alls så nu har jag bytt till ett ultimatum. Städar han det inte till söndag gör jag slut. Spännande !

Men jag hinner ju inte!

Idag är det 20 dagar till jul. Jag har ännu inte fixat/köpt en enda av alla miljarder julklappar. Dessutom upptäckte jag nyss ett hål (snarare en spricka) i min sko.
Alltså jag förstår inte. När är det egentligen tänkt att jag ska hinna ränna på stan? Jag får helt enkelt gå i mina (älskade) gummistövlar hädanefter. Jag har redan gått i dem till gymmet. Hysch! Säg inget till modepolisen för då lär jag få livstid.

Vuxenpoängen staplas på hög. Imorgon slutar jag tidigare för ett möte med banken då jag ska få rådgivning om sparande, pensionssparande och lån.

En stilla undran

Är det bara jag eller får den här västen seeee myyyyy vest, see my vest. Made of real gorilla chest. And this noodle made of podle... mig att se bystig ut?

Kattens dag

Det är kattens dag idag. Det firade vi genom att ge grådvärg färska räkor. Eftersom grå också blir trött av detta eviga mörkret tog jag en räka och lockade fram honom från garderoben med. Då hoppade han ut och åt han förnöjt uppskattningsvis fem räkor innan han sträckte på sig, gick iväg och hoppade upp på min skärm för att utföra den sedvanliga eftermiddag tvättningen.

Jei jag är vuxen

Den senaste tiden har jag staplat vuxenpoäng på varandra. Vi gjorde en köttgryta häromdagen som fick koka medan vi tränade. Det är vuxenpoäng! Att vägra skala den kokta potatisen till däremot för att det är för jobbigt samt hänvisa till ökat fiber- och järnintag vet jag väl inte lika säkert om det ger vuxenpoäng.
Igår provkörde vi en bil. Måhååånga vuxenpoäng.
Och idag har jag planerat att göra saffransskorpor. Det är väl kanske mer tantpoäng? Fast tanter är ju vuxna så...
Jag håller nämligen på att skapa mig en riktigt fet julstämning här hemma. Speciellt med tanke på att vi igår städade och jag satte upp julpyntet. Bara jag hinner anskaffa några julklappar ska det här nog bli bra!

Kärnkraften

Var det någon som såg på uppdrag granskning igår? Det gjorde jag. Sverige är tydligen världens kärnkraftrikaste land per innevånare. Trots en folkomröstning som sa att vi skulle avveckla kärnkraften produceras idag mer än någonsin tidigare. Och här går man omkring med villfarelsen att vi använder mycket vattenkraft.
Var finns urangruvorna då? Ja inte i Sverige i alla fall för ingen vill ha dem här. I stället får vi vårt uran ifrån Ryssland och Australien. Ett lite lustigt sammanträffande är också att de aboriginstammar som bor i närheten av en uranbrytningsgruva har dubbelt så hög frekvens av exempelvis lungcancer som de andra stammarna. Det kanske har något att göra med varför gruvorna inte finns här i Sverige? Eller är det bara för att det inte är så vacker natur runtomkring? Eller kanske att det läcker ut en del uran?
Men det är så jävla klassiskt att man håller på att spy att få höra att rika länder utnyttjar andra till att göra skitgörat.
Ren kärnkraft my ass.

Mascara överdos

Igår kom den: den efterlängtade första riktiga lönen. Ultrabra! Jag kan förresten meddela att det går bra på jobbet. Jag känner mig mest förvirrad och ser antagligen väldigt våpig ut men hey, det bjuder jag på. Även tågåkandet går över förväntan. Jag längtar faktiskt efter att sätta mig på tåget ibland (det är så sjukt så jag borde undersökas, boka tid nån!) eftersom jag mest läser på tåget. Och som alla vet är Kattis en läslus. (bevisades bland annat om töntighetstestet här nedan. Obs, det var INTE ett nördtest, till min bedrövelse).

Idag har jag blivit road av att se en tvättbräda. Och här pratar vi inte om en välsvarvad mage a la Ackles utan en riktig tvättbräda! Jag har aldrig ens sett en sådan förr!

Jag fnissade även åt brudarna mascara på stepen. Båda är blonderade, har håret i hästsvans och ett svart diadem. Namnet mascarabrudarna har de fått efter sina perfekt böjda ögonfransar (orka böja dem liksom) som har ca 1/4 tub mascara per öga. Jag är fascinerad att de orkar hålla ögonen öppna. Och framför allt att det inte rinner svett i ögonen på dem och gör så att de ser ut som pandor/tvättbörnar/jag när jag sovit dåligt.
Gud ska vet att det aldrig skulle funka på mig. Förresten är jag för lat för att stå och lägga lager på lager på lager. Jag är stolt nog över mitt enda som jag penslar på på tåget varje dag!

Autentiskt mail till pojkvän

Täkte att jag skulle liva upp vardagen lite genom att lägga ut mailet jag precis skickade till pojkvän.

"Hej, jag vet inte om du är kapabel att komma ihåg något så för säkerhets skull påminnen jag dig genom detta mail.

Boka kibox till torsdag!

För övrigt vet jag inte om det är bra eller tragiskt att du tycks ha spelat så mycket i natt att du tog hälften av de banor Emil hade rekord på."

Sjukt spännande!

Ja det gör jag

It would take 12 White Russians to kill me

Virginia Beach Dating

46% Geek

Tulsa Dating

Älska tester

$4775.00The Cadaver Calculator - Find out how much your body is worth.

Kansas City Dating

40%

San Diego Dating

58%How Addicted to Apple Are You?

Tulsa Dating

Bullar i stora lass.

Yes, jag har bakat bullar! Lussebullar, kanelbullar och vaniljbullar. Hur bra som helst!
Jag är även sugen på att baka saffransskorpor som man kan mumsa i sig när man dricker glögg. Tänk vad gott! Men det får i sådana fall bli nästa helg.

Jag är så less på allt blask just nu. Ska det snöa kan det väl lika gärna stanna kvar! Hellre 20 grader kallt än blask, säger Kattis. Därför var det skönt att snön som föll i föräldrastade valde att stanna kvar. Jättevackert med all snö som låg på träden. Otroligt fint och mysigt att springa en liten kortis i. Skönt att få lite ljus.

För övrigt tycker jag att ni ska kolla i en almanacka idag. En där namnsdagsnamnen står...

Ego boost

Igår fick jag mail från adlibris där de skrev och förklarade att min Harry Potter var försenad och varför. Det var väl fint av dem. Inte för att det spelar mig så stor roll eftersom jag idag på tåget började läsa Halvblodsprinsen. Jag skulle nämligen få boken idag. För övrigt vill jag påpeka att den som säger något om HP ska jag långsamt grilla samtidigt som jag tillfogar papercuts.

Skönt med helg snart. Jag och syster ska ha myshelg i föräldrahemmet och pojkvän ska haka på.

*snabb tanke* Vågar jag skriva NÅT om träning eller mat nu? Nä jag tror vi avvaktar med det ett tag va.

För övrigt fick jag härmodagen höra att jag var både rolig och smart. Oj vad jag gick och log fånigt hela dagen. Jag kunde inte ens tänka på andningen under yogan (fan jag skulle ju inte skriva om nåt sånt) utan tänkte bara på att jag verkade "ruskigt smart" :D

Kattis erkänner: Ja jag tycker jag är snygg.

Appropå det där med att jag är ätstörd och fixerad som folk verkar tro (bl a anonym i inlägget som heter ätstört) så tänkte jag berätta en sak. En ganska osvensk sak. Jag tycker inte att jag är tjock. Tvärt om tycker jag att jag är ganska snygg. Jag menar, jag har lärt mig att leva med mig själv nu, även om jag var övertygad om att jag var fulast i världen i gymnasiet. Jag är skitnöjd med den form jag befinner mig i och vill stanna kvar i den. Så som jag är nu vill jag fortsätta vara. Jag har nåt balans. Kan du säga det?
Bara för att jag skriver om att jag ibland kämpar med vad jag vill/inte vill äta. Vem gör inte det? Jag dricker glögg. Men inte när jag försöker rensa kroppen (spceillt med tanke på att den glögg jag dricker är 15% alkoholglögg). Vet du vad? Jag fikar. Jag äter kladdkaka. Utan att ha ångest. Igår åt jag t ex panacotta OCH cheescake när vi fikade. Ångest? Inte ett dugg. Men vissa dagar kan jag ibland känna att nu blev det väldigt mycket här några dagar och då kompenserar jag genom att försöka dra ner på göttat.
Tjockångest har jag använt som ett lite skämtsamt ordval, vilket de flesta som känner mig vet. Men visst, det kan missuppfattas och speciellt i text. Så fine, jag byter.

Nu ska jag gå och handla och jag ska köpa 40% grädde, godis och jag har ingen ångest alls utan ser fram emot det.

För övrigt kan jag säga att den där blicken, den får jag av människor som inte läser bloggen. För jag kan hålla med anonym om att läser man bloggen kan man nog få sådana tankar. Och som synes kan både Madde och Saga känna igen sig i det där. Människors ätande verkar tydligen vara ett väldigt intressant ämne. Men människor älskar ju att tycka saker. Eller vad säger ni?

I'm tipsy at work

Herre min je. Den där massagen visste var den tog. Det knakade, knastrade lite och så hade jag massa muskelknutar. Oväntat? Inte direkt. Nu känner jag mig helt full och kunde knappt gå tillbaka. Frusen är jag också. Men det var skönt!

Lyx

Vardagslyx är att ha ett skrivbord som är höj- och sänkbart.

Ren lyx är att gå på massage på arbetstid.

Ätstört

Jag har nog sett den. Den där blicken. Den där blicken som jag får ifrån människor när jag pratar om träning och bra mat.
När jag säger att jag faktiskt inte tycker om vit pasta, att jag tycker att ketchup är äckligt och att jag inte äter korv. Att jag gillar träning och mår bra av den. Jag blir glad och tycker det är skitkul.
"Oj vad duktig du är" säger de och ser skuldmedvetna ut. Sen ser man tankegången.
"Hon är lite konstig den där. Oj vad hon plågar sig. Är hon inte ätstörd?"
Men vet ni vad jag tycker är stört? Människor som inte vill veta vad de stoppar i sig. Som glatt äter Chicken Mc Nuggets och inte vill veta vad de består av.
Det slutar faktiskt inte att vara asäckliga beståndsdela bara för att man inte låtsas om dem. För mig är det mer stört. Så det så!

Snyggast

Det är massor med folk som har kommit till min blogg genom att söka på snyggast. De skulle bara veta hur bra jag blir på bild!

Imorn är planen att hinna träna. Jag har tjockångest deluxe. Speciellt efter att tryckt i mig en halv pizzaslice på pizzahut (men det var ju första gången någonsin jag åt där!), potatisgratäng och bea samt kladdkaka. Nu funderar jag på om det skulle kännas bättre med lite popcorn kanske? Jag är så sugen på salt!

Vojvoj nu är det hälsovecka som gäller!

Med första snön har även glöggsuget satt in. Men glögg går ju inte så bra ihop med hälsovecka så...

Tågepisoder

Jag såg en riktigt munter människa på tåget idag. Han snörpte på munnen och stirrade ilsket på stolen framför sig. Hade jag varit stolen hade jag långsamt försökt smyga mig därifrån för att slippa dödsångesten som den där blicken framkallade. Som tur var satt jag snett bredvid honom och blev bara utsatt för blicken när jag klev av tåget. Jag kunde riktigt känna hur jag kom in i en slags zon. Jag kan tänka mig att stark radioaktivitet känns så. I alla fall sprang jag fort ur den.

Samtidigt som mig klev en tant av. I jeans, med ryggsäck och täckjacka började hon mödosamt ge sig på något jag tror var jogg. Så höll hon på i 50 meter, sen gick hon 5 och så började cykeln om.
Efter en liten stund gick jag förbi henne. Det måste kännas hårt när hon så ansträngt joggade fram. Jag undrar vad hon hade så bråttom till?

Jag tänkte att jag skulle springa idag men det är snöslask och regnar ute så jag stannat nog hemma och kollar på Lyxfällan i stället. Förresten tycker jag att det är läskigt att springa när det är mörkt. Och vad fan ska jag göra åt det nu när det alltid kommer vara mörkt när jag kommer hem ifrån jobbet? Va?! Det vet ju alla att alla överfall och våldtäkter sker när det är mörkt. Alltså, spring när det är ljust.

Bra vs dåligt

Bra idag:
Pojkvän lagar mat idag med. Jag smög och satte mig vid smilla. Men det är ju faktiskt hans rätt; chicken burritos. Då borde ju han laga visslar och kollar upp i taket
Jag ska få träna. Jei! Det känns som det var hundra år sedan. Nu sprang jag iofs i lördags men det känns som det inte riktigt räknas...
Vi pratade arbetsrätt på jobbet. I LOVE arbetsrätt!

Dåligt idag:
Jag åt någon slags chokladig sockerbomb på fikat. Usch och fy!
Jag tror att jag redan har tjockat på mig. Usch och fy!
Min nyckelknippa börjar anta gigantiska proportioner och det är faktiskt jättejobbigt! (våga vägra perspektiv på tillvaron).

För övrigt är jag bjuden på fest till Stockholm i helgen. Eller bjuden och bjuden, jag gnällde som en äggsjuk höna över att jag inte får festa så av medlidande fick jag en inbjudan. Då kommer ju det roliga att jag inte vet om jag orkar? Jag måste nog sova igen lite samt borde eg tvätta kräks lite men jag vill ju hemskt gärna ut och dansa. Vojvojvoj. Vad göra...

Tågkattis

Hej jag heter Kattis och bor på ett tåg. Jag tassar omkring i strumplästen med min sminkväska, äter frukost och lite senare kommer jag med tandborsten och tandkrämen. Jag uppskattar alla som sitter tysta som små ljus och inte pratar eller för oväsen.
Steg två är naturligtvis att börja med mysbyxor på tåget.

Denna dag, ett liv

Tacka vet jag frozen margeritas. När man inte kan gå på fest kan man i alla fall trösta sig med en sån. Nu säger jag bara:
Femton gastar på sjömans kista
åh åh åh å en flaska rom



.....å rom

Nu är det helg!

Ja nu är det fredag eftermiddag och jag lever uppenbarligen. Det känns faktiskt jättebra. Allt. Inneboendet, jobbet, resandet. Jag har blivit väl omhändertagen även om jag inte ens gjort ett försök att komma ihåg namnet på någon av alla 80 pers som är på arbetsplatsen. Jag är väl inte galen heller?! Jag kan überchefen och min närmsta kollega. Det får räcka.
Yogade gjorde jag igår också. Och sov på tåget. Håll det här nu. Plus jobba in flexen som ligger på fetminus. Go Kattis Go!

Pipet ifrån helvetet

Vaknar av att något piper. Utnyttjar all min somnaom-talang och försöker ignorera ljudet som i det närmaste låter som morsekod och kommer utifrån och hörs in trots att fönstret är stängt. Ger upp efter 10 minuter och kliver irriterad upp eftersom klockan ändå ringer snart. Surfar ett tag innan jag slår på ugnen för att göra müsli. Det gäller att passa på att producera sista dagen innan jobbet börjar (iiih). Just nu väntar jag på att mitt bröd ska bli färdigt och sen får jag äntligen lägga mig och läsa. För att skryta måste jag även berätta att jag städat i badrummet. Städat sådant jag sällan gör annars (typ torkat rör, städat ur och slängt grejer, torkat golvet extremnoga). Badkaret lämnar jag dock till pojkvän eftersom han har fått order att städa det. En order som han lyckats förtränga i en månad drygt. Men detta inlägg torde väl pressen på honom öka och det är också avsikten.

Till yogafans (Hej Linda) kan jag berätta att jag köpt en yogamatta. Här ska yogas järnet! Yoga och löpning är vad jag har tänkt mig de dagar jag inte kommer till hemstaden. Kanske kan jag äntligen komma igång med löpningen nu. Så fort jag har känt in mig lite på jobbet ska jag planera upp ett träningschema.

Är jag nervös inför imorn? Jag blir nervös när jag tittar på Robinson, så gissa.

Blickstilla? Inte direkt

Jag var ute och gick med Y idag i det vackra höstvädret när vi plötsligt blir tillfrågade av några på engelska om vi kan hjälpa dem. Så klart! De visade sig vara utbytesstudenter som läste Svenska och ville ha hjälp med några frågor som de skulle besvara. De var så himla söta. Jag älskar när de pratar svenska med lite brytning! Vi fick bland annat svara på vad vita träd med svarta fläckar heter. Björk. You know, like the artist. Two dots above the o.
Och det fascinerar mig oerhört att någon kan vilja läsa svenska. Det är ju inte direkt ett världsspråk (som min högstadielärare sa att tyska skulle bli).

Herregud jag ska vara glad att jag har fingrarna kvar. Nyss hemkommen från kibox kommer jag på att jag måste klippa naglarna. Denna process försvåras helt klart när fingrarna inte kan hållas stilla (pga mjölksyra antar jag) utan skakar våldsamt. Det hjälpet inte det minska att fokusera och spänna dem. Min kropp försöker glatt skaka ur minska tendens till mjölksyra. En reflex som sker mycket senare hos andra. Nu tex när jag försöker skriva känner jag mig som en parkinsonpatient. Förutom att jag är euforisk och inte på nåt sätt eländig då förstås. Så likheten var väl bara det där med skakningar i händerna...ehm...ja..

Perfekt måndagmorgon

Vilken början på dagen! Kliver upp 7 för att springa med pojkvän. Traskar iväg och fryser som satan. Börjar springa. Känns helt ok. Springer varvet. Kommer hem. Äter gröt. Gör müsli och skriver lite listor på vad jag behöver göra innan jag börjar jobba. Lyssnar på ny bra musik och blir sjukt sugen på att gå ut och dansa. Käkar avocadomackor. Kan det bli bättre? Jag tror inte det. Jag är bubblig i hela kroppen, energirik och lycklig.

Detta trots att pojkvän lagt beslag på båda i-podladdarna så Kattisnano ligger helt slut här utan en möjlighet att laddas förräns i kväll.

Nyår

Jag känner ett starkt behov av att hitta på nåt ruskigt roligt på nyår och boka in det nu, snart. Nån som är på?

Yes jag vågade.

Woho, jag vågade yoga. Succe! Det var bara tre personer där inklusive mig (ingen ifrån jobbet dock) och jag var ju faktiskt inte så stel som jag trodde. Det är bara baksidan av låren som jag verkar vara över medel-stel i. I övrigt kan jag rapportera att jag fick eget rum (första gången jag har bott själv i ett hotellrum!), frossat i färsk frukt, ätit fancy trerätters middag samt sov som en pensionär trots bekväm säng. Jag vaknade säkert 20 gånger under natten.

På torsdag är alltså dagen d. Spännande/läskigt!

Nu ska jag passa på att slappa samt träna järnet det sista innan. Huvva, jag vill ju inte bli ett tjocko på mitt kontor så jag måste göra upp en plan för att slippa!

Våga yoga?

Ok. Så vi har två timmar fria på torsdag när vi kan friskvårda oss. Det finns bubbelpool, vanligt pool, gym och ett yogapass att gå på. Frågan om jag tänker friskvårda är så retorisk så det inte finns. Nej det är istället frågan om jag, stelaste människan i världen (då menar jag fysiskt för oj vilket rörligt sinne jag har haha) ska riskera att göra bort mig på yogapasset. Jag har ju faktiskt velat prova yoga. Eller om jag ska ta det säkra före det osäkra och gå på gym. De kanske har löpband. Där slipper jag i alla fall göra bort mig.
Det här är ju första gången jag träffar de här människorna och jag är faktiskt sjukt stel. Jag kan inte ens nå golvet med fingerspetsarna när jag lutar mig framåt med raka ben. Vad tycker ni jag ska göra? Våga yoga eller gym-safe:a?

Största lycka idag: P3 frågar folk på stan vilken film de sett flest gånger och en kille säger Donnie Darko. Det finns hopp för mänskligheten. Sen att flera tjejer sa Dirty dancing, det förtränger jag.

Kattis hjärta böcker

Idag har jag varit duktig. Vi har tvättat sjukt mycket. Jag har bytt sängkläder, städat en garderob, tränat, postat ett 11 kg tungt paket, bakat bröd, lämnat böcker på bibblan samt lånat Fear and loathing in Las Vegas (en bok jag varit på jakt efter länge) mailar om viktiga saker samt småstädat lite. Imorn måste jag ringa om konferensen och fråga lite, koka bönor och träna så klart.

Jag har läst ut Pullmans "His dark materials" serie. Om ni sett trailer för The Golden compass så ska ni veta att det är första boken i serien. En bra serie som rekommenderas. Det blir allt bättre efterhand och nu ser jag alltså fram emot filmen. Vi får se vad filmtipset säger om den. Men nu är jag nästan sjukt lycklig över att få ge mig på Jordan igen. En bok får jag sen pausar jag igen. Så har jag förbeställt Harry Potter också. Passade även på att köpa En riktig våldtäktsman av Wennstam, men den blir det att vänta på tills Harry Potter behagar anlända. Böcker, vad skulle jag göra utan dem?

Lyxsöndag

Idag har jag och pojkvän handlat. Det betyder storhandla. Jag tycker det är rätt kul att handla. Man får fräscha grejer och kylskåpet är fullt så man kan alltid laga massa rolig mat. Vad jag inte tycker är roligt är att bära hem två kassar mat och en ryggsäck som är smockfull de ca 3 km som det är från mataffären hem till oss. Vi har ju som bekant ingen bil. Varje gång är det samma sak. Efter 500 meter börjar vi bittert klaga på alla som försöker säga till oss hur dyrt det är att ha bil:
-Det är bara dyyyyyrt med bil. Jaha, då kan vi ta din då så kan du släpa hem det här. Man kan spela banjo på mina halssenor nu.
-Jag vet. Det gör så jävla ont. De vet inte hur bra de har det. Lazy fucks.
Klart jag fattar att det är dyrt med bil. Det är därför jag har väntat med att skaffa en. Men nu är det banne mig dags. Jag tänker köpa bil snart.

Idag är det lyxmiddag med biff, hasselbackspotatis och kantarellsås. Till efterrätt blir det smulpaj med blåbär a la Kattis samt vaniljglass. Götta!

Gissa vad de gör

Det kommer en väldigt distinkt lukt ifrån våra grannars lägenhet rätt ofta. Det luktar som gran fast lite sötare. Idag luktade det vid 12, på en onsdag. Herre min je säger jag.
För övrigt kan jag berätta att de lyssnar himla mycket på reggae vilket inte kommer som någon större chock.

Jag är trendig

Det ska bli så fantastiskt skönt att börja jobba. Slippa dessa understimulerande, ensamma dagar. Om typ en vecka är konferensen. Frågan är vad mina arbetskamrater kommer säga efter att de har sett mig gå loss på frukostbuffen. På mässan blev P enligt egen utsago chockerad när han såg mig äta. Jag åt tydligen mer än något fruntimmer han sett. Jag tyckte å andra sidan han var oseriös som inte åt upp hela sin plankstek. När jag berättade det för pojkvän sa han att han inte heller känner någon tjej som äter mer än mig.

Igår massproducerade jag piroger eftersom det är bra att fylla upp frysen och så tränade jag så klart.
Träningen bekymrar mig lite för det känns som jag knappt kommer hinna träna alls. Men det är väl bara att kämpa på. Nu ska jag ner på stan och försöka köpa stuprörsjeans till mina stövlar. Håll tummarna för att det går bra!

Pojkvänslös

Vafan är det här. Jag vill ha min pojkvän tillbaka. Hn har jobbat så sjukt mycket övertid nu. Nu när jag är "ledig" och har tid att göra saker. Då har han jobbat två hela helger i rad samt massa kvällar. En dag jobbade han 26 timmar i rad! Kära bullen. Vad ska jag göra?

Överskottsenergi

När jag tänker tillbaka på förra hösten kan jag klart se det. Jag drabbades även då. Av the shopping frenzy! Jag fantiserar om jackor, tröjor, västar, skor i olika utformanden. Jag som är totalt ointresserad av shopping förvandlas till den tjejigaste av tjejer som piper fram att jag kanske skulle köpa en handväska ändå. Det är livsfarligt. Speciellt nu när jag kommer få pengar. Kläder är ju inte den bästa investering man kan göra direkt. Men jag tror jag kör på varianten som jag kör på när jag fastnar i en låt. Jag kör den om och om igen tills jag får den ur systemet. Nu ska shoppingkattis få komma fram. Till råga på allt gillar jag ju modet (en del av det) som råder just nu. Då måste man ju passa på.

För övrigt är jag sjukt festsugen. Jag vill dricka lyxiga drinkar, dansadansadansa och rasta mina nya stövlar. Kommer du hit och dansar med mig bjuder jag dig på en drink eller fem.

Jag har så mycket energi just nu!

Ja, vad ska man säga

Om ni kunde se en bild på mig nu skulle ni få se något roligt. Jag tror nämligen att mina mungipor möts uppe på huvudet. Jag är verkligen så himla glad att de borde göra det. Det har börjat sjunka in nu att jag har fått jobb och nyss gick mitt löneanspråk igenom.
Så ringde jag till mamma och pappa och båda två blev så glada och pappa blev så stolt och påpekade flera gånger att det var jättebra att få ett jobb så snabbt och att det var på ett bra ställe och med en bra lön. Och jag är så nöjd och glad att jag bara vill springa ut och skratta och prataprataprata och så märker jag att det gör jag visst. Jag pratar viss i telefonen en massa. Jag som aldrig brukar prata i telefon.

Och jag är bara så himla glad!

I give you...de senaste roliga sökorden till min blogg:

kärleksbilder (haha då hamnade de på köttfärstån!)
scholltofflor. Två gånger
varför får man mask i magen?
köpa du är vad du äter?
nyponskalmjöl
hiv blåmärken
gessle@
inte fått orgasm på
stripp aerobic. Två gånger
vad är validitet
äntligen hemma kattis
tjejer som hårsnoddar
köpa för träningskläder?
vad heter halsfluss på engelska
flickan utan trosor
brown sugar
tjejer som lever lyxliv

Snyggast på mässan.

Jag är den till höger. Bäst var när de spelade Vouge och jag dansade loss. Visst dansade vi även till Sexy back och det är ju schysst. Men det är ju klart mycket coolare att dansa i hajdräkt till Vouge.

Kattis är lycklig!

Det här är den bästa dagen ever. Visst, jag vaknade betongben och skippade aerobicen idag men jag ska berätta varför det är bra ändå.
1. Jag skickade in ett löneanspråk idag. Jag har fått jobb. Yes. Jag har fått jobb. Nu blir jag lite nojjig och vågar knappt skriva det här för tänk om de skulle ta tillbaka!
Men jag har fått jobb!
2. Pojkvän är ledig eftersom han jobbat så mycket han med. Så vi har slappat och handlat lite idag.
3. Jag har bestämt mig för att shoppa loss. Nu med min förbättrade ekonomi med kommande jobb. Stövlar hitåt.
4. Det gick bra på mässan. Jag sålde bra och hade jättekul och är nu full med energi.
5. Jag har hittat pengar. Först hittade jag en femhundring. Sen hittade jag en tia.

Jag måste ha bra karma just nu!

Tärd

Så där. Nu var jag tillbaka hemma. Jag har varit på en mässa och kom hem 3 i natt. Skojar ni att jag är sliten. Jag har ont i fötterna (mental note: det är slitigt att stå och gå minst 8 timmar i högklackat), ryggen ända från rumpan och upp i nacken och benen känns som bly. Jag har tvingats äta Mc Äckel inte färre än tre gånger och därmed förbrukat min livstids tillfällen att äta där. Jag lägger upp nån bild sen så ni får se hur snygg jag var. För snygg, det var jag!

Välkommen till Abborrbacken!

Lidingöloppet. Jag fick stryk med 8 sekunder av syster. Fan. Men jag är nöjd och glad ändå. Det var nämligen skitkul. Dessutom vill jag ha bonuspoäng för:
1. Första km gick på 6.18 för att massa jävla tanter promt skulle gå. Jag var så gott uppe i skogen och sprang för att försöka ta mig förbi.
2. När vi kom till Abborrbacken (det står en skylt där det står välkommen till abborrbacken, så sjukt bra) applåderade jag och skrek högt:
-Abborrbacken, fan vad kul. Kom igen nu. och applåderade lite för mig själv, lagomt psykotiskt.
En tjej bakom tände till hon med och skrek tillbaka. Ja nu är det bara att bita ihop.
3. När jag sprang igenom en tunnel med cheerleaders (hur coolt som helst) jublade jag och sträckte upp armarna varpå de blev skitglada och jublade de med. i love pompoms!
4. Att blev intervjuad efter målgång och så klart lyckades svära. Och så såg jag oberörd ut enligt intervjuaren.

Detta leder mig osökt in på vad som behöver åtgärdas inför nästa säsong. Jag är nöjd med den här trots att jag fått stryk i båda mina lopp. Jag har trots allt ändå varit med i dubbelt så många och därmed tagit ett bra steg emot att bli en riktig löpnörd. Nu måste jag bara:
- Hitta kontinuitet med löpningen. Svårt när jag vill träna så många olika saker. Men minst en gång i veckan i alla fall.
- Bli mer explosiv och få en bättre spurt. Intervaller baby! Borde funka med boxen.
- Och viktigast av allt. Jag måste lära mig att ta ut mig mer! Måstemåstemåste. Det var på det jag losade båda loppen. När allt känns jobbigt måste jag lära mig att jag har massa kvar att ge. Dumma lata kropp som ställer in sig på att spara krafter då. Tips på hur någon?

The Wheel of Time turns

För drygt 10 år sedan köpte jag en bok när jag sålde jultidningar. Farornas väg hette den och jag tyckte den såg spännande ut. När jag började läsa boken blev jag snabbt fast. Ju mer mot slutet jag kom av boken desto med förvånad blev jag för jag insåg att den aldrig skulle gå att avsluta på de få sidor som var kvar. De sista sidorna visade sig dessutom vara ett uppslagsverk om världen boken handlade. inte nog med att boken inte avslutade historien. På svenska har serien kommit att omfatta 22 böcker, engelska 11, än så länge. Och jag var såld.
Sedan dess har jag läst med besatthet nästan varje gång jag påbörjat serien igen. Jag har den på svenska (även om jag säljer dessa böcker nu) och på engelska.

Sedan ett tag tillbaka visste jag att författaren Robert Jordan var sjuk. Att han kämpar med sista boken, men att han hade gott mod om att slutföra och dessutom ville skriva flera ytterligare böcker.
Jag hänger inte mycket på fansiterna och blev därför chockad, och mycket ledsen, när jag såg att han avlidit.
En av mina favoritförfattare har dött och jag har svårt att hålla gråten tillbaka.

Ras-era

Jag får allergiska utslag bara någon säger ras. Sen såg jag det här förslaget. Då dog jag nog.

Vafan är en ras?!

För övrigt tyckte jag att jag var vältränad för mindre än en vecka sedan. Jag klappade ganska belåtet på magen och tyckte att den såg bra ut. Nu är jag ett flotto. Alltså det syns verkligen skillnad. Vad är det som händer? Vad är det med kroppen? Lagrar den vatten?

Snart får jag väl PMS också. Då reklamerar jag skiten.

Jag är kär.

Snabba cash

Jag har blåmärken på armarna sen boxen. Sällan har jag burit blåmärken med sådan stolthet som den jag uppvisar nu. Synd att de inte är större. Ja jag är konstig men det är därför ni älskar mig.

Tyngsta ögonblicket idag:
P3 frågar folk på stan vilken den mest romantiska film de sett är. En tjej svarar "Pretty woman".
Jag dunkar huvudet i skrivbordet när hon försöker förklara att det är så romantiskt med en kvinna som jobbar som hora.

För övrigt har jag en bok att rekommendera. Jag är just nu väldigt fast i Jordan och WoT men inser att jag måste försöka lugna ner mig, dra ut på tiden så kanske sista boken hinner komma och minska abstinensen. För att blanda ut lite och även läsa nåt på svenska igen läste jag Snabba Cash av Jens Lapidus.
Underbart fräscht språk som fångade mig direkt. Jag kan inte annat än ge den högsta betyg och varmt rekommendera den vidare.

Det löser sig, sa han som sket i badkaret

Efter att ha gnylat i kanske två veckor nu om hur jobbigt och tråkigt det skulle bli att åka till Lidingö själv spelade jag igår ut ynkon kortet mot Pojkvän. Han var så klart chanslös. Så nu ska han åka buss i drygt 4.5 timmar för att se mig springa iväg och komma i mål.
Det är kärlek det.

Förresten läste jag i en blog för ett tag se om en tjej som inte fått orgasm på 10 år.
Hon har alltså fått en, men inte på 10 år. Det måste ju vara värre än att aldrig ha fått en! Stackars krake.

Lidingökrångel

Ni vet det här med växthuseffekten? Växthusgaser gör atmosfären till ett gigantiskt växthus som långamt, eller kanske inte fullt så långsamt, värmer upp jorden. Den är ju rätt på tapeten nu för tiden. I alla fall...ni vet hur de säger att man ska dra sitt strå till stacken för att minska den. Till exempel genom att konsumera mindre, återvinna och åka kollektivt. Bäst är att åka tåg. Jag ska som bestämt till Lidingö i helgen och ska ta mig dit. Jag har ingen bil (Gode Gud, vad jag längtar efter en bil) och kollar logiskt nog på tåg. Jag blir inte direkt överlycklig när det visar sig att det är förbannat jävla dyrt och omständigt att åka tåg. Logiken? Vadå logik? Främja tågåkandet. Nej gud så dumt!

Så nu hoppas jag att jag får tag på bussbiljetter. 2 timmar och 15 minuter, tunnelbana och sen lite buss igen.
Åh ge mig en bil!

Provat båda byxorna och de är klart godkända. Mycket nöjd med mina inköp.

Shopping spree

Jag har nu:
Nya löpbyxor. Herre min je vad fort jag ska springa i dem. Eller ja...Lidingöloppet kommer väl inte gå i några svindlande hastigheter med tanke på vad lite jag sprungit (det finns ju så mycket roligt att träna) men det blir nog kul ändå.
Nya innebyxor. Det fick bli lite dyrare, skönare, snyggare. Jag kommer ju trots allt använda dem sjukt mycket om jag känner mig själv (och det får vi väl hoppas).
Nya hårsnoddar. Jei, lyckan är total. Det var i alla fall två år sedan jag köpte nya hårsnoddar och jag är ju en flitig användare av dem.
Imorn kanske jag dessutom slår till på en jacka att springa i också. Springer jag dåligt gäller det att i alla fall se snygg och proffsig ut.

Du vet att du behöver rycka upp dig när:

Du hasat runt i pyjamas och tofflor hela dagen (egentligen några dagar).
Du inte orkar svara folk på icq (pojkvän, syster osv).
Du har spenderat minst 2 timmar med att stirra i taket.
Du hänger nerhasad på stolen och stirrar i taket igen.
Allt utom att sova känns jobbigt.

Jag är öm i vänster pekfinger. Jag har svårt att få till krokarna på ki-boxen. Det är krokar i form av kroppsslag, inte emot ansiktet och det känns onaturligt. Jag kämpar och träffar fel och då blir pekfingret lidande. Jag måste få till det där. Jobba med tekniken.

För övrigt har det löst sig med a-kassan nu. Jag har fått pengar så jag kommmer klara mig, trots minimal ersättning. Jag kan leva på vad som helst och antagligen lyckas spara lite ändå. Så idag eller imorgon ska jag köpa nya träningskläder samt även festa till det men nya hårsnoddar. Har ni hört på maken vilket party!

Eländig

Usch. Jag vill bara isolera mig, skita i att träna och knappt äta. Eller om jag måste äta, dåliga grejer som kakor och dylikt. Det är förstås det sämsta jag kan göra.
Träning får mig att må bra och är mycket bra mot nedstämdhet och depression. På samma sätt är det viktigt att äta bra för att få i sig näring och energi.

Men det känns ju så jobbigt.

Ingen fokus

Jag känner mig ofokuserad. Ofokuserad och bekräftelsetörstig. Jag orkar liksom inte göra något vettigt. Samtidigt vill jag att det ska hända saker. Logiskt? Inte direkt. Det mesta känns jobbigt just nu. Framför allt att det luktar illa inne i badrummet ifrån avloppet. Det känns faktiskt jättejobbigt.
Jag har svårt att sätta fingret på varför jag känner så här. Jag tror jag känner mig bortglömd. Oprioriterad av människor jag känner och ett liv på tomgång just nu. Det är bara en sån där ologisk känsla som man får ibland. Jaja livet går vidare. Jag har ju inte HIV direkt.

More cowbell

I've got a fever...
and the only prescription is more cowbell!

Ändrade helgplaner. Nu står tjejiga drinkar på schemat :D

Stackare

Du som sökte på "dö av halsfluss" och hamnade här, jag lider med dig och vet hur det känns.

Världens coolaste dj-namn

Lyckan är stor för idag ska jag äntligen träna. Jag ska försöka ta det lugn men hey, vi vet ju hur det kommer att gå. Jag kommer slå hårt och jag skrika. Skitos, jag har tagit det lugnt nog nu.

En helg i ensamhet framför mig. Det känns ganska skönt faktiskt. Den vanliga nojjan för att vara själv en helg lyser med sin frånvaro. Annars har jag ju en tendens att vara nojjig innan och sen tycka att det är rätt mysigt när helgen väl kommer. Jag ska läsa, äta Ben&Jerrys, slå på stort och köpa nya träningskläder, kanske kolla Donnie Darko och gråta. Det som alltså kommer skilja helgen från en vardag är att jag inte söker jobb och får äta glass. Det är sånt röj i mitt liv just nu!

Bäst just nu: Felix da Houscats mix av Sinnerman.

Älskade gummistövlar.

-Du vad heter gummistövlar på engelska?
-Ingen aning?
Jag börjar sjunga högt:
-I love my rubberboots, rubberbooooots, I love 'em.
-Var det bara därför du frågade? För att du skulle kunna sjunga om dem?
-Ja?

A-kassa? Nej b-kassa om du frågar mig

Jag hade sökt lite småkurser den här terminen. Som jag tänkte att jag kunde läsa om jag ändå skulle vara arbetslös. För att fördriva tiden med något vettigt medan jag söker. Nu har jag slängt pappren. Det tar faktiskt himla mycket energi att söka jobb. Och det är klart jag prioriterar det. Jag ska ha ett jobb snart.

Så ringde jag a-kassan igen. Jag ringde ju förra veckan och undrade varför jag aldrig får något beslut. Då visade det sig att min handledare hade glömt bort mig. Eh? Det här är liksom rätt viktigt för mig och så blir jag bortglömd. Hur som haver såg någon till att min handledare fick ett mail som påminde om mig. Samt mitt telefonnummer. (-Får jag ge henne ditt telefonnummer? Skojar du? Jag skulle döda för att få henne ringa mig.) Jag är nöjd när jag lägger på och tänker att det här reder nog ut sig.
En vecka går. Inget händer.
Jag ringer igen. Samma procedur. Telefonisten vill maila min handläggare. Artigt bryter jag in och berättar om förra veckan. Hon blir tyst en stund och säger sedan att hon ska gå iväg och prata med henne för de sitter tydligen på samma avdelning. Det blir tyst ett tag och jag surfar på aftonbladet, slöseri på tid I tell ya.
-Ja hallå? Hon skulle fixa det direkt och hon har ju telefonnumret ditt.
Så var det samtalet slut. Jag är skeptisk.
15 minuter senare ringer faktiskt handläggaren och säger att jag ska få pengar utbetalade 20 september.
Jag är fortfarande skeptisk.
Det är så hemskt att hoppas om det inte blir något.
Fast jag kan ju inte låta bli att hoppas ändå.

Nä

Det blev ingen träning. Nu är jag ruskigt sugen på Ben&Jerrys Fossil fuel som står i frysen. Men jag ska nog spara den till helgen, då jag blir gräsänka. Nån som vill hitta på nåt med mig då?

Träning?

Yttepyttelite feber i onsdags morgon men egentligen bara feber en dag (tisdags), inget halsont sedan fredag...nog borde man kunna gå på aerobic imorn (måndag) om man tar det lugnt då?

Favorit i rutan

Avgörande dagen idag på Finnkampen och en gammal favorit gjorde ett överraskande och lika glädjande inhopp i långa stafetten. Mattias Sunneborn. Jag tjöt glatt och ville att de skulle intervjua eller åtminstone filma mer på honom. Nåväl, jag fick i alla fall se honom lite. Jag har haft en liten crush på honom sen -90 talet och som alla människor jag gillar har han så klart en underbar personlighet. Åh jag minns när han sa att han skulle slå svenskt rekord i längd och sen gå och äta en banan. Vilken klassisk replik!

Hej Bullen.

Är man en dålig flickvän om man kissar på sin pojkväns xbox?

Omvärdering

Jag har ju förut hållit nässpray som den förnämsta medicinska uppfinningen. Jag är dock beredd att göra en omvärdering och gå på den stora massans linje och i stället säga penicillin.

Tack gode gud för penicillin!

Krystar jag nån gång ur mig en unge får den heta Kåvepenin.

Sjukdomsförloppet

Jag sitter äntligen hos läkaren efter diverse trassel då jag bland annat bröt ihop och grinade lite i väntrummet på hälsocentralen. Hon kollar mig i halsen.
-Ja inte var du då vacker inte.
Jag stänger munnen och stålsätter mig för det jag har kommit att fasa den här dagen, att svälja saliv. Jag kniper ihop ögonen och tänker nu....nej, men nu då, nej nu jävlar, kom igen! Ögonen vidgas av chocken som smärtan skapar, svetten bryter igen ut på pannan och jag kvider till.
-Ja vill du ha penicillin eller? Studier har visat att sjukdomsförloppet bara blir en dag kortare med penicillin.
Hon lutar sig tillbaka på stolen och tittar på mig.
Jag stirrar på henne och blinkar.
-Ja. Men jag vill ha penicillin. rösten som kommer ut är grötig och låter ansträngd. Den låter inte alls som min egen. Jag tittar misstroget på läkaren när hon räcker mig receptet och trycker det hårt mot bröstet när jag lämnar kontoret innan jag vänder mig om och sneglar över axeln mot henne ännu en gång. Jag halvspringer på vägen till apoteket.
-Så ska du inte ta tabletterna i samband med måltider. Tanten på apoteket tittar på mig och lägger sedan till
-Fast det kanske inte är något problem?
-Nej inte direkt. säger den där konstiga rösten.
På kvällen försöker jag dricka apelcinjuice och börjar skrika när jag känner det bränna som syra i de små blåsorna jag har i halsen.

Skulle jag gradera smärtan jag kände igår jämfört med den jag känner idag skulle jag säga att igår var en 9 och idag en 5-6. Och det tror jag INTE hade hänt om jag inte ätit penicillin. Igår kväll kunde jag tom äta lite och dricka lite vatten. Förkorta sjukdomsförloppen med en dag my ass!

Nej nu ska jag passa på att sova lite igen. Nu när jag kan har jag plötsligt blivit jättetrött.
Det är en märklig känsla att vakna klockan 14 på dagen och vara stolt över att man sovit. Ännu märkligare är det att se att man dregglat och skrattande skicka icq om det till sin pojkvän som stolt hälsar en välkommen till klubben.
För övrigt...inga spottkoppar idag :D

Fräschast idag

Jag kan inte svälja. ingenting. Inte ens mitt eget saliv. Eller kan kan jag väl, men inte utan att börja gråta för att det gör så ont. Därför har jag en kopp med mig vart jag än går i lägenheten. I den spottar jag. Den är en så kallad spottkopp. Det är väl himla käckt?
Min pojkvän har tur som har mig han!

Halsfluss

Man tackar, man tackar. Jag har knappt sovit något på 2 dygn. Jag kan inte svälja =>jag kan inte äta eller dricka.
Positivt vinklat: Fan vad smal jag kommer bli!

2 timmar tills jag får mitt pencillin. Ge mig nu!

Feber för första gången på jag vet inte hur länge

Halsont som skulle golva en kamel. Feber. Vad kan väl då vara bättre än att sitta 1.5 timmar på AF? Och gå dit i regn i tofflor.
För övrigt var det med sorg i hjärtat jag avbokade boxen.
Nu ska jag lägga mig, fullt påklädd under två täcken och med en varm vetekudde och frysa aschlet av mig.

Nästa gång Cooper.

Jag har börjat gå på ki-box. Träning där man en viss del under passet är uppdelade två och två och slår med boxhandskar på en annan som hållet mits. Avslutningsvis brukar man rada upp alla och går runt med olika slag på olika mitshållare. När jag är mitshållare skriker jag. Så klart. Mest på pojkvän som jag skriker som fan på. Men även andra människor som kommer till min "station" får sig en dust. Själv älskar jag när folk skriker på mig. Jag blir motiverad och ger mer. Jag ser det alltså som en tjänst jag förväntar mig att få tillbaka. Nu senast skrek jag även högt och intensivt när vi körde tricepsslag (rygen mot mitshållaren som håller mitsarna vid sina höfter och sen slår du allt vad du kan med baksidan av handen mot kudden) och jävlar vad skönt det var! Så klart finns det folk som inte skriker på passen. De kallar antagligen mig för "den svettiga psykotiska tjejen som skriker som besatt". Men jag undrar vad folk helst vill, om de vill att jag ska skrika eller inte. Skulle ni vilja bli skrikna på av en Kattis?

Knallade även iväg och sprang Cooperstest idag dvs spring så långt du kan på 12 minuter. Jag sprang 2.6 km och hamnar då under "Bra". Bara 100 meter kvar och jag hamnar under mycket bra. Bosaaaa! Det tar jag om en månad! Banne mig!

Lördagsrapport

Igår började min favoritsport alla kategorier: dectathlon alias tiokamp. Avslutning idag och jag grät nog en liten skvätt när Seberle fick vinna sitt efterlängtade guld. Jag har följt varje minut.

Personligen är jag inte på topp men inte lika eländig som för någon dag sedan.

Jag skulle önska att jag hade en coach. En personlig coach. Det senaste jag hade det var i början på gymnasiet.
Och det är ju faktiskt riktigt coolt. Tänk att ha någon som lägger upp tränings-schema och säger vad man ska göra. Sen om coachen kunde gå in och säga hur jag ska göra när jag söker jobb och töckendäringa saker också, då skulle jag lätt amputera ett finger för en coach.
Kanske jag kan få Seberle?

Skit in, skit ut

Jag vill inte vara med längre.
Jag sväljer och jag sväljer men klumpen i halsen som säger att hösten är på väg sitter envist kvar. Den känns frätande. Samtidigt är jag ungefär en millimeter ifrån att få totalpanik över min ekonomi. Varje dag är en väntan på posten och ett besked ifrån a-kassan. Den här osäkerheten tär verkligen på mig.

Summa summarum. Allt känns skit och det skulle kännas helt ok att bli överkörd.

Denna dag, inte ett liv

I natt drömde jag att jag fick pengar på något sätt. Jag vet inte om det var lön eller vad det kan ha varit. I alla fall blev jag så glad så, glad och så köpte jag mig en mountainbike och cyklade i skogen med den. Så skulle jag göra på riktigt också. Jag vill
nämligen börja med triathlon.

Nu känner jag mig i stället helt nere. Mycket som var snopet på friidrotten idag. Ingen energi. Inga jobb. Inte ens en jävla intervju. Däremot en himla massa räkningar och vips: en Kattis som vill ja...ingenting.
Bläääääääää

Låt Smilla vara!

Jag är ett kontrollfreak. Så är det bara.
Nu är pojkväns bror här och han satt vid Smilla igår. Först kniper jag ihop läpparna när jag kommer och sätter mig och upptäcker att han flyttat musen till höger sida. Jag muttrar lite för mig själv om att lämna tillbaka saker likadant som man lånade dem. I princip ingen som lånar Smilla gör någonsin det och jag blir en aning förorättad varje gång, även om jag nu är van vid det.
Jag plockar fram skrivbordet och ögonen hållet på att hoppa ur när jag ser att det är totalt överbelamrat med filer. Jag sväljer hårt, kniper ihop ögonen och tänker att det inte gör något. Jag kan deleta dem sen. Det är lugnt. Jag överlever.
Dödstöten kommer i stället när jag loggar in på banken ska signera min räkning till a-kassan. Det går inte. Jag gör om, funkar fortfarande inte. Jag stänger ner läsaren och provar igen. Nada. Långsamt inser jag vad som har hänt. För att han ska kunna logga in på sin internetbank har han ändrat omkring och pillat så att min certifiering inte längre fungerar.
Och jag, jag börjar nästan gråta av ilska. Jag, som har dålig självbehärskning annars, blir totalt sönderstressad när teknik inte fungerar. Jag skulle hellre slita ut 3 naglar än stå ut med detta. Och dessutom hatar verkligen att behöva städa upp efter andra.
Så nu lägger jag mig i soffan. När han kommer hem får han städa upp efter sig själv. Och jävlar om jag hittar musen på höger sida igen!

Snygg

Så här snygg är Kattis när hon dansar. Ni som vill skapa en klubb för beundare kan höra av er via mail så fixar vi det. Jag kommer även hålla kurser i dans för intresserade.

Music maestro

Bästa musikepisoderna i mitt liv:
1. Fest. Jag hittar en Bob Marley skiva hos Stoof och vill lyssna på Jammin'. Stoof ta skivan, tittar storögt på mig och säger:
Men alltså, det här är Marley på riktigt. det är ingen remix.
Jag blinkar storögt tillbaka och säger:
- Nähe?
innan jag boxar honom i magen.

2. Fest. Jag står, givetvis, och dansar järnet. Någon springer och pillar med musiken och plötsligt dundrar ny musik ur högtalarna. Beastie boys. Jag vänder mig till F, spärrar upp ögonen och säger:
-Oh no it's a sabotage.
F säger. Ja alltså det är den låten. Du vet med Beastie Boys.
-Ja, det var liksom det som var poängen med kommentaren.

Att simma på djupet

Farmor har alltid varit en ganska... försiktig kvinna. När vi plockat blåbär är hon rädd för björnar. När det åskar får man inte ha på tvn eller telefonen. När man kör bil på kvällen är det älgar, när man har ätit får man inte bada för då kan man få kramp (vilket muppo startade den myten) och när man badar får man inte simma på djupet. Vi brukar skratta och säga att man måste vara på djupet för att kunna simma. Annars slår man sig.
För några veckor sedan var familjen och badade. I vår sjö. den jag har badat mer i än någon annan stans på jorden. Jag och syster simmade kanske 50 meter i från pappa när han skriker att vi måste vända. Mina ögonbryn skjuter i höjden och jag tittar på syster. Vi simmar tillbaka och frågar varför. Han sneglar in mot stranden och mumlar något ohörbart. Jag börjar arbeta upp ett humör. Mamma hoppar in och säger något vagt om kallströmmar. Jag rynkar ögonbrynen. Syster småskrattar att de är som farmor. Jag snörper på munnen och fråga vad, exakt vad, skulle hända OM jag nu simmade in i en så kallad kallström. Vad fan det nu är.
Syster klappar mig på armen och mumlar att det är för att de tycker om oss. Jag å andra sidan tycker att det är ologiskt och säger att jag inte är van vid kärlek som visas på det sättet och alltså snarare tar det som bevis på att de inte tror att jag kan klara mig själv. De har ju aldrig gjort så förr? Det har ju bara varit farmor och henne har vi alla smålett åt.
Demonstrativt börjar jag prata högt om mina planer på att börja med triathlon och berättar om havsvatten och tävlingar samtidigt som jag sneglar på dem. De kliver stelbenta ut sjön.

Några dagar senare berättar jag om incidenten för pojkvän. Han skrattar som vanligt åt min familj och frågar även han vad en kallström är, varför den skulle finnas där och vad de tror skulle hända om jag simmade in i en sån och så fortsätter vi skratta.

Nej vill man simma, då måste man ut på djupet. Hur farligt det nu må vara.

Biskvi

Biskvi är ett litet runt bakverk med en botten gjord på mandel och socker, fylld med en smörkräm och täckt med ett tunt lager av choklad. Bakades först i slutet av 1800-talet i Frankrike.

Tillsatser

Åt bakpotatis med kräftstjärtar häromdagen. Kollade på innehållsförteckningen. Både tillsatt socker, salt och smakförstärkare bland annat. Fan vad illa. Jag är så trött på allt skit som de ska tillsätta. Igår skulle pojkvän köpa creme fraische. Först tog han fram en minivariant. Så började han läsa på den och muttrade för sig själv när han läste diverse konstiga tillsatser och så bytte han mot en annan. Själv stod jag bredvid utan att säga någonting och svällde av stolthet.
Jag blir liksom alltid lite förvånad, men mycket stolt, när det visar sig att jag har lyckats påverka någon. Jag kan ju inte sånt heller.

Jaja. Hur illa allt blir kan jag i alla fall trösta mig med att jag, 28 år gammal, klarar pentestet. Stor lycka.

Uäck

Föreställ dig detta:
Det kliar på hakan. Ganska mycket. det kliar faktiskt väldigt mycket på hakan. Du går till spegeln för att kolla var det är som kliar och ser några klumpar. Det ser ut som små finnar. Du går närmare spegeln...och upptäcker att de rör sig.
Äcklad börjar du trycka på en klump och ut kommer en liten, vit mask. Du känner hur magen drar ihop sig men tänker att du måste fortsätta nu. Du klämmer och klämmer och får ut mask på mask. Det är bara det att på slutet är de inte små 4 mm maskar längre. Nej då är det maskar som du kan ta tag i med fingrarna och långsamt dra ut som är 10 cm långa.

Det drömde jag i natt.

Sen vaknade jag och hade mensvärk. Men jag kan kanske springa och köpa mig lite Libressebindor.

Design edition. Gör det lite roligare att ha mens.

Varför inte Design edition gasbinda: Gör det lite roligare att vara brännskadad.

Eller Design Edition tandläkarhandske: Gör det lite roligare att bli pillad i munnen och sedan betala multum för det.

Oiiii

Jag har precis kommit hem från ett träningspass (ki-box) och är fylld med energi. Jag är skitnöjd med veckan som gått ur träningsväg och tycker den har varit helt ok i övrigt. Jag är fast besluten att inte börja negga utan ska verkligen tänka att det löser sig. Allt kommer bli bra.

åh nu ska jag äta världens bästa vegetariska lasagne som vi gjorde igår. Supergod! Sen har jag både lyxchoklad och tårta att äta. Jag har film att se och en bok att läsa.

Livet är bra helt enkelt!

Och så här sprudlande glad blir man av ett bra träningspass. Inom löpning kallas det runners high. Jag kallar det bara jävligt kul att träna.

Blått är fult.

Åh jag är så stolt. Jag har äntligen masat mig iväg och sprungit i spåret som det tar ca 30 min att cykla till. Jag har pratat om det så länge men det har aldrig blivit. Men idag var d day. Breee gjort Kattis. Strålande glad och med förnyad energi kommer jag hem och ser det här:

Fråga från Kattis [2007-08-17 11:18]
Jag blev färdig med min utbildning nu i våras, alltså i juni 2007. Nu har jag fått papper för att börja betala tillbaka redan i slutet på Augusti alltså även det 2007. Jag har ännu inte fått något jobb och har ingen aning om hur jag ska ha råd med det. Jag trodde att man skulle börja betala av lånet först i alla fall ett halvår efter man pluggat färdigt? Går det att lösa på något sätt?

Svar från CSN [2007-08-17 12:11]
Hej 
CSN har nu tagit din e-post som en ansökan om nedsatt årsbelopp pga. inkomst. Ansökan måste kompletteras med inkomstuppgift. Kompletteringen kommer separat till Dig. Besvara och skicka tillbaka så får Du nya beslut baserat på din inkomst samt studier
under våren 2007.

Med vänlig hälsning
XX

Fråga från Kattis [2007-08-17 14:16]
Men det står ju så här gällande återbetalning av studielån:
Återbetalningen av ditt studielån börjar vid det årsskifte som kommer tidigast sex månader från det att du senast fick studiestöd från CSN. Det innebär att om du hade studiestöd senast vårterminen 2006 är du återbetalningsskyldig från och med 2007.
Då kan det ju inte stämma att jag ska börja betala tillbaka 2 månader efter mitt senaste studiestöd?

Svar från CSN [2007-08-17 16:11]
Hej 
Du förbrukade din återbetalningsfri tid på sex månader när du hade ett studieuppehåll från och med hösttermin 2002 till vårtermin 2005. Man har inte den möjligheten varje gång man studerat med studiemedel. 

Beslut om återbetalning av årsbelopp för 2007 är korrekt beslutat.
Med vänlig hälsning
XX

Fan vad bra! Först finns tydligen den där regeln. Sen tar de bort möjlighet till alfakassa genom studerandevillkoret. Och som grädde på moset har jag som bekant kanske inte rätt till akassa trots att jag betalat till den.
*host studiefientlig politik host*
Ja jag vet att jag har tjatat om det här. Vad kan jag säga? Jo jag kan säga att jag börjar upptäcka stresstecken hos mig själv igen.

Nån som vill köpa en njure?

Utsugare

Lycka är att få inbetalningskort från CSN på 3 papp för först augusti och sedan även november, när man går och funderar på hur länge man rimligtvis kan klara sig på sina sparpengar om man inte skulle få a-kassa.

Gode Gud låt mig få a-kassa!

Den fabulösa larven

Jag såg världens coolaste larv när jag var ute och gick idag. Den var typ 6 cm lång, en cm bred och knallorange med svarta inslag. Fabulös! skrek jag och pekade på den.
Nej det gjorde jag inte. Jag sa dock att den var väldigt cool och att den borde överväga att byta färdrutt då den nuvarande ledde rakt mot vägen och en tidig död. Den såg motsträvig ut men svängde i alla fall av lite. Jag tittade bekymrat på ett tag men bestämde mig tillslut för att jag inte kan ta ansvar för andras liv. Jag har fullt upp med mitt eget.

Startgrupp 2 i Lidingötjejlopp. Känns bra!

Kattis är filmnörd

Jag var på stan i lördags och såg en svensexa. Man vet att man är filmnörd när man lyriskt konstaterar att the husbant to be är utklädd i "A Clockwok Orange"-utstyrsel och håller på att vrida nacken av sig i sin iver att följa sällskapet med blicken för att försöka utröna mer om dem. Jag började genast fundera på om det var ett statement, om de tyckte utstyrseln var cool eller om det bara var slumpen. Jag bestämde mig för att tänka att de i alla fall måste ha sett filmen och att det var en nivåhöjning.


Klädseln jag tjatar om

Jag fnyser åt reklamen där Robert sitter bredvid ett älskande par som rullar runt i vattnet och tycker det är en tacky referens till Härifrån till evigheten.
En liten stund senare ramlar jag nästan av stolen när jag hör Artifact and the living ifrån Donnie Darko i en reklam och får nästan whip lash av att vända mig så fort jag förmår för att se vad det är för reklam. Lyckligt berättar jag för Pär att det är musiken som är skriven till filmen och inte bara musik som råkar vara med i den.
Så sätter jag mig vid Smilla (referens till favoritförfattaren Peter Hoeg) och tänker på alla som jag har att tacka för mitt filmintresse. Pappa, engelska/tyska-läraren på högstadiet, läraren på min KY-utbildning som med sin tydliga Freudianska inriktning tvingade oss att analysera filmer kors och tvärs. Tänk vad eländigt om jag hade sållat mig till de 40 procenten som tycker att Pirates of the Carribean är Depps bästa film. Tack Gunnar för att jag vet vem Kubrick är.
Kvalitet ändras aldrig.

Mucho måndag

Idag har jag varit duktig. Jag har sökt två jobb. Inget av dem vill jag desperat ha men ändå, det är bra att söka. Dessutom har jag ringt min a-kassa och fått reda på att jag får beslut om ca 2 veckor. Fantastiskt. Jag har även gjort müsli, bakat bröd, läst, gått på ett spinningpass (herre min je vad jag svettades), duschat och lagat mat. Perfekt.
Nu tittar jag på CSI och är vrång att Grissom har försvunnit. Så har de ersatt honom med nån lodis som ska påminna om honom. Bah! säger kattis.

Och imorn är det aerobic med min favoritledare. Ni vet hon som jag är lite förälskad i. Jei!

Svenska folkets filmsmak

40.5 % av de som tyckt till på Aftonbladet tycker att Johnny Depps bästa film är Pirates of the Caribbean. effektfull paus
Ursäkta mig medan jag går och stryper mig med mitt eget hår.

Vad är det för fel på folk?!

Underbart!

Haha nån har sökt på Kärleksbilder och hamnat på inlägget om
köttfärstån!

Tillbaka på spåret

Mitt sockermoster är gött till absurda nivåer. Jag antar att det kommer att bli hårt att svälta ner det igen men svältas, det ska det. Fram med götta-substitut som smoothies, fruktsallad och enstaka rutor med lyxchoklad. Alla lägger på sig ibland och det är ok att jag har gjort det nu. Men jag trivs inte med det och därför ska jag ändra på saken. Tur att jag har plockat ca 5 liter (duktig Kattis!) hallon som jag nu kan använda i mina utmärkta smoothies. För övrigt har jag även plockat Rölleka och tillverkat mitt förkylningste (mycket avancerat. Torkad Rölleka).
Nu är jag taggad för att börja träna igen. Träna, söka jobb och göra nyttiga saker i köket.

Och framför allt bli av med den där hemska lilla ångesklumpen som ligger i magen och pyser.

Brown sugar

Ååååhhh vad jag är solbränd! Jag är så brun! För att vara mig.
I övrigt har jag kommit på en visa som alla måste vara med och sjunga i. Here it goes:

Du är så tjock min kära lilla Kattis
Du är så tjock min kära lilla tjej
Du säger ingenting, min tjocka lilla Kattis
Men du är den som äter mest!

Det är så vackert att man får tårar i ögonen.
Nej nu jävlar är det hårdkörning!

Sooool.

Jag lever lyxliv i solen. När jag vaknar kliver jag upp och lägger mig och solar (noggrant insmord i solskyddsfaktor så klart. Färgen "nyuppflutet lik" är ingen man bara ändrar sådär.), läser och åker sedan och badar. På kvällen plockar jag hallon. Jag älskar hallon. Hallon är ett lyxigt bär som är lätt att plocka. Till skillnad mot blåbär som kräver mycket slit. Blåbär är ett så kallat underklassbär (jämför tex med Björnbär som är ett klart överklassbär). Allt är tipptopp om man bortser från bihålorna från helvetet. Men ska jag vara ärlig blir de faktiskt långsamt bättre de med. Så man kan ha de betydligt värre än jag har...faktiskt.

Kattis och grådvärg

Förkylning Kattis style.

Tisdag: Känner mig pigg och glad och sugen på att träna. Går på spinning. Kommer hem och duschar och får ont i halsen.
Onsdag: Attackont i halsen. Kallsvettas.
Torsdag: Halsen bättre. Kallsvettas inte längre. Nyser mycket.
Fredag: Bästa dagen så länge. inte alls ont i halsen som bara kliar en aning. Näsan börjar rinna.
Lördag: Näsan totalt tjock. Tappat lukt och smak helt. Näsan som ett vakum. Halsen bra.
Ingen feber under hela tiden.
Varför kan inte kroppen bara kicka in med feber också? Är den lat och vill den inte använda sig av alla medel? Har den hybris och tänker att den klarar det ändå?

För övrigt är det ruskigt frustrerande att tappa smak och lukt så fort man blir lite snorig. Och att måsta ha Sinova hemma jämt. Nu är jag sur! Och vill göra en Michael Jackson.
Det är ju helg och jag får äta götta. Men nu FINNS det inge götta. Jävla elände!

TextTV

En tjej som jag jobbade med förut var riktigt classy. Hon berättade om en av sina kompisar som raggade upp en kille via textTV som hon låg med på första dejten. Mycket classy.
Men det slutar inte där, nej nej. Hon fick, som ett brev på posten, även klamydia från den dejten.
Jag brukar tänka på det ibland. Så ni singlar, passa er för textTV-raggen.

Kår svår

I 9 år har jag pluggat nästan hela tiden. Högskola, universitet eller KY. Om inte heltid så i alla fall halvtid.
Ändå har jag aldrig varit ute på en kår. Troligtvis kommer jag inte heller hamna på en sådan. Det är väl lite lustigt?

Att vara eller inte vara...idiot

Man vet att man är en idiot när man, 28 år gammal, hamnar i nåt slags trotspsykos och röker dels cigarett och dels Cigarr på en kväll. Begrunda sedan att "man" är djup och innerlig rökmotståndare som aldrig tidigare har rökt. Jaja nu vet "man" i alla fall att det är jävligt äckligt! Och vem fan skulle "man" trotsa?

Du är vad du äter Kattis

På begäran. Som jag tidigare berättade är jag utspridd i flera skåp men då tar vi dem allihopa. Torrvaror jag har:
Russin, valnötter, flytande honung, tjock honung, rårörsocker, vanligt socker, grönt te, lyxchoklad, fagerströmsgodisar (som stått där i flera år. Dags att slänga?), två lakritsklubbor sedan festen med tema svart, popcorn, solrosfrön, mungbönor, linfrön, psylliumfrön, vetemjöl, rågsikt, grahamsmjöl, dinkelmjöl, vetekli, rågkross, kokos, jordnötter, torkad papaya, sirap, dextrosol, röda linser, gröna linser, nyponskalmjöl, solrosfrön, vita bönor (torkade), kakao, bakpulver, vaniljsocker, potatismjöl, florsocker, ströbröd, vetegroddar, massa fullkornspasta, vanliga nudlar (ska nog slängas), fullkornsnudlar, äggnudlar, pepparkakor (måste sluta köpa pepparkakor till glöggen när jag ändå bara äter en), egengjord müsli, Branflakes, Wasa sport, fiberhavregryn, rågflingor, fullkornsskorpor, fullkornslasagneplattor, vanliga lasagneplattor, fullkornsbulgur, fullkornsris, burksvamp, burkmajs, kokosmjölk, maizena, en påse bernaisås, en påse kantarellsås, jasmineris, vanligt ris (vill slänga men får inte för pojkvän), pulvermos (usch och fy för transfetterna men det ÄR ju så gott med tunnbrörulle), salt, kryddor.

Och det, mina vänner, är mitt skafferi.

Skafferifilosofi

Idag har jag: Gosat med grå, gjort egen müsli, sökt ett jobb, skrivit upp vad som måste handlas till äppelbrödet, funderat på att handla, druckit massa te, läst och städat skafferiet.

Jag har inte: Klätt på mig riktiga kläder, ätit gröt, sökt många jobb, gått ut ur lägenheten eller diskat.

Jag har mycket grejer i mitt skafferi. Mängder av olika torkade bönor, mjölsorter, psylliumfrön, linfrön, russin, kokos, vanlig honung, honung på flaska och diverse annat. Allt får inte ens plats där och då har jag ändå pasta, hårdbröd och ris i andra skåp. Idag städade jag som sagt skafferiet och blev helt lycklig för att jag fick in veteklin, ströbrödet och sockret (som jag nästan aldrig använder men det KAN ju hända att man vill slänga ihop en kladdcake) i originalskåpet. Jag är helt fascinerad av människor som får plats med alla torrvaror i ett skåp inklusive pasta och sådant mojs. Varför har de så lite grejer? Bakar de aldrig bröd? Varför bakar de aldrig bröd? är några av frågorna som far igenom huvudet. Jag står och kikar in i deras skåp och frågar mig vart de har alla grejer. Jag letar hemliga luckor där de har stoppat in linfröna och mungbönorna. För inte klarar man sig utan dem?

I'm to sexy...

Vad är det absolut sexigaste du kan tänka dig?

Jag vet! En illröd hals som känns som ett köttsår och konstant håller ansiktet i ett kallsvettigt tillstånd.

Vad kom det här ifrån liksom?!

Herr blomkål

I helgen gjorde jag en nygammal bekantskap. Herr Blomkål. Det var länge sedan vi senast hördes av men detta besök lämnade mig entusiastisk. Då befann han sig i en mumsig pastasås som fick pojkvän att kasta suktande blickar mot min tallrik i stället för att hålla sig till sin egen. Jag blev själv så uppjagad att jag bestämde att vi skulle bli ytterligare närma bekanta. Idag hade vi bestämt träff igen. Hemma slängde vi ihop en blomkålsgratäng med svamp och kyckling. Det kanske låter en aning brutalt att koka och göra gratäng av en bekant. Och ja, det är det också. Men hey, ni får gärna äta upp mig med när jag dör.

Herr Blomkål smakar mumma

...men jag är lycklig ändå.

I helgen fick jag höra att jag verkade gladare än jag varit på länge (och då pratar vi år). I vanlig ordning blev jag först trumpen för hey vem vill vara surig/ledsen/bedrövad och tråkig. Men sen insåg jag att så är det nog. Jag har först haft ett skitjobb i nästan två år. Sedan slutade jag med det för att plugga och flytta ifrån pojkvän tillfälligt i två år ytterligare. Vem skulle skratta av glädje över det? Nu däremot känner jag mig väldigt nöjd med livet. Visst, jag är arbetslös, men jag har i alla fall hopp om att jag kommer hitta ett jobb så småning om. Och jag vet att jag kommer klara mig i alla fall ett tag till ekonomiskt. Det känns som jag kan se ljuset i tunneln. Och det är väl det som lyser igenom.
Och det verkar onekligen som att en glad och positiv Kattis är populärare än en depressiv och cynisk Kattis. Speciellt hos Kattis.

Men hur kan man vara annat än glad när man ligger och läser WoT dagarna i ända. Jag är ju färdigpluggad nu så nu kan jag alltid ha minst en bok bredvid mig på nattduksbordet.

Väl talat

Fungerar inte min karriär kanske jag kan skita i arbetslösheten och satsa på att skriva tal i stället. I lördags levererade jag nämligen ett tal som sades vara det bästa på bröllopet och jag är själv klart nöjd med det. Tidigare i vår skrev jag ytterligare ett tal som föll väl ut. Kanske jag faktiskt har hittat en talang (äntligen)? Nä, det är nog bara hybris. Men de skrattade verkligen. Banne mig.

Levande

Vive la semester (jag har låtsats att jag haft 2 veckors semester i stället för arbetslöshet)
Jag har varit djupt upptagen genom att jobbat hår på att bygga upp ett späcklager genom att äta bullar, pajer, godis, glass och mat som inte innehåller fullkornsprodukter. Detta har jag glädjande nog lyckats med. Fast nu är jag less på späcket och ska gå på min diet igen.
Kattisdieten:
Innebär att mycket fokus läggs på träning. Man tränar minst två gånger i veckan och tar varje tillfälle till vardagsmotion. Träningen ska vara rolig.
Godis, glass, bullar, kakor osv får endast intagas på helgen och bör undvikas även då. Frukt och smoothies är din bästa vän och används som godissubstitut då det behövs.
Pizza, hamburgare och korv är äckligt så det äter man aldrig. För att undvika suspekta tillsatser och transfetter tillagas i princip all mat själv. Undvik hel- och halvfabrikat.
Sök och ät fullkornsvarianter av allt du kan hitta dvs fullkornspasta, fullkornsris, fullkornsbullgur osv. Undvik vitt mjöl och socker så mycket det går. Då du vill söta något, använd hellre honung. Ät lite bröd och hellre hårdbröd än mjukt bröd.

Dieten bör ses som en livsstil och ger inte kortsiktiga resultat. Den bör främst användas av hälsoskäl och inte för att uppfylla några viktideal.
För detaljer i dieten ta kontakt med Kattis.

Heaven, I'm in heaven

Som alla läsare av den här bloggen vet gick min toffla sönder för några veckor sedan. Jag lät den dock inte dö ifred utan har använt mig av silvertejp, häftapparat och vanlig tejp för att hålla den hos mig. Tofflan ser så gott ut som Frankenstein. Jag har trots detta resignerat och letat runt efter nya, exakt likadana tofflor. Första exemplaret jag köpte av Scholl heaven var 1998 och jag tänker inte byta till en annan modell eller märke.
Men vad gör man när detta ypperliga exemplar av toffla inte finns någon stans att finna i staden man bor?

Man vänder sig så klart till allas vår vän: internet! Så igår kväll la jag en beställning och om några dagar kommer mina fötter att gråta av glädje då mina nya scholltofflor anländer.

Examen

Äntligen fick jag pappren. På mindre än två år har jag nu skaffat mig en universitetsexamen.
Fy fan vad jag är bra.

Nu ska jag bara skaffa mig ett jobb också.

Dröm

Jag var på någon slags badbar, topless av någon anledning. Där träffade jag en jättetrevligt amish-tjej som jag började hänga med. Vi skrattade och hade jättetrevligt och jag frågade henne lite om hur det är att vara amish. Hon tog med mig till amish-familjen som också satt i badbaren. Alla var jättetrevliga och jag drack champagne och var på strålande humör. Det var lite konstiga vibbar mellan mig och tjejen. Jag kände mig liksom lite kär och hon betedde sig som om hon var kär i mig hon med.
Vi bestämde oss att gå bort till det rum i baren som mina vänner och min familj satt i. Jag trodde att det bara var jag och tjejen. Helt plötsligt släcktes ljuset och någon högg tag i mig och höll fast mig.
-Jag har min tjej. Sa en röst helt kallt. Amish-tjejen höll fast mig samtidigt som hon försökte tala lugnande när jag slet och drog i panik för att ta mig loss. Runt omkring i mörkret hörde jag hårda dunsar och hur mina vänner skrek. Ljuset tändes igen och tjejen släppte taget om mig. På golvet låg de döda kropparna av alla som jag håller nära. Hennes familj hade slagit ihjäl dem och tittade nu på mig.
Jag förstod aldrig varför.

Snart är det lördag!

Snart är det lördag!
Och fest. Jag tänker göra bål. Bååååål! Vad tycker ni människor som kommer? Ska vi ha uppdrag/en person man ska gestalta/tema eller tycker ni att det är roligare utan? Jag böjer mig efter er vilja (kanske).

Igår hade jag ett moment med min aerobicledare. Jag är lite kär i henne för hon är så bra. Passet är jättebra, musiken suverän, hon är så pedagogisk och dessutom snygg! Whats not to like?! Hon känner i alla fall igen mig och log lite när hon tog min lapp. Men det var inte the moment. Nej det kom när vi stretchade bröstmusklerna genom att dra armarna bakåt.
-Sänk axlarna sa hon och tittade åt mitt håll.
Jag upptäckte att jag hade dragit upp axlarna och sänkte dem samtidigt som jag log för mig själv när jag insåg att kommetaren var ämnad åt mig. Hon log hon med.
Och det mina vänner, var the moment! Nu kan ni applådera och börja andas igen. Jag vet att det var spännande men ni måste lära er att andas ändå!

Saker som får mig att (så gott som) spontankräkas av ilska:

Grannarna. De lyssnar på dålig musik som de höjer och sänker totalt ologiskt. De drar igång den sent på kvällen och har balkongdörren vidöppen så alla ska höra den. De röker även i trappuppgången.
När folk trycker på fel knapp vid trafikljuset. –Som om du skulle hinna gå över under den tid det är grönt för cyklar.
Bilister som inte använder blinkers. –Det är ju väldigt ansträngande, det måste man ju förstå.
Människor som är för lata för att öppna dörren själv utan i stället använder dörröppnaren. –Seriöst. Du slösar el på det där?
Folk som åker hiss när det är två våningar eller mindre att gå. –Samma där. Ok om man har problem med knäna eller bär en massa.
Slutligen den värsta: När folk väntar vid trafikljuset utan att trycka på knappen. –Men kom igeeen. Hur fan ska du komma över om du bara står där som ett våp?!

IQ

Det märks att hård-semestern har dragit igång nu. Ganska tomt här i korridoren. Människors bloggar uppdateras knappt (utom min då). Pojkvän ligger kvar i sängen och sover när jag kliver upp. Det första folk säger när de träffas är: Jasså har du semester nu eller?

Gjorde ett IQ-test förut. Som väntat fick jag bäst på språkliga delen. Jag har ett stort ordförråd. Dock sa testet att jag hade ett dåligt minne, symbolminne för att vara exakt. Det stämde till och med så dåligt in på min profil så det stod listat som en svaghet. No shit säger Kattis. Jag har alltid sagt att jag har dåligt närminne. Långtidsminnet däremot är det inget fel på. Vill du göra testet finns det här.

Dumma tant

Live earth i lördags. Madonna skulle ju uppträda så hela dagen bevakade jag tv:n eftersom jag inte visste riktigt när hon skulle dyka upp. Klockan 22.00 tänkte jag att hon kommer snart. Klockan 00.00 var jag irriterad. Klockan 01.00 skrek jag åt tv:n att ge mig Madonna. Klockan 01.30 gick jag ilsket och la mig. Pojkvän kom in i sovrummet och slog på tv:n där och sa att jag inte kunde missa henne när jag väntat hela dagen. Jag tog mig samman och låg på hans mage en stund = ca 30 min, innan jag blev sur igen och la mig för att sova. Inte dök Madonna upp. Eller jo långt efter att vi båda somnat.
Kära Madonna, jag älskar dig, men måste du vara ett sånt kontrollfreak?! Kunde du inte bara ha gått upp som alla anda? Var det verkligen nödvändigt med diverse repetitioner? Youtube gör dig inte rättvisa.

Oro

Nu har den kommit tillbaka. Oron i magen. Jag ska bara jobba en vecka till och sedan vet jag inte vad som händer. Jag vet vad jag vill i alla fall. Jag vill flytta, men för att kunna det måste jag nästan få ett jobb först. Men skitsamma. Jag klarar mig ett tag i alla fall. Men visst känns det lite läskigt.

Hur det gick med tofflan? Jo med lite första hjälpen, i form av silvertejp, lever den ännu. Kärlekstofflan.

Den cykeln, den cykeln

Idag tog jag ut friskvård sista timmen för att ge mig ut på en promenad som slutligen skulle leda fram till operation: skaffa Kattis en ny cykel.
Vi vandrade omkring i utmarkerna av staden där jag hade fått höra att upphittade cyklar som aldrig hämtades skulle gå att köpa billigt. När vi hade letat runt i ca 1 timme kom vi fram. Till ett stängt ställe. Stället visade sig dessutom ha öppet just de tiderna jag jobbade så en aning sänk i humöret (läs:bitter) vandrade vi hemåt och jag ondgjorde mig över öppettiderna.
När vi hade ca 25 minuter kvar att gå går min toffla sönder. Vid det laget känner jag mig som Earl. Försöker karma säga mig något? Stulen cykel, stängt ställe, trasig älsklingstoffel.
Jag fortsätter linka hem med ett skavsår, beroende på att min älskade trasiga toffel belastar helt galet, frodandes på högerfoten.
Passar på att gå in på hälsokost affären för att köpa nya tofflor (hippa-poäng va?!) när jag förtvivlat upptäcker att de inte säljer mina tofflor längre.
Sammanbitet haltar jag på. Då börjar det regna. Vad ska man säga?
Så kommer jag hem. Humöret ser ungefär lika ljust ut som himlen nere i Malmö.
Men, vad är det där? Vad skådar min pojkväns alvögon på andra sidan gården? (fattar du inte det skämtet ha du sett för lite LoTR) Min cykel.
Jag trotsar den enorma smärtan (ja det gjorde faktiskt liiite ont) och tar mig likt ringaren i Notre Dame fram till den. Bortom alla tvivel är det min cykel!!!
Jag blir helt till mig och vet inte vad jag ska göra. Tillslut vinner paranoian och jag släpar in den, upp på balkongen, trots att jag vet att man inte ska det. Mycket riktigt får jag lite bannor när jag sedan ringer polisen. Samtidigt sa hon att hon förstod mig eftersom den stod där olåst. Men vad spelar det för roll, jag har fått min cykel tillbaka! Jag måste ha gjort vissa bra saker ändå. Min karma verkar ju trots allt ok. Bortblåsta är alla tankar om dålig karma och jag är på sprudlande humör.

Men mupparna som stal den och operation laga älsklingstoffel tar jag nån annan dag. Nu ska jag hångla med cykeln.

Macho-stuket

Appropå analsex kom jag att tänka på när jag jobbade som industrisanerare. Det blev relativt rå chargong då vi var tre tjejer och resten killar som jobbade. På en rast satt en av killarna och berättade om sin besatthet av analsex och sen slänger han ur sig en fråga till mig om jag har provat, inför alla andra. När vi har ”känt” varandra i kanske 3 dagar. Plötsligt tittade alla på mig. Men skit i det du! Tänkte jag och började gråta.
Nej det gjorde jag inte. Jag hann inte ens säga något innan en annan tjej hoppade in och sa något dräpande till honom och han rodnade så jag tror att han skulle brinna upp.
Det kändes lite chockartat att gå från killkompisar som beter sig på ett väldigt omacho sätt till dessa killar som på ett väldigt traditionellt macho sätt diskuterade: bilar, sex, fylla, och brudar. Men det var väldigt spännande.

Excell-smärta

Gah, jag har aldrig suttit mycket i excell. Word kan jag, nästan utan och innan. Nu däremot sliter jag mitt hår och stirrar längtansfullt ut genom fönstret när jag ska lista ut hur man gör diverse olika grejer (text på snedden, summera flera olika rutor och jadi jadi jada). Visst visst, det är bra att jag får lära mig. Men åh, det är en jobbig fas, den där i början.

Sitter samtidigt och lyssnar på radio. Christer på P3. En tjej som ringde in nu berättar att hennes kille promt ska ha analsex med henne och när hon inte vill så blir han sur och hotar med att göra slut.
Vilket trevlig kille! Hade jag inte pojkvännen skulle jag definitivt satsa på honom.

Svält

Jag döööööööööööööööör. Kan inte klockan bli 12 så det är lunch snart! Jag har ju faktiskt ätit frukost ca 30 min tidigare idag eftersom jag var tvungen att gå till jobbet.

What’s up med chefen som sitter här intill som aldrig fikar eller äter med sina medarbetare? Så skulle jag aldrig göra. När jag blir chef ska jag bli en bra chef!

Ilsken lapp

Jag var nyss ner och satte upp en ilsken lapp i trappuppgången där mitt uppklippta cykellås ligger. (Ja den stod alltså i trappuppgången när den blev stulen).

Till dig som stal min cykel
Du ska veta att stölden är polisanmäld och jag hoppas verkligen att du kommer använda den för det skulle jag ha gjort. Jävla tjuv, men what goes around comes around.
/ Kattis som saknar sin cykel

Den jäveln ska allt få sina fiskar varma om jag kan lägga vantarna på honom! *sneglar misstänksamt mot de hemska grannarna inunder*

Kattishår

Ni vet hur man kan säga dumma saker. Fåniga bara för att man har fått dem för sig. Min mamma är jättebra på det. En sak som hon sa när vi var små är att jag har tjocka hårstrån. Tjockare än min systers. Det sa hon när vi var små. Tänk Kattis som 10 åring någonting. I alla fall så hävdar min syster fortfarande att jag har tjockare hårstrån än henne. Så pass tjocka så man känner det bara genom att ta hårstrået mellan tummen och pekfingret. Alltså inte genom att jämföra dem i mikroskop. Nej det känner man ju lätt genom att ta en näve av hennes hår och en näve av mitt hår och hålla i dem samtidigt. Ja man kan nästan se det om man bara sneglar snabbt på ett systerhårstrå och ett Kattishårstrå.
Behöver jag säga att vi båda är i liknande nyanser av blond-någonting samt har självlockigt hår? Väldigt lika alltså.
Förutom att jag har tjockt hår. Nej rättelse, tjocka hårstrån. För vi har ungefär lika tjockt hår också.
Varför det stör mig? Äh, ingen vill väll vara tjock.
Så nu ska jag börja tvätta håret med Nutrilett i stället.